Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöradiotjänst - Sjöreda - Sjöreglering - Sjörullföringsområde - Sjörum - Sjörup - Sjörutin - Sjöräddningsväsendet - Sjöräkning - Sjörätt - Sjöröveri - Sjösa - Sjöscouter - Sjösjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Sjöreda—Sjösjuka
296
positionsbestämningssystemen Decca, Gee och
Loran. Till s. räknas även utsändning av
tids-signaler, navigationsvarningar, väderleks- och
israpporter samt läkarråd.
Sjöreda, på fartyg klargöra segel, rår m. m.
för användning till sjöbruk. En koj ”sjöredes”,
då den iordningställes för bruk ombord.
Sjöreglering, företag, åsyftande en förändring
av en sjös vattenstånd el. avrinning. Till s. höra
sj ösänkningar, åsyftande torrläggning av
mark, samt reglering av avrinningen,
vanl. till nytta för flottnings- och kraftintressena
men ibland även för sjöfart el. jordbruk. Vid
en del s. kombineras sänkning av vattenstånden
för torrläggning med vattenreglering för andra
ändamål.
Sjörullföringsområde, före 1942 område för
inskrivning, rullföring, redovisning och inkallelse
till tjänstgöring av på sjömanshus inskrivna
värnpliktiga.
Sjörum säges ett fartyg ha, då det befinner
sig i r u m s j ö (se d. o.).
Sjörup, sn i Malmöhus län, Ljunits hd, v. om
Ystad, i den småkuperade jordbruksbygden
mellan Romeleåsens s. ö. avslutning och Östersjön;
13,51 km2, 736 inv. (1954). 1,213 har åker.
Egendom: Rynge. Restaur, romansk kyrka från 11
ootalet. Nya kyrkan är från 1882. Ingår i S:s och
Katslösa pastorat i Lunds stift, Ljunits och
Herrestads kontrakt. Tillhör storkommunen Ljunits.
Sjörutin, dagordning på örlogsfartyg under
gång. Motsv. dagordning på örlogsfartyg i hamn
benämnes hamnrutin.
Sjöräddningsväsendet (förr
Livräddningsvä-sendet), en organisation för undsättning av
nödställda till sjöss, utformades först i England,
där 1824 det frivilliga livräddningssällskapet
Royal National Life-boat Institution stiftades.
Under 1800-talet Skapades i flera europeiska länder
och i U.S.A. liknande sällskap. I Sverige beviljade
riksdagen 1854 medel till ett särskilt s., och då
anlades de båda första sj
öräddningssta-t io ne r n a i Mälarhusen (strax n. om
Sandhammaren) och Brantevik. Småningom lades s.
under Lotsverkets förvaltning. Ett stort antal
svåra sjöolyckor i början av 1900-talet visade,
att de statliga anstalterna för räddning av
skeppsbrutna voro alldeles otillräckliga. Sveriges
allmänna sjöfartsfören. tog då initiativet till
frivilliga insatser på detta område, och 1907 stiftades
i Stockholm Svenska sällskapet för
räddning af skeppsbrutne (S j
ö-räddningssällskapet; tidigare kallat
Liv-båtssällskapet) med uppgift att vid sidan av det
statliga s. anlägga och driva sjöräddningsstationer
på rikets kuster. 1936 gjordes överenskommelser
mellan Lotsverket och sällskapet om uppdelning
av ansvaret för s. 1947 gick telegrafverket med
på att de svenska kustradiostationerna skulle få
fungera som sjöräddningscentraler,
vilka kunna larmas från alla telefoner på
kusten medelst namnanropet ”Sjöräddning” samt per
radio. Härmed öppnades möjlighet till effektivt
samarbete mellan alla organ, som kunna
medverka i sjöräddningstjänsten, marinen, flygvapnet,
lots- och tullverken, Sjöräddningssällskapet,
Radiotjänst, vissa sjukhus m. fl., och alla dessa
organ bli numera i mån av behov larmade av
kustradiostationerna.
På 1800-talet bestod räddningsmaterielen av
roddbåtar, försedda med hjälpsegel, samt
raketapparater (kastapparater för lina) med
rädd-ningskorg, men numera äro båtarna ersatta av
mycket effektiva räddningskryssare och moderna
motorlivbåtar, vilkas stora aktionsradie
möjliggör undsättning även vid sjöolyckor långt ute
till sjöss. De kraftiga räddningskryssarna ha
även stor isbrytningsförmåga och bryta vintertid
is för fiskare och öbor i betydande utsträckning.
Moderna sjöräddningsbåtar äro nu utrustade med
radar, radiotelefon, ekolod m. fl. moderna
instrument. Sverige har 53 sjöräddningsstationer.
Sjöräkning, beräkning av ett fartygs kurser,
farter och distans under gång i öppen sjö.
Tidpunkten härför anges i loggboken.
Sjörätt, de rättsliga normer, som bestämma
sjöfartsförhållandena. Se Sjölagstiftning.
Sjöröveri, verksamhet utan statlig
auktorisa-tion för att med våld el. hot anfalla sjöfarande
i öppen sjö och bemäktiga sig fartyg, personer
el. gods. Domsrätt över s. anses enl. folkrätten
tillkomma alla stater utan åtskillnad, likaså rätt
för örlogsfartyg att utan avseende på nationalitet
visitera och anhålla fartyg, som ägnar sig åt s.
S. har bedrivits på så gott som alla hav och
av ett flertal olika folkslag. I Medelhavet
be-drevo bl. a. fenicier, kartager, etrusker och
greker s., men Roms kraftiga ingripande gjorde
där slut på s. Efter vår tids åskådningssätt voro
vikingafärderna ej annat än s. och plundringståg,
drivna som näringsfång. Under feodaltiden
pågick s. bl. a. i Östersjön, som hanseförbundet
till slut rensade från estniska och vendiska
sjörövare. Även i nyare tid har s. utövats främst
av s. k. fribytare, bland vilka flibustiärerna el.
buckanjärerna spelade stor roll. Ända in på
1800-talet bedrevs s. av barbareskstaterna; för att
skydda sig mot detta funno sig Europas stater
i att betala årlig tribut för fri sjöfart i
Medelhavet. På senare tid har s. bedrivits i indiska
öarnas och kinesiska farvatten av malajer och
kineser. — Litt.: E. Hornborg, ”Sjörövare”
(1927); L, Beckman, ”Pirater och kapare” (1945).
Sjösa, gods i Svärta sn, Södermanlands län,
n. ö. om Nyköping, med huvudgården vid
Svärtaåns utlopp i Sjösafjärden; 4,662 har, därav 1,114
åker. Tillhörde 1460 släkten Gyllenhorn, ärvdes
av bl. a. släkterna Stålarm, Fleming och Posse
samt köptes 1754 från J. F. Hildebrand av frih.
F. Löwen, som gjorde S. och Häringe till
fideikommiss.
Sjöscouter, se Scoutrörelsen.
Sjösjuka (lat. mo’rbus nau’ticus, nau’sea
nam-ga’ntium), åkomma, som hos därför disponerade
personer uppträder i anslutning till ett fartygs,
en luftfarkosts (flygsjuka, luftsjuka) el. andra
fordons rörelser (bilsjuka, tågsjuka). S. yttrar
sig framför allt genom illamående och
kräkning-ar. Den utlöses från öronlabyrinten av
lägeväxlingarna i samband med rullning och sättning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
