Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara domkyrka - Skara stift - Skara stifts domprosteri - Skara—Timmersdala järnväg - Skare - Skarhult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Skara domkyrka—Skarhult
328
Skara domkyrka före restaureringen 1886—94. Se även
bilder å pl. vid sp. 321.
Skara domkyrka, en av Sveriges främsta
historiska monumentalbyggnader, är helt och
hållet utförd i finhuggen sandsten. Den bildar en
treskeppig basilika med dubbeltorn och är
alltigenom präglad av den gotiska byggnadsstilen. S.
grundlädes på 1000-talet, och den första
stenkyrkan, varav murrester anträffats under golvet,
har under högkoret ägt en biskoplig gravkrypta,
välvd på fyra kolonner. Vid uoo-talets mitt ägde
en vigning av denna kyrka rum, och under
1200-talets början ombyggdes korpartiet med
spets-bågiga, konsolburna valv. Det förlängdes åt ö.,
där det erhöll rak avslutning. Med användande
av stenmaterial från den gamla kyrkan
ombyggdes även långhuset, vilket nu erhöll den längd
och bredd S. alltjämt uppvisar, samt avslutades i
v. med dubbla torn. Omkr. 1300 och senare
moderniserades detta bygge i höggotikens anda,
karakteriserad genom knippepelare, rosverksfönster
och triforium i långhuset. Koret omdanades ej.
1380 brändes S. av danskarna, varefter långhuset
fick lågt sittande stjärnvalv. 1566 härjades den
ånyo men återställdes, bl. a. med Johan III:s
hjälp. Av ombyggnadsförslag, som framkommo
på 1700-talet, fullföljdes det av C. J. Cronstedt
uppgjorda endast vad s. tvärskeppsgaveln
beträffar. 1809 omdanades tornen i enlighet med L.
J. Desprez’ antikiserande ritningar. Det gamla
koret omformades 1839—48 i nygotisk riktning,
och 1886—94 följde under H. Zettervalls ledning
S:s förnyelse i ”stilrenhetens” tecken, dock under
användande av ädelt material och i enlighet med
funna konstruktioner. Koret och högkyrkan
nybyggdes, och inredningen gjordes helt om. 1947
—49 ersattes denna nya, gotiska inredning med i
musealt förvar befintliga, S. tillhöriga pjäser
från 1600- och 1700-talen. I korfönstren utförde
Bo Beskow glasmålningar. S. äger två kalkar
och en paten från 1000-talet, gravfynd från
kryptan samt (på Västergötlands museum) en rik
uppsättning medeltida textilier. Den har en stor
mängd äldre, skulpterade gravhällar samt ett
dyr
bart gravmonument över riddaren E. Soop (d.
1632), tillverkat i svart marmor och alabaster
av P. de Keijser i Amsterdam. — Litt.: A. L.
Romdahl och S. Dahlgren, ”S:s byggnadshistoria”
(1928); H. Wideen, ”S., kort historik och
vägledning” (2:a uppl. 1953).
Skara stift omfattar hela Skaraborgs län,
Borås domsaga (utom Bollebygds och Björketorps
kommuner), V. Tunhem, S. Väne, Bjärke,
Hemsjö, Vårgårda, Herrljunga och Redvägs
kommuner, städerna Vänersborg, Trollhättan, Alingsås,
Borås och Ulricehamn samt N. och S. Mo
kommuner av Jönköpings län.
S. kan anses som det äldsta i Sverige; det
härstammar från förra hälften av 1000-talet. Det
omfattade under medeltiden Västergötland,
Dalsland och Värmland. Vid upprättandet av
super-intendentian i Mariestad 1581—84 frånskildes
Värmland och den nordligaste delen av
Västergötland, vilken del 1658 åter lades till S. mot
avträdande av Dalsland. Då superintendentian i
Göteborg 1620 bildades, frånskildes dit från S.
södra delen av Västergötland, varav dock Mo
härad återförenades med stiftet 1658. — Litt.:
P. T. Arbman, ”Socknar, pastorat och
befolkningens storlek under medeltiden i S.” (1928),
”S. i ord och bild” (1948—49).
Skara stifts domprosteri omfattar 5 pastorat:
Skara, Härlunda, Bjärka och Händene; Synnerby,
Skallmeja och V. Gerum; Sävare, Lindärva och
Hasslösa; N. Ving, Stenum, Skärv och
Skå-nings-Åsaka; Vinköl och Marum.
Skara—Timmersdala järnväg, 26 km, o,89i
m spårvidd, öppnades för trafik 1909. Bandelen
Dämman—Timmersdala nedlades 1939. S.
upp-revs definitivt 1952.
Skare, hård skorpa på ytan av ett snötäcke,
uppkommer i allm., då snöytans temp. efter
töväder sjunker under o°, varvid det med snön
uppblandade smältvattnet fryser. S. uppträder
mycket allmänt under eftervintern el. våren på
nätterna, sedan dagsmeja varit rådande, särskilt
under klara dygn, då solstrålningen alstrar stark
uppvärmning under dagen men utstrålningen är
stark under natten. S. är i nordliga trakter av
viss betydelse för trafik och transport, särskilt
vid timmeravverkningen.
Skarhult. 1) Sn i Malmöhus län, Frosta hd,
s. ö. om Eslöv; 22,28 km2, 347 inv. (1954).
Små-kullig slättbygd. 1,776 har åker. Egendomar:
Skarhult (se S.2) m. fl. Kyrkan är en om- och
tillbyggd noo-talskyrka. Ingår i ö. Strö, S:s,
Bor-lunda och Skeglinge pastorat i Lunds stift,
Frosta kontrakt. Utgör tills, m. Holmby, Gårdstånga,
Skeglinge, Borlunda och ö. Strö storkommunen
Skarhult; 88,52 km2, 2,821 inv. (1954).
2) Gods i S. 1), omfattar med underlydande
gårdar 1,854 har; taxeringsvärde 2,326,400 kr.
Slottet, en av Skånes bäst bevarade
renässansborgar, är trelängat. Mittlängan, som urspr. haft
endast två våningar, är medeltida; ö. flygeln
med sitt rundtorn tillkom 1562. Vid 1800-talets
mitt restaurerades slottet i ursprungligt skick av
C. G. Brunius, som dock avsett en fullständig
omdaning i s. k. medeltidsstil. Från 1200-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
