Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schimpans, chimpans - Schimper, Andreas Franz Wilhelm - Schinkel, Bernt von (Bergman) - Schinkel, Karl Friedrich - Schinopsis - Schinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
S chimper—S chinus
816
Schimpanshona.
S. lever i små skaror i skogstrakterna vid flo-
derna och i bergen. Födan utgöres av frukter,
knoppar, skott och rötter men även av insekter,
ägg o. dyl. S. bygger bon i träden, klättrar skick-
ligt men vistas också gärna på marken. S. är lät-
tare att tämja och visar större läraktighet än
andra människolika apor.
Schfmper, Andreas Franz Wilhelm,
tysk botanist (1856—1901). Han blev 1886 prof,
i Bonn och 1898 i Basel. Efter resor i Västindien,
Venezuela, Brasilien, Nordamerika, på Ceylon
och Java offentliggjorde han i serien Botanische
Mittheilungen aus den Tropen 1888—91 viktiga
studier över förhållandet mellan växter och my-
ror, Amerikas epifyter och den indomalajiska
strandfloran. I sitt stora arbete ”Pflanzengeo-
graphie auf physiologischer Grundlage” (1898;
3:e uppl. 1935) skildrade S. hela jordens vege-
tation, sedd ur ekologiska synpunkter. 1898—99
deltog S. i den tyska djuphavsexpeditionen med
”Valdivia”; hans efterlämnade anteckningar ha
offentliggjorts i de botaniska banden av dess
”Wissenschaftliche Ergebnisse”.
Schinkel, Bernt von, militär, historisk sam-
lare (1795—1882). Han hette urspr. Bergman,
adlades 1840 med sin svärfaders namn, von S.,
deltog i fälttågen 1813—14, blev 1822 kapten
vid Generalstaben, 1823 ordonnansofficer hos
Karl XIV Johan, 1833 dennes adjutant och 1843
överste i armén. Som adjutant fick S. konung-
ens uppdrag att göra omfattande samlingar av
material till Karl XIV Johans historia. På
grundval av samlingarna uppstod det för Sveri-
ges 1800-talshistoria mycket betydelsefulla verket
”Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af
B. von Schinkel”, utg. av S:s brorson C. W.
Bergman m. fl. (15 dir 1852—81 jämte 3 dir
bilagor 1881—83). Det tendentiösa syftet med
detta verk framträder starkast i de tidigare de-
larna, varför ”Minnena” som historisk källa i
vissa fall måste behandlas med sträng kritik.
Huvuddelen av S:s stora
samlingar bildar den s. k.
Schinkelska samling-
e n i Uppsala univ.-bibl.
Schinkel, Karl Fried-
rich, tysk arkitekt (1781
—1841), mottog i Berlin star-
ka intryck av David Gilly
och — alldeles särskilt — av
dennes son Friedrich. 1803—
05 reste S. i Italien, där han
studerade de gamla bygg-
nadsminnena och målade land-
skapskompositioner med arki-
tektur, fantastiska stadsbil-
der och gotiska katedraler.
Då han efter återkomsten till
Berlin ej fick några arkitekt-
uppdrag, fortsatte han att
måla, bl. a. ”perspektivisk-
optiska” vyer för panoramor
och teaterdekorationer. Som
målare var S. övervägande
romantiker, som arkitekt klas-
sicist i formen. S. fick igenom några av sina mo-
numentalbyggnader i Berlin, vilka utgöra den tys-
ka nyklassicismens förnämligaste skapelser: Hög-
vakten (1816), Schauspielhaus (1818), Altes Mu-
seum (1823). Werdersche Kirche (1824) är gotisk
i sina huvuddrag, men i Bauakademie (första ut-
kast 1831, färdig 1835) har S. slagit in på en
ny väg och förenat gotikens konstruktiva prin-
ciper med den klassiska byggnadskonstens klara
yt- och formbildning. — Litt.: Biogr. av A.
Grisebach (1924) och P. O. Rave (1942).
Schino’psis [ski-] (Quebra’chia), sydameri-
kanskt trädsläkte av fam. Anacardiaceae, igenkänt
på sina med en lång vinge försedda frukter. Ve-
den är rödaktig och mycket hård samt rik på tan-
nin. Se Quebracho.
Schinus [ski’-], sydamerikanskt släkte av fam.
Anacardiaceae. Har små blommor i vippa el. klase.
5. molle, pepparträd, aroeira, ett träd med
parbladiga blad och röda frukter, erinrar om tår-
pilen och odlas i Medelhavsområdet och i sub-
tropiska länder som prydnadsväxt. Bark och harts
Karl Friedrich Schinkel: Schauspielhaus, Berlin, 1818.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
