Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sinterbildning, sinter - Sint-Niklaas - Sintra - Sintring - Sinuit, sinusit - Sinus - Sinuspunktion - Sion (Schweiz) - Sion, Zion (Jerusalem) - Sionismen, zionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227 Sinterbildning—Sionismen 228
Sinterbildning, s i n t e r, en ur på jorden
framspringande källvatten el. nedsipprande
vatten, särskilt ur varma källor, avsatt
mineralbildning av växlande kemisk beskaffenhet, oftast
kolsyrad kalk (kalkspat el. aragonit),
kalksin-t e r, el. kiselsyra i form av opal, k i s e 1 s i
n-ter. Sintern är ofta utbildad som droppsten,
skorpformiga överdrag etc., samt vid större
källor som terrasser. Vid s. förmedlas utfällandet
av mineralen i många fall av organismer,
företrädesvis alger; i källorna i Yellowstone
National Park leva vissa alger, Leptotrix,
Mastigone-ma etc., ännu vid en vattentemp. av 85°. Vid
geysirkällor, ss. på Island, i Yellowstone
National Park och på Nya Zeeland, bildas kring
källorna stora skålar av sinter.
Sint-Ni’klaas [-kläs] (flarn.), fr.
Saint-Nicolas, stad i prov, östflandern i Belgien, 15
km v. s. v. om Antwerpen; c:a 45,000 inv.
Järnvägsknut; konst- och kulturhistoriskt museum.
Trikåindustri.
Sintra [si’tra], stad i Portugal, se Cintra.
Sintring, överförande av pulverformiga
mi-neraliska el. metalliska ämnen till styckeform
genom upphettning till så hög temp., att de mest
lättsmälta beståndsdelarna börja att smälta och
därvid hopkitta (ty. sintern) kornen till
sammanhängande stycken, vilka benämnas sinter, om
utgångsmaterialet är mineralpulver. Från
metallpulver erhåller man metallföremål
(färdigprodukter el. ämnen). S. användes i stor skala för
att ge pulverformig oxidmalm (främst järnmalm)
lämpliga egenskaper för
metallframställningspro-cessen. Malmpulvret, sligen, kan ej ingå till
någon större del i beskickningen, t. ex. i en
masugn el. j ärnsvampsugn, emedan det verkar
täppande och har benägenhet att sintra i
ugnsschak-tet. Genom att förbehandla sligen genom s.
vinner man ej blott att den agglomereras till
styckeform utan även att dess eventuella halt av svavel
minskas avsevärt och att den blir lättare att
reducera till metall. Vid s. blandas sligen med
3—5 % träkols- el. koksstybb och utbredes i ett
några decimeter tjockt lager på ett rostgaller,
blandningen antändes på ytan, och luft bringas
att passera igenom massan, till dess den är
genombränd. Processen genomföres i s i n t r i n g
s-v e r k, arbetande enl. olika system. I Sverige
användas sinterverk av tre huvudtyper, näml.
Greenaw alttypen, som är allmännast
förekommande, med rektangulära, kring en
axel stjälpbara s.-pannor med botten av
rostgaller, samt Kantorps- och A I B-t y p e r n a
(AIB = Allmänna ingenjör sby rån), som äro
likartade och ha små, runda pannor, vilka för
påfyllning och tömning flyttas till särskilda
apparater. Vid alla dessa system suges
förbrännings-luften uppifrån och ned genom massan med
tillhjälp av en kraftig sugfläkt. Så är även fallet
vid det utomlands ofta förekommande D w i g h
t-L1 o y d-s y s t e m e t, där s. sker på en
kontinuerligt löpande, rak el. ringformig rost med
fasta påfyllnings- och tömningsanordningar. I
slutet av 1940-talet utvecklades en ny s.-metod,
kulsintringen. Fuktig, finkornig slig
rul
las i en stor trumma till kulor med 10—50 mm
diam. Dessa brännas i en schaktugn, och sligen
sintrar då samman. Bränsle för bränningen kan
inblandas i kulorna el. tillföras utifrån.
Inom pulvermetallurgien sintras
föremål, som pressats av pulver till viss form.
Genom pressningen få metallkornen god
anligg-ning mot varandra, och vid upphettning till en
temp., som vanl. ligger vid 3A av smälttemp. el
något lägre, sintra kornen samman, varvid en
obruten metallisk kropp skapas. Denna innehåller
dock ett stort antal porer, vilka tekniskt kunna
utnyttjas t. ex. vid självsmörjande lager.
Metallerna volfram och molybden ha hög
smält-punkt, och föremål av dem framställas därför i
regel genom s. (hårdmetall, glödtråd o. s. v.).
I den grovkeramiska industrien har s.
stor betydelse vid fabrikation av klinker och av
stengods. I cementindustrien upphettas
råmaterialet i roterande, rörformiga ugnar, och
massan bakar sig samman till runda bollar, vilka
brännas till cementklinker.
Sinuit, s i n u s i t, inflammation i näsans
bihålor.
Si’nus, lat., bukt. 1) (Anat.) Benämningar på
olika utbuktningar, håligheter m. m. Med j.
ca-roticus förstås en fysiologiskt betydelsefull
utbildning av hj ärnpulsådern omedelbart vid dess
ursprung från halspulsådern. — 2) (Mat.) Se
Trigonometri. — Sinusformad (om t. ex.
växelström), dets. som ”fri från övertoner”.
Sinuspunktion, med., instick i hårda
hjärnhin-nans sinus sagittalis superior, är lätt utförbar
på spädbarn och göres för tagning av blodprov
m. m., när venpunktion icke är möjlig.
Sion [sjå’], ty. Sitten, huvudstad i schweiz.
kant. Valais, vid övre Rhöne; c:a 10,000 inv.
Biskopssäte med gotisk katedral från 1400-talet. S.
är romarnas Sedunum.
Sion, Z i o n, urspr. namn på en kulle i
Jerusalem och en därpå belägen borg, sedan symbol
för hela staden (Amos 6:1), landet och folket
(”dottern S.”; Jes. 1:8, Matt. 21:5) och i kristen
tid för församlingen och kyrkan. Jfr Sionismen.
Sionismen, z i 0 n i s m e n, judisk nationell
rörelse med syfte att återuppbygga det judiska
Palestina som hemvist för största möjliga antal
hemlösa judar. Den sionistiska tanken
framfördes 1862 av M. Hess och efter de första
pogro-merna i Ryssland av M. Lilienblum och D.
Pins-ker (1882), vilken grundade
”choveve-Zion”-(Sions vänner-)rörelsen, som först målmedvetet
arbetade för judisk-nationell kolonisation i
Palestina. Även själva namnet s. hade 1893
skapats av N. Birnbaum, innan Th. Herzl, omedveten
om allt detta, under trycket av Dreyfusprocessen
och den häftiga antisemitismen i Frankrike,
Tyskland och Österrike, 1896 utgav ”Der Judenstaat”.
Han ansåg, att judefrågan ej helt kunde lösas
genom assimilation, varför de judar, som ej
kunde, finge el. ville assimilera sig med de andra
folken, borde beredas tillfälle att i Palestina (el.
annorstädes) upprätta en egen stat med sultanens
medgivande och stormakternas bistånd. På Herzls
initiativ samlades 29/s 1897 i Basel judar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
