Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schroeder, Leopold von - Schrotblatt - Schröder, Caspar - Schröder, Ernst - Schröder, Friedrich Ludwig - Schröder, Georg Engelhardt - Schröder, Gustaf - Schröder, Johan Henrik - Schröder, Ludvig Peter - Schröder, Rudolf Alexander - Schröder, 1. Sophie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Schroeder—Schröder
856
Schroeder [Jrö’dar], Leopold von, tysk
indolog (1851—1920), blev 1894 prof, i Innsbruck
och 1899 i Wien. S. skrev helst jämförande
mytologi. Hans viktigaste arbeten äro ”Indiens
Literatur und Cultur” (1887), ”Mysterium und
Mimus im Rigveda” (1908), ”Herakles und Ind-
ra” (1914), ”Arische Religion” (2 bd, 1914—16)
samt textupplagor. Självbiogr. (1921).
Schrotblatt [Jra’t-1, ty., ett slags metallgra-
vyr, som förekom under 1400-talets tre sista år-
tionden och är en övergångsform mellan träsnit-
tet och det egentliga kopparsticket.
Schröder [skrö’-], Ca spar, skulptör (d.
1710). Han blev trol. inkallad från Tyskland
och utförde på 1690-talet dekorativa arbeten på
slotten. I Kungsholms kyrka i Stockholm finns
en av S. utförd, rikt skulpterad dopfunt av trä.
1709 påbörjade han Kalmar domkyrkas altare
med pompöst bildhuggeri i relief och friskulp-
tur. S. är därjämte upphovsman till en dekora-
tivt högst effektfull byst i marmor av Karl XI
(1695; Uppsala univ.).
Schröder [Jrö’dar], Ernst, tysk logiker och
matematiker (1841—1902), prof, vid tekniska
högsk. i Karlsruhe, har medverkat till den for-
mella logikens utveckling till algebraisk el. sym-
bolisk logik. Hans grundläggande arbete är ”Vor-
lesungen über die Algebra der Logik” (3 bd,
1890—1905). — Litt.: A. Nyman, ”Rumsanalo-
gierna inom logiken” (1926).
Schröder [Jrö’dar], Friedrich Ludwig,
tysk skådespelare och teaterledare (1744—1816).
S. var 1753—55, 1759—67 och 1768—71 anställd
vid sin styvfars, K. A. Ackermanns, sällskap.
Efter Ackermanns död 1771 ledde han tills, m.
sin mor, skådespelerskan Sophie Ch. Ackermann,
dennes sedan 1764 i Hamburg stationerade säll-
skap (1767—69 Deutsches Nationaltheater), över-
lät det 1780 till ett ab. men kvarstod som ledare
till 1781, var 1781—83 anställd vid Burgteatern
i Wien, ledde 1785—86 eget sällskap med Han-
nover som centralpunkt samt 1786—98 och 1811
—12 åter Hamburgteatern. S. började som ko-
miker men övergick senare till tragedien, där
hans tekniskt fullgångna, enkelt och naturligt
storslagna framställningskonst åt honom vann
ryktet såsom sin epoks främste. Jämte Ekhof
och Iffland är S. den tyska teaterkonstens grund-
läggare.
Schröder [skrö’-], Georg Engelhard t,
målare (1684—1750), son till guldsmeden V. E.
Schröder (d. 1710), som omkr. 1670 inkom till
Sverige. S., var lärjunge av D. v. Krafft i Stock-
holm, var 1708 verksam i Göteborg. Strax där-
efter reste han till Tyskland, Italien och England.
Han tog starka intryck av italiensk figurkonst
och av de i London bosatta svenskarna Hysings
och Dahls porträttmåleri. S. återkom till Sve-
rige 1724, då han utnämndes till hovmålare;
1745 blev han hovintendent. S. representerar i
Sveriges 1700-talsmåleri det italienska inflytan-
dets sista skede. Han utförde kyrktavlor, alle-
gorier, historiska motiv och porträtt. Bland my-
tologiska och allegoriska stycken må nämnas
”Apelles målande Venus” (ett ex. i Göteborgs
museum), ”De fyra elementen” (4 målningar,
Nationalmuseum), ”De tre gracerna” (m. fl. på
Drottningholm) och en liten allegori över ”Svea
rikes ständer” (Stockholms högskola). S. var
mycket flitig som porträttör. Talrika äro hans
konterfej av Fredrik I (se bild vid d. o.) och
dennes drottning (flera i statens samlingar). Bland
hans porträtt märkas M. Stenbock (1708) och
S. Triewald (1727). Ett självporträtt (1729;
Konstakad. i Stockholm) är friskt och kraftigt
målat. Till S:s porträtt höra även de gruppbilder,
som han målade av de turkiska sändebuden Mu-
stafa aga (1727) och Said Mehmed (1733, på
Biby) med deras svit. Bland S :s lärjungar äro
Roslin och F. Brander. — Jfr uppsats av W.
Nisser i Tidskrift för Konstvetenskap, årg. 13,
1929.
Schröder [skrö’-], Gustaf, författare (1824
—1912), var anställd vid sågverk i Värmland
och Dalarne 1847—84. S., som från sin tidiga
ungdom deltagit i jakt- och skogslivet, började
1888 (”Minnen från skogarne”; ”Minnen från
mitt jägarlif”, 1889, m. fl.) skildra detta, fort-
satte med kulturhistoriskt intressanta memoarer
från brukslivet (”En bruksbokhållares minnen”,
2 bd, 1892—1903, ”En timmermärkares minnen”,
1893, ”Den gamle fogdeskrifvaren”, 1898, m. fl.)
och friska pojkböcker.
Schröder [skrö’-], Johan Henrik, kultur-
historiker (1791—1857), fil. dr och docent i lit-
teraturhistoria 1815 i Uppsala, prof, där 1830 i
arkeologi och litteraturhistoria samt bibliotekarie
s. å. S. författade biografiska och bibliografi ska,
historiska, numismatiska o. a. avh. och böcker.
Schröder [skrö’öar], Ludvig Peter, dansk
folkhögskoleman (1836—1908). Han blev teol.
kand. 1860 och hade redan då helt och fullt
slutit sig till den Grundtvigska uppfattningen av
kristendom och folkliv. S. blev 1862 förestån-
dare för Röddings folkhögskola i Nordslesvig
och flyttade den 1865, sedan hertigdömena av-
ståtts, till Askov. Genom sin personliga påver-
kan och ett rikt författarskap av historisk och
biografisk art blev han den ledande mannen in-
om danska folkhögskolrörelsen.
Schröder [fröMar], Rudolf Alexander,
tysk författare (f. 1878). S. är född i Bremen,
utbildade sig till arkitekt med heminredning som
specialitet, har också framträtt som konsthant-
verkare och grafiker; grundade i München tid-
skr. Die Insel (1899—1901), ur vilken Tnsel-
Verlag, Leipzig, framgick. S. verkade under 2:a
världskriget som evangelisk predikant i Bayern
och blev efter krigets slut dir. för Kunsthalle
i Bremen. S. har främst gjort en insats som
lyriker. Han har förnyat den protestantiska re-
ligiösa diktningen. S. har vidare skrivit myste-
riespel, uppsatser och tal, bl. a. ”Die Kirche und
ihr Lied” (1937) och "Christentum und Huma-
nismus” (1946).
Schröder [Jrö’dar], 1) Antoinette Sophie
S., f. Bürger, tysk skådespelerska (1781—1868).
S. var 1815—29 och 1836—39 knuten till Burg-
teatern i Wien och 1831—36 till hovteatern i
München. Hon uppträdde sista gången 1847 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
