Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schubart, Wilhelm - Schubert, Franz - Schubert, Hans von - Schuchardt, Hugo - Schuckert, Siegmund - Schulenburg, Friedrich Werner von der - Schulthess, Ferdinand - Schlutz, Johan - Schultz, J. H., a/s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schubert—Schultz, J. H., a/s
859
und Theodora” (1943) och ”Christentum und
Abendland” (1947).
Schubert [Jo’-], Franz Peter, österrikisk
tonsättare (1797—1828). S. tillbragte hela sitt liv
i Wien el. dess narmaste omnejd. Han upptogs i
Stephansdomens kör och fick undervisning i den
dithörande skolan, som han dock lämnade, när
han kom i målbrottet. Med undantag av några
allmänna musiklektioner hos Salieri sökte han ej
heller att utbilda sig till musiker. S. har med
rätta ställts i rang med Tysklands yppersta klas-
siker och närmar sig i många större verk Beet-
hoven ; storslagen arkitektonik. Han ägnade hela
sin tid åt komposition. Vid 17 års ålder hade han
sin första lied (visa), ”Gretchen am Spinnrade”,
färdig, och sedan följde en stor mängd bety-
dande romanser. 1815 skrev han ej mindre än
170 lieder, däribland de ännu allmänt sjungna
”Erlkönig”, ”Heidenröslein”, ”Der Fischer”,
”Wanderers Nachtlied”. I allt skrev han inemot
600 lieder, däribland de flesta mera betydande
till Goethe- och Schillertexter. S. framstår i sina
lieder framför allt som romantikern med en
skarp uppfattning av diktens inre stämningshalt.
Utom lieder omfattar S:s alstring även en mängd
betydande pianoverk, däribland de stämningsfulla
”moments musicaux” och den markanta ”Wande-
rer-Fantasie”. För kammarmusik hade S. rikliga
tillfällen att skriva, då han som äldre gärna med-
verkade i faderns kvartettensemble. Ej mindre än
20 kvartetter, en stråkkvintett och en pianokvin-
tett (”Forellen-Quintette”) en oktett, 2 piano-
trior, 2 stråktrior och flera violinsonater utgöra
denna del av hans produktion. För orkester skrev
han tio symfonier, därav två ofullbordade. Den
märkligaste är den stora i C dur från hans sista
år (upptäckt av Schumann tio år efter S:s död).
Av de båda ofullbordade har den i h moll vunnit
utomordentlig popularitet, alltsedan den 1865
upptäcktes (tryckt 1867). Även i de större vo-
kala formerna försökte han sig men ej ailtid
med samma framgång. Till de mera berömda
höra ”Gesang der Geister über den Wassern”
(1820) för manskör och stråkorkester samt ”Mir-
jams Siegesgesang” för sopran, kör och piano;
även flera mässor, psalmer m. m. Som opera-
kompositör försökte han sig ofta, men intet verk
har trängt igenom: ”Alfonso und Estrella”
(1822), "Fierabras”, ”Rosamunde” (balettmusik,
1823) m. fl. — En samlad uppl. av hans verk
utkom 1888—97 (redig, av E. Mandyczewski). —
Litt.: Samlingsverket ”S. Dokumente seines Le-
bens”, utg. av O. E. Deutsch (2 bd, 1913—14);
biogr. av R. Heuberger (3:e uppl. 1921), W.
Vetter (1934), F. Törnblom (1939) och A. Ein-
stein (1951).
Schubert [/ö’-], Hans Georg Wilhelm von,
tysk teolog (1859—1931), prof, i kyrkohistoria i
Kiel 1892, i Heidelberg 1906—29. S. gjorde som
kyrkohistoriker en betydande insats, både genom
specialundersökningar (medeltiden och reforma-
tionstiden) och allmänna översikter. Bland hans
skrifter märkas ”Grundzüge der Kirchengeschich-
te” (1904), ”Geschichte der christlichen Kirche
860
im Frühmittelalter” (1921), ”Grosse christliche
Persönlichkeiten” (1921; sv. övers. 1927).
Schuchardt [/ö’kart], Hugo Ernst Mario,
tysk romanist (1842—1927), var 1873—76 prof,
i Halle och 1876—1900 i Graz. S:s författarskap
rör sig på nästan alla språkvetenskapens områ-
den, men huvuddelen av sin verksamhet ägnade
han åt romanistiken, bland vars stormän han räk-
nas. Hans skrifter utmärka sig lika mycket för
en sällsynt lärdom som för genialiska uppslag
och synpunkter. En god föreställning om S:s
forskning, metod och filologiska principer ges ge-
nom L. Spitzers ”H. S.-Brevier” (1922; 2:a uppl.
1928).
Schuckert [Jo’kart], Johann Siegmund,
tysk elektrotekniker (1846—95). I unga år ar-
betade han i U.S.A. bl. a. under Edison, grun-
dade 1873 i Nürnberg en verkstad för tillv. av
elektriska maskiner, vilken utvecklades till de be-
römda Schuckert-Werke, som 1903 uppgingo i
den tyska trusten Siemens-Schuckertverken.
Schulenburg [Jö’lanbork], Friedrich
Werner von der, greve, tysk diplomat (1875
—1944). Han ingick 1900 i tyska utrikesdep:s
tjänst. Under 1 :a världskriget tjänstgjorde S.
som officer och hade sin huvudsakliga verksam-
het i Turkiet. 1923 blev han tysk minister i Per-
sien, 1931 sändebud i Rumänien och 1934 am-
bassadör i Moskva, där han hade närmaste an-
svaret för de under den nationalsocialistiska regi-
men i Tyskland svåra förbindelserna med Sovjet-
unionen. I vad mån han medverkat till avslutandet
av 1939 års tysk-ryska nonaggressionspakt är
okänt. Efter hemkomsten upptog S. känning med
de mot Hitler och nazismen oppositionella höger-
kretsarna och var av dessa påtänkt till utrikes-
minister efter en eventuell kupp. Han blev efter
Stauffenbergs misslyckade attentat mot Hitler
häktad i juli 1944 och avrättad 10/n s. å.
Schulthe’ss, Ferdinand Paul, lexikograf
(1847—1915), av schweizisk börd. Han var lä-
rare i franska språket i Uppsala 1873—80, vid
Krigshögskolan 1878—1912 och vid Artilleri-
och ingenjörhögskolan 1896—1908. S. utgav flera
läroböcker i franska men är mest känd genom
sina ordböcker: ”Svensk-fransk ordbok” (1886,
3:e uppl. 1921) m. fl.
Schultz, Johan Gustaf, författare (1839—
69). Han blev 1864 red. av Söndags-Nisse. Ett
urval av hans vitterhetsarbeten, ”Värjhugg och
nålsting”, utgavs 1884.
Schultz, J. H., a/s, danskt boktryckeri och
förlag, grundat i Köpenhamn 1783 av Johan
Frederik Schultz (1756^—1817) genom köp av H.
F. Sanders tryckeri. Genom förvärv av Höpff-
ners universitetsbogtrykkeri med dess förlag blev
S. Köpenhamns univ:s boktryckeri. Förlaget fick
tidigt stor omfattning. 1868 övertog S. riksda-
gens och regeringens tryck. 1891 började S. sam-
arbeta med Brödrene Salmonsens forlagsboghan-
del om utg. av ”Salmonsens Konversations Lek-
sikon”. 1911 övertog S. det salmonsenska före-
taget. S., som 1908 blev aktiebolag, har numera
främst specialiserat sig på encyklopedier och
översiktsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
