Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simon, John, of Stackpole Elidor - Simon, Jules (Suisse) - Simon, Michel - Simon, Richard - Simon, Simone - Simone Martini - Simoni - Simonides - Simonov, Konstantin - Simonsson, Birger - Simonsson, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Simon—Simonsson
200
1935—37 inrikesminister under Baldwin och 1937
—40 finansminister under Chamberlain. Som
Chamberlains närmaste man delade han ansvaret
även i utrikespolitiken och kritiserades skarpt för
eftergifterna gentemot Tyskland. S. var
lordkansler i Churchills kabinett 1940—-45 (även i
dennes konservativa ministär maj—juli sistn. år).
I sina memoarer ”Retrospect” (1952) har han
bl. a. försvarat Münchenpolitiken 1938.
Simon [simå’], Jules Franqois (eg.
Suis-se), fransk politiker och filosof (1814—96).
Han blev lärare i filosofi vid Sorbonne 1839, Ed.
av konstituerande församlingen 1848 och led. av
conseil d’état 1849. S., som vägrade att avlägga
ed på den nya författningen efter Napoleons
statskupp 1851, avsattes från alla offentliga
uppdrag och ägnade sig de följande åren åt
skrift-ställarskap. 1863 led. av lagstiftande kåren, blev
S. icke minst genom sin lysande vältalighet en
av de liberala idéernas främsta förkämpar. -Han
var sept. 1870—1873 undervisningsminister. Led.
av nationalförsamlingen 1871 och senator sedan
1875, kämpade S. för en moderat republikansk
åskådning. 1876 blev han ministerpresident och
inrikesminister. Han råkade emellertid i skarp
konflikt med det klerikala lägret och tvangs 1877
att avgå. Han blev 1875 led. av Franska akad.
Simon [simå’], Michel, schweizisk-fransk
skådespelare (f. 1895). S. lanserades 1920 av
Pitoèff i Paris, där han snart blev en av de
populäraste scenskådespelarna. 1925
filmdebute-rade han och har sedan 1931 haft roller i ett
60-tal filmer. Sedan slutet av 1930-talet räknas
S. till de stora karaktärsskådespelarna i fransk
film. Bland hans bästa filmer må nämnas
”Attentatet på Orientexpressen”, ”Dimmornas kaj”,
”Eldkyssen”, ”Det perfekta brottet”, ”Under
Paris broar”, ”Grand hotel Skumrasket”, ”Panik”,
”Djävulens bländverk” och ”Giftet”.
Simon [simå’], Richard, fransk teolog
(1638—1712) S., som tillhörde oratorianernas
orden, blev genom en rad arbeten banbrytare för
en historisk-kritisk bibeluppfattning. Nämnas må
”Histoire critique du vieux testament” (1685;
ledde till att S. uteslöts ur sin orden).
Simon [simå’], Simone, fransk
filmskådespelerska (f. 1914). Sin genombrottsroll vid
filmen hade hon 1934 i ”Erotik”, varefter följde
”Svarta ögon” och ”Lyckliga dagar” samt
Holly-woodfilmerna ”Brådmogen ungdom”, ”Sjunde
himlen” och under 2:a världskriget, ”Fettpärlan”.
1939 vann hon en stor framgång i fransk film
med Renoirs ”Människans lägre jag”, följd av
”Kärlekens kavalkad”.
Simone Marti’ni [-må’ne], se Martini.
Simoni, urspr. meddelande av kyrklig vigning
(ordination) mot penningbetalning, vid
1000-ta-lets början köpande el. säljande av en
prästerlig plats, även om ej direkt pengar betaltes.
Namnet har uppkommit efter trollkarlen Simon (Apg.
8: 18). Kardinal Humbcrts skrift ”Adversus
si-moniacos libri tres” (omkr. 1057), vari hela
lek-mannainvestituren kallades s., blev det påvliga
partiets stora programskrift i den av Gregorius
VII förda investiturstriden.
Birger Simonsson: Fru Gudrun
Sörensen, 1917. Waldemarsuddc.
Simönides (lat.; grek. Simoni’des) från
Keos, grekisk diktare (556—468 f. Kr.), en
bland Greklands förnämsta skalder, i synnerhet
berömd som författare av lyriska dikter, avsedda
att sjungas av en kör, elegier och epigram. I
senare tid voro särskilt hans epigram berömda,
av vilka flera äro bevarade. Se U. v.
Wilamo-witz-Moellendorff, ”Sappho und S.” (1913).
Simonov [sji’manaf], Konstantin, rysk
författare (f. 1915), urspr. fabriksarbetare.
Hösten 1939 deltog han i fälttåget mot Polen och
var sedan fram till 1945 intensivt verksam som
krigskorrespondent åt Krasnaja zvezda. Efter
krigsslutet har han varit mycket aktiv som förf,
och journalist. Han blev 1950 chefred, för
Li-teraturnaja gazeta. Sitt stora genombrott fick
S. med pjäserna ”En pojke från vår stad” (1941)
och ”Ryska människor” (s. å.) samt med 2 vol.
krigsdikter (1942). Bland S:s prosaverk märkes
främst romanen ”Dagar och nätter” (1944; sv.
övers. 1945), med motiv från Stalingrads
belägring.
Simonsson, Birger Jörgen, målare (1883—
1938). Han studerade för Zahrtmann i
Köpenhamn, gick därefter en kort tid på
Konstnärsförbundets skola i
Stockholm och
reste sedan till
Paris. S. blev
den, som först
hissade de
revolutionära signalerna i
Sverige, i det han
startade fören.
”De unga”, som
1909 med sin
debututställning
väckte stor
uppståndelse i
Stockholm.
Efter förnyade
utlandsstudier
(särsk. för
Ma-tisse) blev S.
vid tiden för
1 :a
världskrigets utbrott
lärare vid Valands målarskola i Göteborg och
1930 prof, vid Konsthögsk. Han spelade en
viktig roll inom det unga västkustmåleriet och
anknöt till den moderna norska konsten.
Märkligast äro hans porträtt under krigsåren och vissa
bohuslänska landskap av stark färgklang och
solig optimism. — Litt.: Monogr. av S. Ullman
(1933); C. Nordenfalk, ”Konstnärer i Kungälv”
(1946).
Simonsson, Hans Viktor, sjömilitär (f. 1880
3/s), officer 1901, kommendör 1931, konteramiral
1936 och viceamiral i Amiralitetets reserv 1945.
S. var en av det svenska ubåtsvapnets
föregångsmän. Han var inspektör för ubåtsvapnet 1928
—33, flaggkapten på kustflottan 1932—33 och
chef för Sjöförsvarets kommandoexpedition 1933
—38. Han var befälhavande amiral i Karlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
