Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sektion (matematik) - Sektor - Sekular (sekulär) - Sekularisation el. sekularisering - Sekund - Sekunda - Sekundant - Sekundchef - Sekundera - Sekundmeter - Sekundogenitur - Sekundpendel - Sekundär - Sekundära könskaraktärer - Sekundäremission - Sekundär infektion - Sekundärkredit - Sekundärluft - Sekundärlån - Sekundärström - Sekvaner - Sekvens - Sekvester - Sel - Sela - Selachii - Selaginella, dvärglummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953 Sektor—Selaginella 954
buktig yta och ett plan. Om ytans normal lig-
ger i planet, kallas sektionen normalsektion.
Se’ktor. i) (Mat.) Begagnas vanl. i betydelsen
cirkelsektor (se d. o.).
2) (Astron.) Instrument för uppmätning av
cirklar, försett med endast en del av en graderad
cirkel (sektor). Allteftersom s. omfattar en fjär-
de-, femte-, sjätte- el. åttondel av cirkelns om-
krets, kallas instrumentet kvadrant, kvintant, sex-
tant el. oktant. Sextanten är den mest använda
typen.
Sekulär (-lär), hundraårs-; som sker en gång
under, hänför sig till el. omfattar ett sekel; även
beståndande (t. ex. sekularverk).
Sekularisatiön el. sekularisering (av
lat. saè’culum, den timliga världen) kallas kyrk-
liga besittningars el. rättigheters överflyttning till
världsliga innehavare. Termen har särskilt bru-
kats i Tyskland. Den första stora s. där fram-
kallades av reformationen; den andra, föranledd
av franska revolutionskrigen, omfattade alla åter-
stående andliga furstendömen, som mediatisera-
des. — Verb-. Sekularisera.
Seku’nd (av lat. secu’ndus, den andre.) 1)
(Astron.) Vinkelmått, sextiondedelen av en båg-
el. tidsminut. S. betyder urspr. indelning av andra
ordningen av en grad (pars minuta secunda).
2) (Mus.) Andra tonsteget i diatoniska skalan;
s. är antingen stor (c—d), liten c—dess) el. över-
stigande (c—diss).
3) (Sportv.) Se Fäktning, sp. 376.
Seku’nda (lat. secu’nda), förk. 2:a, andra
rangs, ej fullgod, ej ”prima”; kvalitetsbeteckning
för varor av näst högsta klassen (så t. ex. om trä-
varor) ; i fråga om växlar det andra exemplaret.
Sekunda’nt, vittne vid duell.
Sekundchef, chef vid förband (som regel reg.),
över vilket konungen innehar det nominella chef-
skapet. S. förekommer vid Svea livgarde, Liv-
reg:s grenadjärer, Göta pansarlivgarde, Livgar-
desskvadronen och Liv-reg:s husarer.
Sekundéra. 1) (Jaktv.) Hönshunden säges se-
kundera, då en annan hund står för fågel och den
själv därvid intar ståndställning utan att känna
vittring av vilt.
2) (Mus.) Spela el. sjunga andra stämman.
Sekundmeter, populär benämning för meter
per sek. som mått på vindstyrkan.
Seku’ndogenitür (av lat. secu’ndus, den andre,
och ge’nitus, född), rättighet att som den andre i
ordningen bland barnen i en familj erhålla någon
viss del av familjens förmögenhet el. besittningar.
Sekundpendel, fys., se Pendel, sp. 37.
Sekundär, som kommer i andra rummet; un-
derordnad; senare.
Sekundära könskaraktärer, se Könskaraktärer.
Sekundäremission, elektrofys., ett fenomen,
som yttrar sig så, att en elektron, vilken med till-
räcklig hastighet infaller mot en ledande kropp,
därur kan frigöra en el. flera elektroner.
Sekundär infektion, vid redan förefintlig in-
fektiös sjukdom tillstötande annan infektion, var-
vid ofta den första infektionen banat väg för s.,
t. ex. vid infektion med varbakterier i en tuber-
kulos härd.
Sekundärkredit, kredit med lägre säkerhet i
fastighetsinteckning än primärkredit.
Sekundärluft, tekn., se Gasbrännare och Gas-
eldning.
Sekundärlån, sådant fastighetslån, som tages
mot inteckning inom 60—75 °/o av taxerings-
värdet.
Sekundärström, elektrisk ström, vars upp-
komst är betingad av en primär ström. Exempel
härpå äro polarisationsströmmen och strömmen
i sekundärledningen vid induktionsapparater el.
elektriska transformatorer.
Sekväner, gallisk folkstam mellan Jura och
Saöne, med huvudstaden Vesontio (Besanqon). 71
f. Kr. kallade de Ariovistus till hjälp mot ae-
duerna, vilket ledde till Ariovistus’ herradöme i
mellersta Gallien. När han besegrats av Caesar
58 f. Kr., kommo s. under Rom.
Sekve’ns, ”följdsång” (av lat. se’quens, föl-
jande). 1) Förskjutning i högre el. lägre tonlägen
av melodisk figur el. ackordföljd. — 2) Andlig
sång, som framgick ur den extatiska jubelsången
genom att sista stavelsen i halleluja utdrogs. Först
utan text men mot slutet av 700-talet i Frank-
rike försedd med sångligt underlag; under senare
medeltiden närstående hymnen. Dess glanstid var
1100—1300-talen. En rik samling s. trycktes mot
1400-talets slut i Sverige. Pius V avskaffade s.
1568, så när som på fem, som ännu användas i
katolska kyrkan: ”Victimae paschali laudes”
(påsksekvens), ”Veni Sancte Spiritus” (pingst-
sekvens), ”Lauda Sion” (för Kristi lekamens
fest), ”Stabat mater” (för festen Jungfru Marias
sju smärtor), ”Dies iræ (för själamässa). Huvud-
källorna för texterna äro ”Analecta hymnica”,
utg. av G. Dreves m. fl. (1886 ff.); om s. i
Sverige se C. A. Moberg, ӆber die schwedischen
Sequensen” (2 bd, 1927).
Sekve’ster (fr. séquestre, lat. seque’strum). 1)
(Jur.) Kvarstad (se d. 0.). — 2) (Med.) Lös,
bortdöd benbit, oftast uppkommen genom ben-
röta (se d. o.). En sådan benbits operativa av-
lägsnande kallas s ek ve s t r o t om i.
Sel (till sila, rinna sakta), lugnvattnet mellan
forsarna i en älv. Ordet ingår i flera norrländska
ortnamn.
Se’la, ett i Psaltaren ofta förekommande ord.
Det anger de punkter, där kören skulle falla in
med musik och sång för att understryka det i
psalmen utsagda.
Sela’chii [-kii], zool., se Hajar.
Selagine’lla, d v ä r g 1 u m m e r, ett till Lyco-
podiales, fam. Selaginellaceae, hörande släkte.
Stammen är gaffelgrenig och klädd med små
oskaftade blad. S. är h e t e r o s p o r, d. v. s.
har två slags sporgömmen, storsporgömmen
(makrosporangier) med ett fåtal (4) stor-
sporer (makrosporer) och småsporgömmen
(mikrosporangier) med talrika småsporer
(mikrosporer). Båda slagen av sporgömmen
bildas på samma individ i bladvecken i skottspet-
sarna, som härigenom se ut som axlika ställ-
ningar. Släktet omfattar omkr. 400 övervägande
tropiska arter. I Sverige finnes blott S. sela-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
