Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seddon, Richard John - Sedekia el. Sidkia - Sedel, banksedel - Sedelbank - Sedelförfalskning - Sedelstock - Sedelutgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Sedekia—Sedelutgivning
922
minister. Skicklig sammanbindning av liberalerna
och arbetarpartiet, ett radikalt reformprogram,
försiktigt genomfört, och en kraftfullt personlig
läggning gjorde honom till sin periods mest be-
märkte man i Nya Zeeland. — Litt.: Biogr. av
J. Drummond (1907).
Sedeki’a el. Sidki’a, Juda rikes siste konung,
konung Josias son, blev av Nebukadnessar utsedd
till babylonisk lydkonung men gjorde efter en
omkr. tioårig regering uppror. Nebukadnessar
intog då och förstörde Jerusalem och bortförde
folket i fångenskap 587—586 f. Kr. Själv fördes
S. som fånge till Babel.
Sedel, banksedel (mlty. sedele, av lat.
sche’dula, litet pappersblad, dimin. av grek, lån-
ord), av bank utfärdad graverad el. tryckt ränte-
lös skuldförbindelse i form av revers, ställd på
innehavaren, lydande på viss rund summa och av-
sedd att (i motsats till ”pappersmynt”, se d. o.)
inlösas vid anfordran; därför äro s. gångbara
och av allmänheten, jämte mynt, uppfattade som
kontanta pengar i vanlig mening. S. utges i se-
rier och numreras samt underskrivas av (för
kontrollens skull) växlande tjänstemän. S. utges
i olika sedelvalörer, i Sverige f. n. 10,000, i,oco,
100, 50, 10 och 5 kr, och i olika format (1,000-
kronsedlarna äro tre gånger samt 100- och 50-
kronsedlarna dubbelt så stora som 10- och 5-kron-
sedlarna. I Sverige får numera endast riksbanken
utge s. (1831—1901 utgåvos s. även av ett stort
antal, slutligen 27, enskilda banker). S. tryckas vid
bankens sedeltryckeri i Stockholm. För att för-
svåra efterapning göres på papperet först på
typografiskt el. litografisk väg el. genom guil-
lochering ett undertryck, som i pressen sedermera
övertryckes med skrift och teckningar, vanl. i
flera färger. Tillv. av falska s. (”efterapning”)
bestraffades i äldre tider som falskmynteri med
hängning, numera är straffet straffarbete.
Det första permanenta sedelmyntet uppstod i
Storbritannien ur ett där sedan gammalt
förekommande kreditmedel, promissory notes,
vilka användes som verkliga s. av Bank of Eng-
land från dess tillkomst 1694. På den euro-
peiska kontinenten stod s:s uppkomst i
samband med girobankerna (se d. o.) och deras
kreditinstrument. Redan den av Palmstruch 1656
i Stockholm inrättade banken började 1661 utge
s., de s. k. k r e d i t i v s e d 1 a r n a, dels på dal.
kmt, dels på dal. smt, vilka hade formen av de-
positionsbevis på jämna belopp (1,000, 100, 50
och 25 dal. kmt el. 100, 50, 25 och 10 dal. smt),
utsatta i tryck på s.; varje s. var numrerad
samt underskriven av bankens tjänstemän. Kredi-
tivsedlarna indrogos 1667. S. å. utgav banken en
kortare tid transportsedlar på 100 dal.
smt, tryckta på två blad (ett helt ark) av vanligt
skrivpappers storlek. När banken 1668 övertogs
av rikets ständer, blev allt slags sedelutgivning
förbjuden. Men genom k. f. n jan. 1726 började
banken åter utge transportsedlar, trans-
portabla depositionsbevis, varpå intygades, att viss
namngiven person insatt en viss summa (till följd
varav beloppet växlade och ej trycktes); de fingo
transporteras från man till man, men transporten
Kreditivsedel å 25 daler kopparmynt, utgiven av Palm-
struchska banken 1663.
skulle h. o. h. skrivas. Dessa s. övergingo snart
till verkliga s., utställda efter behov på runda
summor. Från 1745 utgåvos småsedlar på högst
12 dal. kmt, som icke behövde transporteras, men
för de större s. kvarstod transportplikten orubbad
till 1812; man använde dock i praktiken blanko-
transport, t. ex. för tolvskillingssedlar. 1812 bör-
jade även större, på innehavaren ställda s. att
utges. Transportsedlar utgåvos därjämte t. o. m.
1834. Hela denna tid hade s. formen av deposi-
tionsbevis. Detta fortfor till 1836, då det moderna
formuläret infördes. En del s. av det gamla slaget
utgavs dock t. o. m. 1849. Efter detta år ha endast
banksedlar av modern typ utgivits i Sverige. —
Vid sidan av de egentliga banksedlarna ha i den
allmänna rörelsen förekommit cirkulerande kredit-
sedlar och pappersmynt, bl. a. Riksgäldskontorets
kreditsedlar el. riksgäldssedlar, som
1789—90 löpte med 3 % ränta men sedan mitten
av 1790 ej voro räntebärande. De växlade till
valören från 500 rdr specie till 12 skilling. 1790
—1803 utgjorde riksgäldssedlarna landets huvud-
sakliga rörelsemedel. I andra länder uppstod se-
delutgivning i allm. först vid 1700-talets slut el.
1800-talets början, och man hade då Storbritan-
niens mönster att gå efter. Från den gamla giro-
bankstiden levde emellertid den föreställningen
kvar, att varje s. eg. borde motsvaras av guld
el. silver. Resultatet blev i alla länder mer el.
mindre invecklade bestämmelser om sedeltäckning.
— Om sv. sedlar se H. Hildebrand och O. Mon-
telius; ”Sedelsamlingen i Riksbankens myntkabi-
nett” (1915)-
Sedelbank, statligt el. enskilt penninginstitut
med rätt att emittera sedlar. I Sverige voro de
enskilda bankerna s. ända till 1904, då Riks-
banken erhöll monopol på sedelutgivningen.
Sedelförfalskning, se Penningförfalskning.
Sedelstock, beloppet av en sedelbanks utelö-
pande sedlar.
Sedelutgivning. I alla kulturländer ingår nu-
mera begagnandet av sedlar som ett av de vik-
tigaste och i många fall det mest betydelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
