Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sastmola - Satakunda - Satan - Satanism - Satansapa - Satellit - Satellithjul, planethjul - Satellitstad - Satellitstat - Saterländskan - Sati - Satie, Eric - Satin - Satinering - Satir - Satis - Satisfactio - Satisfaktion - Satisfiera - Satisjaure - Satrap - Sats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Satakunda—Sats
762
Björneborgs län, Finland, n. om Björneborg; 425
km2, 7,300 inv., finsktalande.
Sa’takunda, fi. Sa’takunta, landskap i s. v. Fin-
land, 22,700 km2, sträcker sig från Bottniska
vikens kust inåt landet mellan Egentliga Fin-
land i s. och Österbotten i n. samt gränsar till
Tavastland i ö. De ö. delarna av landskapet, som
höra till den inre sjöplatån, ligga 100—200 m
ö. h. I dessa trakter, där några av landets vack-
raste åslandskap påträffas (Kangasala, Pyynik-
ki), finnas större sjöar, ss. Näsijärvi, Pyhäjärvi
och Kyrösjärvi. Genom n. delen av S. gå stora
ändmoräner (Tavastmon med utlöpare). S. grup-
perar sig i huvudsak kring Kumo älvs vatten-
system. I s. finnes den stora sjön Pyhäjärvi, som
utfaller genom Eura å. Kusten saknar skärgård.
— De n. och n. ö. delarna av landskapet äro i
allm. glest befolkade. Älvdalarna och kustlandet
samt s. delarna äro däremot väluppodlade och
ha en tätare bosättning. Större delen av S. hör
till Åbo och Björneborgs län med kuststäderna
Björneborg och Raumo samt köpingarna Ikaa-
linen, Loimaa och Vammala. Tammerfors med
omgivningar bildar ett viktigt industricentrum,
och i Kumo älvdal är industrien likaså av be-
tydelse.
Satan, se Djävul.
Satani’sm, djävulsdyrkan; vedernamn på By-
rons och Shelleys i England, Huysmans’, Barbey
d’AureviIlys o. a. i Frankrike litterära riktning.
Satansapa, zool., se Kolober.
Satellit (av lat. sate’lies, livvakt), drabant. —•
1) (Astr.) Se Drabant och Månen. — (Arftl.)
Se Kromosomer.
Satellithjul, p 1 a n e t h j u 1, se Planetväxel.
Satellitstad, se Drabantstad.
Satellitstat, drabantstat, stat som helt anslu-
ter sin politik till en stormakt, t. ex. de till Ryss-
land anknutna staterna inom östblocket.
Säterländskan, se Frisiska språket.
Sati (eng. suttee), den i Indien förr gängse se-
den, att änkor brändes levande på mannens bål.
S. omtalas i indisk litteratur ända sedan vedisk
tid samt av klassiska författare. 1829 förbjöds
s. av generalguvernören W. Bentinck, men en-
staka fall ha förekommit senare.
Satie [sati’], Alfred Erikit (Eric) Leslie,
fransk tonsättare (1866—1925). S. anses ej blott
vara impressionismens föregångare utan hade
även stort inflytande på Lex Six och blev själv
ledare av den s. k. École d’arcueil. Han skrev
avancerad pianomusik och även en del scenmusik,
t. ex. baletten ”Parade” och den lyriska ”So-
crate”.
Satin [satä’], se Satäng.
Satinèring, glättning av tyg el. papper, vanl.
medelst valsning i kalander.
Satir (fr. satire, av lat. sa’tira), urspr. ett slags
folkliga festspel, sedan om lyrisk didaktisk dikt,
som förlöjligande angriper missförhållanden in-
om det offentliga el. enskilda livet. S. mäter med
ett etiskt (el. litterärt) ideals måttstock och be-
straffar el. häcklar det orätta och förvända di-
rekt el. indirekt. — Förlöjligande och bestraf-
fande framställning(ssätt), bitande hån. — Sa-
tiriker, förf. avs. — Satirisera, göra
s. av något. — Adj.: Satirisk.
Sa’tis, lat., nog.
Satisfa’ctio, lat., teol., tillfyllestgörelse. 1) S.
o’p e r i s, se Bot. — 2) S. v i c ä r i a, ”ställ-
företrädande tillfyllestgörelse” el. ”gottgörelse”.
Satisfaktionsbegreppet vann inom teologien bur-
skap till en början i botlärans sammanhang (se
Bot). I anslutning till det här utbildade schemat
tillämpades det snart nog på försoningsläran.
Satisfaktiön (lat. satisfa’ c tio), gottgörelse, upp-
rättelse, särskilt den, som genom avbön el. duell
ges av den förolämpande efter en tvist.
Satisfiéra, mat., se Ekvation.
Sa’tisjaure, sjö i Gällivare sn, Lappland, när-
mast ö. om högfjällen; 48 km2, 440 m ö. h. Av-
flyter genom Vietasjokk till Langas.
Saträp, ståthållare i fornpersiska riket.
Sats. 1) (Gramm.) Enl. skolgrammatiken är
s. ”en i ord uttryckt tanke”; däri ligger, att den
språkliga verksamheten består i att bilda s. Nå-
gon allmänt antagen definition av s. ges icke.
Vanligast menar man med s. ett sådant enkelt
yttrande, som förknippar ett tankeelement med
ett annat. Många grammatiker erkänna som s.
blott sådana yttranden, i vilka de båda tanke-
elementen fått vart sitt språkliga uttryck (t. ex.
jag lider), av vilka det ena kallas subjekt, det
andra (det förknippade) predikat, men icke så-
dana s., där de ha ett gemensamt (t.ex. af!) el. i
vilka blott det ena uttryckes (t. ex. pst!, tjänis!,
eld!, en pilsner!). Ofta har man begränsat s. till
sådana yttranden, där de båda elementen för-
bindas medelst ett finit verb, varigenom t. ex. en
man ett ord, livet en dröm, lycklig du! falla utan-
för satsbegreppet. Den enkla s., som kan exempli-
fieras med gossen läser, utvecklas genom bestäm-
ningar av olika slag, vilka tillfogas subjekt och
predikat, t. ex.: ”Ännu sent på kvällen läser den
samvetsgranne gossen läxor”. I den vanliga
(skol-)grammatiken skiljer man mellan huvud-
sats och bisats, vilken senare är beroende
av (underordnad) den förra, t. ex. ”han beklagar
(huvudsats), att hon är elak (bisats)”, där bisat-
sen motsvarar den satsdel, som brukar kallas
objekt (att hon är elak = hennes elakhet). Hu-
vudsats med bisats (er) kallas vanl. satsfog-
ning el. sammansatt s. Samordnade s.
kallas satsbindning. Om av en s. el. flera
s. bildas en mera omfångsrik enhet, i skrift be-
gränsad från det övriga genom något av de s. k.
stora skiljetecknen, kallas detta en mening.
Med hänsyn till innehållet äro s. påstående- el.
utsagosatser, tilltals- el. uppmaningssatser och
frågesatser. Om ytterligare indelningar av s. se
A. Noreen, ”Satsens hufvudarter” (1903). Jfr
J. Ries, ”Was ist ein Satz?” (1931; med bibliogr.).
2) (Mus.) En avd. i en komposition (t. ex. i
symfoni, sonat); i melodien en sammanfattning
av (2) fraser; två s. ("försats” och ”eftersats”)
utgöra en period. Med avseende på skrivsättet
talar man om polyfon s., homofon s., ”sträng” s.
(kontrapunktisk s.), ”ren” s. (harmoniskt välut-
bildad), vokal och instrumental s., enstämmig och
flerstämmig sats m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
