- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
177-178

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sillfiske - Sillhövda - Sillimanit - Sill i papper, kapprocksill - Sillkung - Sillmås - Sillolja - Sillre kraftverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sillhövda—Sillre kraftverk

178

177

tes från båten, varvid garnen under fångsten driva
fritt i sjön. Vadfisket kan idkas antingen
med land- el. stängvadar, i omedelbar närhet av
stranden, el. också med snörpvadar och
snurre-vadar, såväl i närheten av kusten som ute i öppna
sjön. 1909 började s. bedrivas också med trål
av ång- och motorfartyg, och detta fiske är nu
särskilt på Sveriges västkust och i Nordsjön det
avgjort viktigaste.

Det första betydande skandinaviska s. var det
skånska. Dess blomstringstid faller mellan
slutet av 1100- och mitten av 1500-talet, då
Öresund besöktes av många fiskare och köpmän från
icke blott Danmark utan även Tyskland,
Nederländerna och England. Först under senare tid
har det skånska s. åter börjat tilltaga i
betydenhet.

Stor havssill i ofantliga massor har årl. besökt
Bohusbukten och n. Kattegatt under regelbundet
återkommande fiskeperioder på omkr. 30—60 år,
varefter den under en mellanperiod av 60—70
år uteblivit från samma havstrakt. I regel synas
perioder av stor tillgång på sill ha följt
varandra med m års mellanrum. 1747 och 1748
började den längsta och mest bekanta av de
bohuslänska sillfiskeperioderna. Fångsten uppgick 1755
till närmare 75,000 tunnor, 1760 redan till
mycket över 200,000 tunnor, vid mitten av 1780-talet
till omkr. 1 mill. tunnor och ett årtionde därefter
till omkr. 1 3/4 mill. tunnor, varefter
fångstmyckenheten började avtaga. Perioden upphörde med
vintern 1808—09; vintern 1877—78 började sillen
åter att gå till i Bohusläns n. skärgård men drog
sig därefter sydligare. Den tilltog också mycket
i riklighet. 1887—96 utgjorde fångsten över 1
mill. hl årl. Störst voro fångsterna vintrarna 1893
—94 och 1895—96, då det fiskades resp. 2,182,841
och 2,372,051 hl. Sistnämnda vinter saltades
360,112 tunnor. Sedan vintern 1903—04 har
storsillen ej i nämnvärd myckenhet besökt skärgården
i Bohuslän. Då voro emellertid de bohuslänska
fiskarna så tekniskt rustade, att de kunde
förlägga fisket till öppna havet i Kattegatt och
Ska-gerak. Snörpvaden fick nu stor användning vid
fiske ute på öppna havet, senare även trål och
ibland snurrevad. F. n. komma c:a 90 °/o av
fångsten vid det bohuslänska s. på trålfiske.

Om det norska s. se Norge, sp. 89 f.

Världens största s. försiggår i Nordsjön,
och däri deltaga huvudsaki. skottar, engelsmän,
fransmän, holländare och tyskar. Fisket äger rum
huvudsaki. i v. och s. delen av Nordsjön. Det
pågår i maj på Skottlands v. och n. v. kust. Därpå
flyttar det till Storbritanniens östkust och drager
under sommaren och hösten utmed Skottlands och
Englands kust ned till sydligaste delen av
Nordsjön. Under detta sillens successiva uppträdande
längre söderut flytta fiskarna från den ena
platsen till den andra. Skottar och engelsmän, som
ha korta avstånd till fiskeplatserna, gå i land
efter varje fångst och sälja sillen färsk, och den
saltas och rökes i stor mängd. Holländare, tyskar
och fransmän göra långa fiskeresor och använda
ofta större fiskefartyg. De salta sillen ombord.
Fransmän idka från slutet av okt. till slutet av

Sillfångstens fördelning 1950.

mill. kg %

Norge ........................ 893,9 53,9

Tyskland ..................... 221,9 13,2

Nederländerna ................ 113,3 6,s

Skottland .................... 101,5 6,0

Sverige ....................... 91,3 5,s

England ...................... 77,7 4,«

Frankrike ..................... 61,7 3,s

Island ........................ 60,4 3,’

Danmark ....................... 26,3 i,«

Finland ................... 14,3 0,9

Belgien ....................... 10,4 o,s

Irland ......................... 3,4 0,2

Nordirland ..................... 1,5 0,1

febr. s. i Engelska kanalen. På Skottlands
väst-och nordvästkust fiskas rätt mycket sill i jan. och
febr, med Stornoway som medelpunkt. Även
Belgien deltar i s. i Nordsjön.

Vid Island bedrives numera ett mycket
betydande s. såväl inne i fjordarna som till havs
Det mesta av sillen saltas för export; Sverige är
den ojämförligt största förbrukaren av den salta
islandssillen. — Vid C a n a d a s kuster
förekommer ett betydande s., och även vid Förenta
staternas n. ö. kust är sillen föremål för
fiske. — Japans s. är ett av de största i
världen.

Sillhövda, sn i Blekinge län, Medelstads hd, vid
Smålandsgränsen, n. om Karlskrona; 100,78 km2,
1,925 inv. (1954). Sjörik skogsbygd, avvattnad
huvudsaki. av Silletorpsån. 1,530 har åker.
Stationssamhället Holmsjö har c:a 300 inv. I
norra S. ligger Blekinge läns sanatorium i Fur.
Den nuv. kyrkan är från 1945. Ingår i
Fridlev-stads och S. pastorat i Lunds stift, Medelstads
kontrakt. Tillhör storkommunen Fridlevstad.

Sillimanit, ett vanl. brun-, grå- el. vitaktigt,
rombiskt kristalliserande mineral av det
polymor-fa aluminiumsilikatet AL O3. SiO’. S., som har
hårdheten 6—7 och spec. v. 3,23—3,24 samt bildar
trådiga el. stängliga aggregat, är beståndsdel
särskilt i metamorfa bergarter (gnejser, granuliter
m. m.).

Sill i papper, kapprocksill, urlakad salt
sill, med varje halva invikt i med smör bestruket
vitt papper, stekes på båda sidor, tills papperet
är gulbrunt.

Sillkung, Regälecus gle’sne, taggfenig benfisk
med bandformig kropp, som kan bli över 6 m,
litet trubbigt huvud med stora ögon, lång
ryggfena, små bröstfenor och långa bukfenor med
blott en stråle. S. är silvervit med röda fenor.
Den är en pelagisk djupvattensfisk, som
förekommer i n. Atlanten.

Sillmås, zool., se Måssläktet, sp. 508 samt bild
5 å pl.

Sillolja utvinnes genom pressning av el.
extrak-tion ur kokt sill el. sillavfall, ibland uppblandat
med rester av sardin. S. användes för flera olika
tekniska ändamål.

Sillre kraftverk, i n. Medelpad, i Sillreån, ett
biflöde till Indalsälven, 60 km ovan dennas myn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free