Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silvermalm - Silvermyntfot - Silvernitrat - Silverpreparat - Silverprov - Silversmide - Silverstolpe - Silvervargen - Silveråldern - Sil vous plaît - Silvretta - Silvåkra - Silybum marianum, mariatistel - Sima - Sima, Horia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Silvermyntfot—Sima
190
skilliga kopparsulfider, falerts, guld m. fl., och
utgöra endast en kvantitativt underordnad
komponent i mineralaggregatet; mindre vanlig är s.
i egentlig mening med övervägande silvermineral
som metallisk beståndsdel. Silvret utvinnes
därför i regel som biprodukt vid den metallurgiska
förädlingen av bly-, zink-, koppar- och
guldmalmer. Förekomsterna ha i de flesta fall eruptiva
processer att tacka för sin tillkomst; även
oberoende av eruptiva bergarter förekomma
silverförande blymalmer som impregnationer i kalksten
och sandsten. Mångenstädes ha sekundära
anrik-ningsprocesser i närheten av dagytan spelat en
betydande roll vid bildning av rikare
malmkroppar, s. k. bonanzas. Representanter för gångtypen
äro Tonopah (silverglans och polybasit i kvarts)
och Comstock Lode (blyglans, kopparkis,
zink-blände med silverglans, stephanit och polybasit),
båda i Nevada; Coeur d’Alene (blyglans-järnspat)
i Idaho; Guanajuato, Zacatecas m. fl. (gediget
silver, silverglans, pyrargyrit, stephanit, polybasit i
kalkspat) i Mexico; Cobaltdistriktet (gediget
silver och andra silvermineral i kalkspat) i Ontario;
Kongsberg (huvudsaki. gediget silver med
kalkspat, tungspat och fluorit) ävensom det berömda
Freiberg i Sachsen. Silver förande
kopparmalms-gångar äro Cerro de Pasco i Peru ävensom Butte
i Montana. Metasomatiska förekomster äro Sala
gruva samt Park City och Tintic (silverhaltig
blyglans, zinkblände i kalksten) i Utah.
Silverhalten i bly-, zink- el. kopparmalm
till-mätes värde endast såframt den överstiger 15—20
g per ton (0,0015—0,002%). Blyglansmalmens halt
överstiger oftast denna gräns, och malmer,
hållande 0,5—1 %, anses rika. Den rikaste
Salamal-men har hållit över 1 %, de mexikanska malmerna
omkr. 0,05 %, Park City 0,02 %, Tintic o,oo—0,15
%, medan Cobaltgruvorna lämnat malm med ända
till 18% silver, vilket är enastående i världen.
Större klumpar av gediget silver ha förekommit
vid Kongsberg (697 kg) och Klaustal i Harz, där
i slutet av 1400-talet en sammanhängande massa
av 20 tons vikt skall ha anträffats.
De under tertiärtiden bildade Kordillererna i
Nord- och Sydamerika utgöra världens förnämsta
silverzon. Här finnas i Mexico och U.S.A.
jordens största silverproducenter.
Bland forntidens viktigaste silverproducenter
må nämnas världens äldsta silvergruvor vid
Hi-sarlik i Troja, trol. bearbetade redan 2500 f. Kr.,
vilka jämte andra gruvor i Mindre Asien och på
öarna i Egeiska havet, under århundraden försågo
de omkringliggande länderna med silver.
Feni-cierna bröto Tarsisgruvorna i Spanien.
Grekerna bearbetade Lauriongruvorna i Grekland, som
blevo en väsentlig finansiell faktor i Atens
storhetstid. Rammelsberg på Harz levererade från
900- till 1200-talet det mesta av Europas silver.
1170 upptäcktes s. i Freiberg-distriktet, och här
liksom senare i Erzgebirge (Joachimsthal,
Schnee-berg m. fl. gruvor) uppblomstrade en livlig
gruvdrift, vilken jämte driften i Harzområdet
lämnade den övervägande mängden silver i Europa
under medeltiden och delvis fortsatt ännu under
1900-talet. I Kongsberg påbörjades driften 1623.
I Sverige upptogos under medeltiden ett flertal
silvergruvor: Ö. och V. Silvberg, Lövåsen,
Gar-penberg, Guldsmedshyttan och Glanshammar.
Sala gruva upptäcktes i början av 1500-talet,
Hällefors 1634. Vid Falu gruva har utvunnits
silver från 1790. F. n. utvinnes silver inom
Skel-leftefältet och produceras silverhaltig blyslig vid
ett flertal gruvor i mellersta Sverige
(Garpen-berg, Saxbergei, Ryllshyttan m. fl.).
Silvermyntfot, system med silver som
myntmetall för huvudmyntet.
Silverniträt, se Silverföreningar.
Silverpreparat, farm., huvudsaki. organiska, ha
förr haft vidsträckt användning som
bakteriedö-dande medel. Den mest använda oorganiska
silverföreningen är lapis, silverniträt, argenti
nitras, som i starkare koncentration har etsande
verkan, t. ex. i form av lapispenna. S. ha numera
i stor utsträckning ersatts med andra medel,
särsk. antibiotika.
Silverprov, bestämning av legeringars
silverhalt. S. utfördes tidigare genom avdrivning av
ingående metaller och direkt vägning av silvret;
numera användes vanl. titrimetrisk bestämning av
silver.
Silversmide, se Guldsmedskonst.
Silverstolpe, ätt, se Silfverstolpe.
Silvervargen, högsta utmärkelsetecknet för
scoutledare, tilldelat för förtjänster inom
scoutrörelsen.
Silveråldern, se Världsåldrarna.
S’il vous plait [sil vo plä’], fr., franskt
höv-lighetsuttryck, eg. ”om det behagar eder”,
närmast motsv. sv. ”var så god” el. ”om jag får
be” el. ”var snäll och . . .”.
Silvre’tta, massiv inom Rätiska alperna, på
gränsen mellan Schweiz (Graubünden) och
Österrike. Bland topparna märkas Piz Linard (3,4x6
m ö. h.), Silvrettahorn (3,248 m) och Fluchthorn
(3,403 m). S. har stora glaciärer.
Silvåkra, sn i Malmöhus län, Torna hd, vid
Krankesjön, på nordsidan av Romeleåsen; 20,51
km2, 415 inv. (1954). Magert torv- och
sand-jordsområde. 823 har åker. Kyrkan från omkr.
1200. Ingår i Harlösa, Hammarlunda, Silvåkra
och Revinge pastorat i Lunds stift, Frosta
kontrakt. Tillhör storkommunen Veberöd.
Silybum mariänum, mariatistel, en
meterhög ettårig tistelväxt med parflikiga,
vitbrokiga blad, ensamma, stora korgar och ljusröda
blommor. Härstammar från s. Europa och odlas
i trädgårdar.
Sima, rännlist, se Kolonnordningar.
Sima, Hor i a, rumänsk politiker (f. 1906),
urspr. läroverkslärare. S. blev 1938 ledare för
det fascistiska Järngardet. Han flydde i början
av 1939 till Tyskland men återvände på våren
1940, blev vid konung Karls politiska
kursförändring i juni s. å. statssekr. i undervisningsdep.
och efter konungens abdikation i sept. s. å. v.
konseljpresident i general Antonescus regering.
Järngardet benämndes nu ”Legionärerna” och antog
revolutionär karaktär. I jan. 1941 gjorde S. ett
misslyckat försök till statskupp och flydde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
