Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skråväsen - Skräboån - Skräcka - Skräckväldet - Skräcködlor, jätteödlor, dinosaurier - Skräddare - Skräddarfåglar - Skrädning - Skrälåt - Skränka - Skräppa - Skrävlinge - Skudeneshavn - Skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Skräboån—Skugga
454
uppstått i orter, som voro så avlägsna från
städerna, att allmogen ej kunde vända sig till
hantverkarna i dessa. Förutnämnda grupper voro
kanske i viss mån tolererade av ämbetena men
icke så deras värsta fiender, bönhasarna (se
Bönhas) och fabrikerna.
S. upphävdes genom hantverksförordn. av 22
dec. 1846, då en begränsad näringsfrihet infördes
under kontroll av hantverksföreningar, som enl.
lagen måste upprättas i varje stad. — Se vidare
Gesällskap och Hantverksämbete. — Litt.: S.
Ambrosiani, ”Från de svenska skråämbetenas
dagar” (1920).
Skräboån, se Ivösjön.
Skräcka, sjömansuttryck för släppa efter el.
fira ut något, t. ex. skräcka på ett styvt tåg.
Skräckväldet, se Frankrike, sp. 55.
Skräcködlor, j ätteödlor, Dinosau’ria, d
i-nosaurier, en ordn. utdöda kräldjur, som
med övre jura och undre krita nådde sin rikaste
utveckling för att under övre krita dö ut. S.
funnos så gott som i alla världsdelar. Av s. har
man anträffat lämningar av lösa ben och hela
skelett samt fotspår och ägg med foster i olika
utvecklingsstadier. S. torde icke kunna betraktas
som en fullt enhetlig ordn. Lämpligen kan den
indelas i 4 underordn.: 1) Thereopoda, omfattar
former av växlande storlek från en katts (t. ex.
Compsognathus) till en elefants. De bakre
extre-miteterna voro starkt utvecklade, de främre svaga
och nådde ej marken. Vid ställförflyttning
hoppade de som känguruer el. skredo fram, som
fåglarna vanl. göra. Den långa, kraftigt utvecklade
stjärten tjänstgjorde som stöd. Huden var naken
el. beklädd med fjäll. I över- och underkäken
funnos skarpa, vid spetsen tillbakaböjda tänder.
De voro rovdjur, som ofta levde i sumpmarker.
Av hithörande släkten hade Tyrannosaurus samt
även fam. Compsognathidae former, som voro
ända till 5 m höga. 2) Diplodocia, utgjordes av
stora, grova och klumpigt byggda djur, som
gingo på 4 fötter, hade en lång hals och ett litet
huvud med mycket liten kranialhåla, käkarna helt
el. delvis försedda med tänder. Extremiteterna
hade massiva och tunga ben. De levde i
sump-trakter, grunda sjöar och sakta flytande floder
samt livnärde sig huvudsaki. av sump- och
vattenväxter. Denna ordn. omfattar de största
landdjur, som, såvitt man vet, någonsin levat på
jorden. Vissa arter nådde en längd av ända till 25
m och en höjd av 5 m. De mest bekanta släktena
äro Brontosdurus, Brachiosäurus och Diplodocus.
3) Praedentata (el. Ornithopoda). Hithörande
former voro i regel även mycket stora,
växtätande landdjur, som gingo på 4 fötter el. i
upprätt ställning på de kraftigt utbildade bakre
extremiteterna. Främre delen av käkarna saknade
vanl. tänder och var försedd med en
hornbeklädnad. F. ö. funnos i käkarna tänder, ordnade
i en el. flera rader. Vissa arter voro försedda
med ett väl utbildat hudskelett, under det att
andra saknade sådant. Av de hithörande släktena
märkas Camptosäurus, Iguanodon, Trachodon och
Stegosäurus. 4) Ceratopsidae (fam.) omfattar
en liten grupp av egendomliga former, som hade
Skräddarfågel vid boet.
en mycket stor skalle med 2 bentappar på pannan
och vanl. också på nosen. Dessa bentappar voro
sannolikt försedda med enspetsade horn.
Hjäss-och tinningbenen voro bakåt sammanvuxna och
utbredda till en stor krage, som i sin fria kant
var försedd med bentaggar, sannolikt även dessa
överklädda med horn. Framtill saknade käkarna
tänder men hade en hornbeklädnad, som på
överkäken bildade ett nedåt krökt, spetsigt näbb.
Hithörande djur gingo på 4 fötter och voro
växt-ätare. Det bäst kända släktet är Triceratops.
Skräddare, zool., se Vattenlöpare.
Skräddarfåglar, Sutöria, släkte av fam.
sångare bland tättingarna, med långsträckt kropp,
korta vingar
och (hos
hannen) lång stjärt.
Fjäderdräkten
är brokig,
hjässan röd och
ryggen grön. S.
förekomma i
Ostindien. Det
av bomull o.
dyl. fast vävda
boet bygges
vanl. mellan
några blad,
vilkas kanter av s.
hopsytts med
tvinnade
fibrer. Hannen av
s k r ä d d
ar-f å g e 1 n, 5.
sutoria, blir 17
cm lång, honan
13 cm.
Skrädning. 1) Sätt att vid gruvarbete skilja
de värdefulla malmpartierna från ofyndig
bergart. Den brutna malmen sönderslås med släggor
el. krossas i mindre stycken, varefter de ofyndiga
bitarna urplockas för hand. Numera kan
handarbetet vid s. ersättas med maskinarbete, s. k.
sovring.
2) (Träv.) Borthuggning med yxa el. bila av
en stocks sidoved, varigenom en bjälke, en
jäm-vägssyll o. s. v. erhålles.
Skrälåt, en svensk folkdans i 3/4 takt.
Figurationen är livlig och mycket omväxlande. S. är
icke någon folkdans i egentlig mening, då den
urspr. komponerats för Dahlgrens
”Värmlänningarna” av balettmästare A. Selinder (1846),
vilken dock använde genuina folkdanselement.
Skränka, böja ut tänderna på sågblad,
varannan åt höger och varannan åt vänster.
Skräppa, bot., se Syrsläktet.
Skrävlinge, se Norra Skrävlinge och Västra
Skrävlinge.
Sküdeneshavn, stad (ladested) i Rogaland
fylke, Norge, på s. Karmöy; c:a 1,300 inv. Stort
vintersillfiske; konservtillv.
Skugga, fys., det mörka område, som uppstår
bakom ett ogenomskinligt föremål, när detta
träffas av ljus. Är ljuskällan punktformig, blir
föremålets s. en kon med spetsen i ljuskällan. Skäres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
