Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sejsa - Sejsing - Sekant - Sekatör, trädgårdssax - Sekel - Sekin - Sekond - Sekondi - Sekondlöjtnant - Sekret (hemlig) - Sekret (avsöndring) - Sekret (sigill) - Sekreta deputationen - Sekreta kommissionen - Sekretariat - Sekreta utskottet - Sektretbehållare - Sekreterare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
949
Sejsa—Sekreterare
950
Sejsa, med lina el. tåg sammanbinda två el.
flera tåg. — Subst.: S e j s n i n g.
Sejsing, sjöv., kort tåg, slaget el. lagt av ka-
belgarn, brukas vid revning av segel (revsej-
s i n g).
Seka’nt, mat., varje rät linje, som skär en
kroklinje i en el. flera punkter; även en av de
trigonometriska funktionerna.
Sekatör (av lat. secäre, skära), trädgård s-
s a x, kraftig sax, vars ena, skärande blad har
utbuktad egg; begagnas för avklippande av kvis-
tar, mindre grenar m. m.
Sekel (lat. saè’culum), århundrade.
Sekin, ett slags mynt, se Zekin.
Sekond [-å’gd] (fr. second, av lat. secu’ndus,
den andre), i) Sjökrig sv., chefens närmaste man
på större örlogsfartyg. S. har tillsyn över allt,
som rör ordning, renhållning och hushållet om-
bord, samt leder under strid skyddstj änsten vid
haverier, eldsvådor m. m.
2) Sportv., se Boxning, sp. 667.
Sekondi [-å’ndi], stad, se Guldkusten.
Sekondlöjtnant, benämning på lägsta officers-
graden i danska marinen.
Sekret (lat. secretus, avskild), adj., hemlig.
Sekret (modern bildning till lat. secretus; se
föreg. art.), avsöndring.
1) Bot. Som s. betecknas dels ämnen med nyt-
tiga funktioner, dels utsöndrade assimilationspro-
dukter. Yttre s. äro t. ex. honungssaft och
liknande utsöndringar genom nektarier, som i
blommor tjäna som lockmedel för insekter, samt
utsöndringen från körtlar el. körtelhår hos in-
sektfångande växter av de enzym, som upplösa
de fångade djuren. Exempel på inre s. äro
tillväxthormoner, vilka produceras i blad och
knoppar och reglera sträckningstillväxten. Jfr
Exkret 2).
2) Fysiol., i allmän bemärkelse de produkter,
som avsöndras av körtlar; i inskränkt bemärkelse
sådana avsöndrade produkter, vilka fylla viss funk-
tion i kroppen. Jfr Exkret 1) och Sekretion 1).
Sekret (lat. sigVllum secrètum), hemligt sigill,
urspr. ett mindre sigill, reserverat för särsk. hem-
liga brev el. akter, senare, liktydigt med sigill i
allm. Den ännu brukliga benämningen ”K. m:ts
s.” infördes i Sverige av Gustav III och beteck-
nar sigill under vissa expeditioner, som utfär-
dades utan föregående anmälan hos konungen av
därtill befullmäktigade ämbetsmyndigheter, nu-
mera Högsta domstolen och Regeringsrätten, som
dock härvid använda det vanliga rikssigillet.
Sekreta deputationen, se Deputation, sp. 601.
Sekreta kommissionen, av 1723 års riksdag
beslutad regeringskommitté för handläggning av
såsom särskilt hemliga ansedda (utrikes) ären-
den. S. avskaffades vid 1734 års riksdag.
Sekretariat, se Sekreterare.
Sekreta utskottet, svenska riksdagens äldsta
och historiskt viktigaste utskott. Ett dylikt till-
sattes f. ggn 1627 för att å ständernas vägnar
taga ståndpunkt till regeringens utrikespolitik in-
för det planerade ingripandet i trettioåriga kriget.
Det föranleddes av behovet av ständernas med-
ansvarighet i utrikespolitiken, utan att den diplo-
matiska sekretessen prisgåves åt plena, och till-
sattes på denna grund vid de flesta närmast följ,
riksdagar, varigenom det blev en stående institu-
tion. Initiativtagare därtill var i början alltid mo-
narken, resp, förmyndarregeringen, men vid fler-
talet riksdagar före Karl XI :s myndighetstid val-
des s. av ständerna. Även vid utskottsmöten till-
sattes stundom s., och liksom dessa utsågs det
blott ur de tre högre stånden. Under Karl XI :s
envåldstid fick s. en central plats i riksdagsar-
betet. Genom en sekret proposition lämnade re-
geringen till dess prövning ett flertal högvårdande
ärenden, särskilt rörande statshushållningen, me-
dan s. i det inrikespolitiska fungerade endast som
beredande organ för plena. Under denna tid blev
det regel att inom s. tillsätta underavd., deputa-
tioner, för förberedande handläggning på olika
huvudområden. Under ständerväldets skede 1719
—72 reglerades s:s arbetsformer och befogenhe-
ter, och det växte ut till riksdagens och därmed
rikets mäktigaste organ. Bruket att ge adeln
dubbelt så manstark representation som präste-
och borgarstånden legaliserades genom R. O.
1723, sedan medlemsantalet 1719 fixerats till 50
adelsmän, 25 präster och 25 borgare. Bondeståndet
gjorde gång på gång förgäves anspråk på delak-
tighet i s., som dock vid enstaka kritiska till-
fällen adjungerade 25 bönder, varvid församlingen
kallades stora sekreta deputationen. I övrigt till-
sattes ett stort antal underavd., sekreta deputa-
tioner. S:s befogenhet vidgades efter hand till
att omfatta — utom utrikessaker och bankärenden
m. m., vari det ägde beslutsmyndighet — även
beredande myndighet på alla viktigare områden
samt granskning av rådsprotokollen. Härur ut-
vecklade s. efter hand egenmäktigt beslutsmyn-
dighet på en mängd inrikespolitiska områden samt
föreslagning och licentiering av riksråd jämte upp-
tagandet av enskilda mål av även för plena eg.
ovidkommande natur. Under den kritiska perioden
av frihetstiden, från 1760, uppväxte mot s:s usur-
pationer en stark reaktion, som kulminerade 1765
—66 men blott gjorde begränsade vinningar. Ge-
nom 1772 års R. F. slopades det förhatliga namnet
s. men icke saken, och under namn av hemliga
utskottet fick det en om Karl XI :s tid påmin-
nande betydelse men blev samtidigt en härd för
den parlamentariska oppositionen. Detta namn
nyttjades i dagligt tal även om dess närmaste mot-
svarighet enl. 1810 och 1866 års R. O.
Sekretbehållare, bot., inre körtlar, sekretav-
söndrande håligheter av mycket olika form i blad
och stammar. De bildas antingen så, att det ge-
nom klyvning av cellväggar uppstår en hålighet,
som utvidgas genom delning av kringliggande
celler, s c h i z 0 g e n a s., el. därigenom, att cell-
grupper upplösas, 1 y s i g e n a s.
Sekreterare (lat. secretärius, av secretus, hem-
lig), person, som ombesörjer en annans brevväx-
ling, uppsätter skrivelser för honom m. m. (hand-
sekr., privatsekr.); titel på tjänsteman i offentlig
el. enskild tjänst, med uppdrag bl. a. att föra
protokoll, uppsätta förslag till formulering av
fattade beslut och till skrivelser. — Sekret e-
rar regemente, ”skrivarvälde”, det inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
