Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöbring, Henrik - Sjödahl, Edgar - Sjöelefanter - Sjöfallet, Stora och Lilla - Sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Sjödahl—Sjöfart
276
Sjöelefant.
behandlar psykologiska och psykopatologiska
ämnen. Han har bl. a. uppställt en självständig
in-dividualpsykologisk lärobyggnad, avsedd att
tillfredsställa även den kliniska psykiatriens behov.
Bland hans arbeten märkas ”Den
individualpsyko-logiska frågeställningen inom psykiatrien”
(dr-avh., 1913), ”Förstämningar och
förstämnings-psykoser” (i ”Upsala läkarefören:s
förhandlingar”, 1919—20) och ”Psychic energy and mental
insufficiency” (därst., 1922/23).
Sjödahl, Hakon Lauritz E d g a r, skolman,
politiker (f. 1887 19/i), fil. mag. i Lund 1909, fil.
lic. i Göteborg 1918; adjunkt vid
folkskolesemi-nariet i Göteborg 1916, lektor där 1919—52.
Sedan 1931 har S. varit socialdemokratisk
riksdagsman i F. K., där han bl. a. tillhört
Bevillningsutskottet och 1935—36 var ordf, i i:a
tillfälliga utskottet. S. har haft en mängd
sakkunniguppdrag, bl. a. som ordf, i
varubeskattnings-kommittén 1946, i 1944 års skattekommitté från
1948 och i ortsavdragskommittén 1949.
Sjöelefanter, Macrorhtnus, till underfam.
blås-sälar av säldj urens ordn. hörande släkte,
omfattande två arter, båda från Stilla havet.
Sjöelefanten liknar en säl men kan bli nära 7 m lång
och väga över 3 ton. Nosen är hos hannarna
förlängd till en rörlig snabel. S. jagades förr
ivrigt för späckets och hudens skull. På grund
av hänsynslös förföljelse äro de nu sällsynta.
Sjöfallet, Stora och Lilla, se Stora
Sjöfallet och Suorva.
Sjöfart, samfärdsel till sjöss mellan ett
lands hamnar el. mellan skilda länder. S. i
modern mening utvecklades genom de
ökade transportbehov, som uppkommo genom
den växande industrialiseringen under
1800-talet. Segelfartygen undanträngdes efter hand av
ångfartyg. Varvsindustrien utvecklades kraftigt
under senare delen av 1800-talet, och allt större
och snabbare fartyg byggdes, framför allt för
den livliga passagerartrafiken över Nordatlanten.
Mellan de stora rederierna pågår en ständig
tävlan, med segertecknet ”Atlantens blå band”, om
att uppnå den snabbaste sjöförbindelsen mellan
Europa och U.S.A. 1874 var sålunda ”Britannic”
rekordhållare med 16 knops fart, varemot 1952
det amerikanska passagerarfartyget ”United
Sta
tes” gjorde 35,6 knop i genomsnitt över Atlanten.
Särsk. de moderna tankfartygen äro mycket stora,
ända upp till 30,000 å 40,000 ton dw. — 1952
beräknades världshandelsflottan, om man inräknar
endast fartyg på mer än 100 bruttoregisterton,
uppgå till c:a 32,000 fartyg med ett tonnage av
sammanlagt c:a 90 mill. ton. 1937 voro motsv.
siffror 31,000 fartyg om 66 mill. ton. Antalet
tankfartyg på mer än 1,000 ton utgjorde 1952
2,400 med ett sammanlagt tonnage av nära 20
mill. ton. För Sveriges del uppgick hela
handelsflottan (över 100 ton) 1952 till 1,270 fartyg
om tills. 2,3 mill. ton, och tankfartygen över
1,000 ton voro 50 om tills, nära 0,5 mill. ton.
Bland handels-s:s olika verksamhetsformer
brukar man numera främst urskilja linjefart,
trampfart och kontraktsfart, vartill komma flera slag
av specialfart. Linjefart föreligger, då fartyg
gå i regelbunden trafik mellan vissa hamnar för
befordran av passagerare el. styckegods. I
trampfart är fartyget ej bundet till någon
bestämd route utan söker sysselsättning resa för
resa, där lönsamheten för tillfället antages vara
bäst. Trampfarten sysslar uteslutande med
godstransport. Med den växande industrialiseringen
i världen har trampfarten, som tidigare helt
dominerade, alltmera fått vika för linjefarten. Ur
den helt ”vilda” trampfarten har utvecklats en
annan s.-form, som brukar benämnas
kontraktsfart. Den innebär, att mellan redare
och befraktare upprättas kontrakt om transport
genom upprepade (konsekutiva) resor av visst
slag av gods (t. ex. malm, kol, trämassa) till
vissa hamnar el. kuststräckor, varvid i allm.
endast en ungefärlig godskvantitet angives; ev.
överenskommes, att transporten skall ske inom
viss bestämd tid och mot på förhand avtalad
fraktersättning. Med specialfart menas
sjötransport med fartyg, som spec. inrättats för
visst varuslag, t. ex. tankfartyg för oljetransport,
kylfartyg för frukttransport. Tankflottan, som
är av utomordentlig betydelse för det moderna
samhället, har efter 2:a världskriget ökat mycket
starkt i såväl fartygsantal som tonnage.
Alla de nu nämnda s.-formerna syssla med
s. k. resebefraktning (tripcharter), d. v. s.
fraktavtal, där vederlagen för
transportåtagandena bli beroende av att de avsedda
transportprestationerna verkligen utföras. Vid sidan av
resebefraktningen har numera s. k.
tidsbe-fraktning (timecharter) kommit till
användning i stor utsträckning, särsk. i fråga om
tanktonnaget. Tidsbefraktningen innebär, att fartyget
under viss angiven tid med bemanning och
utrustning helt nyttjas för tidsbefraktarens räkning
mot viss hyra. Redaren står därvid i regel föt
kost och lön åt besättningen samt för fartygets
underhåll, medan tidsbefraktaren har att bära
driftskostnaderna i övrigt. Från
tidsbefraktningen bör skilj as lega av fartyg, varvid det
är fråga om upplåtelse ej endast av fartygets
prestationsförmåga under viss tid utan av själva
besittningen till fartyget. — Litt.: I. Högbom,
”Världs-s., dess geografiska och ekonomiska
betingelser” (1934); ”Handbok i s.”, red. av C. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
