Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simmons, Herman - Simmärken - Simning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Simmärken—Simning
196
De olika faserna i ett simtag
vid bröstsim.
vistelse i Lappland beskrev han ”Floran och
vegetationen i Kiruna” (1910). S. utgav även
”Våra vanligaste vilda växter” (1916, 2:a uppl. 1920),
2:a uppl. av Bengt Jönssons ”Gagnväxter” (1935),
läroböcker, biogr. m. m.
Simmärken, se Simning, sp. 198.
Simning torde vara den tidigast utövade av
alla idrotter. Bl. a. germanerna övade från äldsta
tider simidrott. Redan tidigt började man tävla
med varandra inför åskådare. Dykningar och
ut-hållighetsprov i full rustning voro de populäraste
övningarna. I och med kristendomens utbredning
synes intresset för bad och s. ha gått tillbaka i
Europa, och först i samband med det nyvaknade
intresset för kroppsövningar i allm. mot slutet av
1700-talet kom s. åter till mera allmänt bruk.
I början av 1800-talet anlade E. von Pfuel flera
militära simanstalter samt införde den ännu
använda metodiska utbildningen i elementär s.
(lik-sidiga arm- och bentag, indelade i vissa tempon).
Redan 1796 hade mag. (sedermera prof.) Jöns
Svanberg bildat Uppsala simsällskap, den första
svenska sammanslutningen med syfte att främja
utbildningen i s.
Simintresset
utbredde sig till
Stockholm,
Göteborg m. fl. orter i
Sverige, och s. var
här länge nästan
den enda idrotten,
även om den t. v.
ej bedrevs direkt
tävlingsmässigt.
Först 1827 fick
Stockholm en
verklig simskola. —
Tävlings-s. började
på allvar mot
1800-talets mitt i
England. I Sverige
avhölls först 1891
en svensk
mäster-skapstävling i s.
1904 bildades
Svenska och 1908
Internationella
simförbundet
(FINA). 1896
upptogs s. i
Olympiska spelen.
S. kan indelas i
elementär s.,
t ä v 1 i n g s s i
m-n i n g,
konstsimning och
livräddning.
Till den elementära
s. höra
undervisning i
simkunnig-het och mera
grundläggande
sim-övningar (bröst-och rygg-s.,
vatten-trampning, för-
flyttningsflytning och dykning). Till tävlings-s.
(simidrott, simsport) höra olika slag av snabb-s.,
simhopp och vattenpolo samt tävlingar i
livräddning.
Simundervisningen har alltsedan von
Pfuels tid bedrivits exercismässigt genom
indelning av de liksidigt utförda simrörelserna i vissa
tempon. Som förberedelse till övningarna i vatten
användes sedan mitten av 1800-talet s. k.
torrsimning (se d. o.) på land. Vissa av dessa
övningar företagas med hjälp av redskap (simbänk,
simgördel, simdyna m. fl.), och den
grundläggande metoden har alltid förut varit bröstsim,
s. i bröstläge med liksidiga (samsidiga) arm- och
bentag. Dock har man under de senaste årtionden
infört en mera naturenlig undervisningsmetod,
särsk. lämpad för massundervisning med barn.
Med en mångfald av härmnings- m. fl. lekar av
stegrad svårighetsgrad i grunt vatten (från
knätill bröstdjup) söker man vänja barnen vid
badet och göra detta nöjesbetonat. Härvid inläggas
småningom enkla dyknings- och flytningsövningar.
Bentagen inläras först stående på ett ben i
vattnet samt sedan flytande; armtagen stående,
gående och flytande. Vattentrampning är s.
på stället i mera upprätt ställning än vid
bröst-el. rygg-s. och sker med samsidiga bentag (som
vid vanlig bröst-s.) el. med växeltrampning i
hastigare takt än vid bröst-s. Armarna kunna intaga
höftfäste, hållas sträckta framåt nära under
vattenytan el. vara korslagda. Förflyttning
s-f 1 y t n i n g är s. på rygg med huvudet el.
fotterna före med hjälp av små vrickande el. roende
rörelser av händerna i låg höfthöj d. Dykning
(djup- och längddykning samt s. k. plunging),
som är förflyttning under vattenytan, sker direkt
från vattenytan el. med hopp från brygga el. dyl.
Vid den förra böjes huvudet mot bröstet, och
benen kastas högt upp i luften, ögonen böra
hållas öppna i vattnet. Vill man djupare i
vattnet, böjes huvudet framåt; vill man högre upp,
reses huvudet. Vid längddykning användes bröst-s.,
varvid händerna föras in till kroppens sidor.
Plunging är framflytning under vattenytan utan
hjälp av simtag efter starten. Dykningen har sin
viktigaste tillämpning vid livräddning. Förr voro
tävlingar (och rekord) i dykning allmänt
förekommande men undvikas nu (utom betr,
djupdykning vid tävling i livräddning).
När man i England med s. k. frisim började
pröva sig fram till bättre tävlings-
(snabbsimnings-) metoder is. än bröst-s., försökte
man s. på sida (sidsim), först med samtidiga
armtag under vatten hela tiden, sedan med
ärmarnas förande växelvis och till sist med ena och
sedan båda armarnas framförande över vattnet
(överarmssim). Bentaget ändrades först till
saxning i sidled, sedan till ”nordengelska
sidsims-benkicken”. Redan förut hade man börjat med
den s. k. trudgen (el. trudgeon-, efter
engelsmannen Trudgen), där armarna växelvis kastas fram
över vattnet (k a s t s i m), medan benen vid
”undre” armens framförande utförde ett simtag.
Denna s.-metod gällde som den snabbaste, tills
Richard Cavill (1902) och framför allt australien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
