- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
1-2

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selenga - Selenglanser - Sélestat - Selets revir - Seleukia - Seleukider - Seleukos - Selfaktor - Selfgovernment - Selfmade - Seligman, Edwin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sele’nga, namn på Angaras (se d. o.) övre
lopp.

Selènglanser, miner. Selen förekommer i
mycket små kvantiteter i ett stort antal svavelmetaller,
men mera sällan ingår selen som väsentlig
beståndsdel och bildar mineral, vilka torde vara
iso-morfa med motsvarande svavelföreningar. S. äro
mest gråaktiga, metallglänsande, spröda mineral,
liknande svavelmetallerna. S. äro såväl enkla
selenider som saltartade föreningar. Av de förra
må nämnas berzelianit (selenkoppar, Cu2Se),
klausthalit (selenbly, PbSe), zorgit
(se-lenkopparbly, [CuaPblSe), naumannit
(selensilver, Ag2Se), eukairit (selenkopparsilver,
[CuAg] 2Se), tiemannit (selenkvicksilver,
HgSe) och bland de senare w e i b u 11 i t (efter
Mats Weibull; selenblyvismutglans, Pb[SSe].Bi2
[SSels).

Sélestat [selästa’], ty. Schlettstadt, stad i fr.
dep. Bas-Rhin, vid Ill, 40 km s. s. v. om
Strass-burg; c:a 11,000 inv. S. intogs 1632 av svenskarna
under G. Horn.

Selets revir, adress Älvsbyn, tillhör Nedre
Norrbottens distrikt och omfattar Norrfjärdens
samt delar av Edefors, Älvsby och överluleå
socknar i Norrbottens läns kustland.

Seleukfa (grek. Seléu’keia, lat. Seleuäa),
flera av Seleukos I grundlagda städer. — 1) S.
vid Tigris, gr. av Seleukos I 310 f. Kr., 60 km
n. ö. om Babylon. Befolkningen, som enl. Plinius
d. ä. i i:a årh. e. Kr. uppgick till 600,000, var
sammansatt av flera olika nationaliteter. S.
erövrades av partherna 141 f. Kr. och förstördes
av romarna 116 e. Kr. och slutgiltigt 165 e. Kr.,
medan förstaden Ktesifon fortfarande blomstrade.
Stora amerikanska utgrävningar påbörjades 1927.
— 2) S. i Pierien (Syrien), n. om Orontes’
mynning, Antiokias hamnstad.

Seleukider, konungar, som härstammade från
Seleukos I (se Seleukos), grundläggaren av
Seleukidiska riket. Under 3:e årh. f. Kr.
försvagades riket av krig med Egypten och
Perga-meniska riket samt inbördes krig mellan
härskarhusets medl. Ödesdigrast var grundläggandet av
Parthiska riket, varigenom de ö. provinserna
lösrycktes. Antiochos III återställde i början av sin
regering med framgång rikets enhet men led 190
NF XIX — 1

f. Kr. det avgörande nederlaget mot romarna
vid Magnesia vid Sipylos. Därefter inriktades
Roms politik på att försvaga s., varigenom
judarnas självständighet och parthernas makttillväxt
främjades. Efter Antiochos VII:s nederlag mot
partherna 129 f. Kr. inskränktes Seleukidiska
riket till Syrien. Tronstridigheterna fortforo, tills
Tigranes av Armenien erövrade Syrien 83 f. Kr.
Sedan Lucullus besegrat Tigranes, återinsatte han
Antiochos XIII på tronen, men denne fördrevs
av Pompeius, som gjorde Syrien till romersk
provins 64 f. Kr. — Den sammansmältning
mellan grekisk och orientalisk kultur, som
försiggick i Seleukidiska riket, var av utomordentligt
stor betydelse. — Litt.: A. Bouché-Leclercq,
”Histoire des Séleucides” (1913).

Seléu’kos (grek. Seleukos, lat. Seleu’cus),
namn på sex konungar i Seleukidiska riket (se
Seleukider). Den märkligaste är S. I Nikator
(segraren), fältherre under Alexander den store,
satrap i Babylon. Fördriven av Antigonos 316
f. Kr., flydde han till Ptolemaios I i Egypten
och återvände efter dennes seger över Antigonos
vid Gaza 312 f. Kr., rikets grundläggningsår. S.
antog konungatitel 306 f. Kr. Han erövrade
provinserna i ö. (Iran) men avstod Punjab åt den
indiske fursten Sandrokottos och befäste sitt
välde genom segern vid Ipsos 301 f. Kr., då
Antigonos stupade. Om Palestina råkade han i
tvist med Ptolemaios. Slutligen besegrade S.
konung Lysimachos av Trakien vid Kurupedion
281 f. Kr., bemäktigade sig hans rike och
utropades till konung av Makedonien men mördades
på vägen dit av den egyptiske prinsen Ptolemaios
Keraunos 280 f. Kr.

Selfaktor [se’lf-] (eng. selfactor), periodisk
spinnmaskin, som omväxlande åstadkommer snodd
och uppspelning.

Selfgovernment [se’lfga’vanmant], eng.,
självstyrelse.

Selfmade [se’lfméid], eng., självgjord. —
Selfmade man [mä’n], en man, som på
egen hand arbetat sig upp.

Seligman [se’ligman], Edwin Robert
Anderson, amerikansk nationalekonom (1861—1939),
prof, vid Columbia Univ. 1891—1931. S. anslöt
sig till nyklassikerna, betonande de sociala och
in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free