Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sköld, 2. Otte - Sköld, Per Edvin - Sköld, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Sköld
526
Otte Sköld: Vinter i Paris.
fågeln”
(kre-matoriet, Malmö) och
”Vindens saga”
(Västertorps
skola, Stock-
holm) m. m.
Han har även
utfört
teaterde-korationer. S.
är
representerad i flera
svenska museer,
i
Nasjonalgal-leriet i Oslo,
Atheneum i
Helsingfors, [-Luxembourg-museet-]
{+Luxembourg-
museet+} i
Paris och Museo
del arte i
Venedig. —
Litt.: U. Hård af Segerstad, ”O. S.”
(i945)-
Sköld, Per Edvin, politiker (f. 1891 25/s),
urspr. jordbruksarbetare, fast anställd vid inf.,
korpral, genomgick underofficersskola (numera
furirskola) 1910—11, fil. kand, i Lund 1917; led.
av A. K. (socialdemokrat) från 1918. I
riksdagen kom S. snart att spela en framträdande
roll, med jordbruks- och skattefrågor som
specialitet. Han tillhörde Bevillningsutskottet 1920
—24, Jordbruksutskottet 1927—32 samt har varit
led. i en rad särskilda utskott och i ett flertal
kommittéer och utredningar, särsk. rörande
jord-och beskattningsfrågor; politisk medarbetare i
Arbetet 1918—21, i Skånska Social-Demokraten
1922—24. S. utnämndes 1924 av Brantings 3:e
regering till statssekr.
i Jordbruksdep. men
avgick efter
regeringens fall 1926. Han
var härefter en
kortare tid red. för
Smålands Folkblad, tills
han 1931 valdes till
riksbanksfullmäktig.
1932 inträdde han som
jordbruksminister i P.
A. Hanssons ministär
och tvingades att
frångå den
frihandelspolitik han och partiet
tidigare förfäktat och
acceptera regleringspolitik för
jordbruksnäringen. S. kom att spela en utomordentligt
betydelsefull roll vid krisuppgörelsen 1933 och vid
samarbetspolitiken med Bondeförbundet, varvid
socialdemokraterna bl. a. godtogo en rad från
Bondeförbundet kommande förslag om ytterligare
stödåtgärder för jordbruket. Som
jordbruksminister förskaffade sig S. i sitt parti en stark
ställning, och han har inom detta alltsedan dess
bevarat ett utomordentligt inflytande. Även hans
motståndare kommo alltmer att erkänna hans
arbetsförmåga och duglighet. S. var sept. 1936
—dec. 1938 handelsminister och från dec. 1938
försvarsminister, på vilken post han kvarstod vid
samlingsregeringens tillkomst och under hela dess
tillvaro. Som försvarsminister nedlade han ett av
alla partier och av försvarets målsmän högt
skattat arbete, präglat av initiativförmåga,
självständigt bedömande och stor handlingskraft. Trots
sin strävhet och i viss mån otillgänglighet vann
S. respekt och stimulerade verksamt till
kraftåtgärder. Den av S. tillsatta 1941 års
försvars-utredning med förslag om stor utökning av
försvaret genomfördes nästan i sin helhet av 1942
års vårriksdag. I flera avseenden rönte S. dock
ganska skarp kritik, bl. a. för vissa uttalanden i
utrikesfrågor. Våldsamma angrepp riktades
stundom mot S. i riksdagen och i pressen, varvid
han beskylldes för hemlighetsmakeri och för att
ha lämnat oriktiga upplysningar, men han
försvarade sig med kraft. Vid samlingsregeringens
upplösning i juli 1945 övergick S. till
jordbruksministerposten i P. A. Hanssons rent
socialdemokratiska ministär och framlade som innehavare
av denna post 1945—48 propositioner i anslutning
till kommittéförslag om riktlinjer för den
framtida jordbrukspolitiken, vilka fingo
grundläggande betydelse för det svenska jordbrukets
framtida utformning. I okt. 1948 blev S. konsultativt
statsråd, varvid han bl. a. skulle fungera som
ekonomisk samordningsminister. Efter E.
Wig-forss’ avgång som finansminister 1949
framfördes önskemål, att S. skulle bli finansminister,
men först efter finansminister Halls avgång i
okt. 1949 övertog han efter tvekan denna post.
S. fick därigenom ett ännu större och i många
fall avgörande inflytande på den ekonomiska
politiken, som kännetecknats av en strävan att
garantera full sysselsättning med fullföljande av
de väsentliga riktlinjerna i Wigforss’
skattepolitik och med överbalansering av budgeten under
högkonjunktur samt en investeringsbegränsande
politik i syfte att hejda inflationen. S. lyckades
icke hindra prisstegringarna — han vägrade i
stort sett att tillgripa räntehöjning som medel.
Trots de skarpa meningsbrytningar, som skett
kring hans politik, är S:s auktoritet orubbad
inom partiet. — S. har utg. en rad handböcker i
deklarations-, skatte- och kommunala frågor, flera
politiska broschyrer, vidare romanen ”Den siste
av Jeppesläkten” (1923) samt ”Nya vägar”
(1927), en saml. jordbrukspolitiska uppsatser,
”Kommunalkunskap” (1928) och ”Bevara freden
— försvara friheten” (1942). — Litt.:
”Reformer och försvar. En bok till P. E. S. på
60-årsdagen” (1951); H. Kellgren, ”Sex krigsår i
S:s skugga” (s. å.).
Sköld, Sven Josua, dirigent och tonsättare
(f. 1899 20/7), var 1920—23 elev vid
Musikkon-servatoriet, anställd vid Radiotjänst, sedan 1931
som ledare för ensemblen Septiman och sedan
1943 för Underhållningsorkestern. Han har
komponerat orkestersviter (”Kung Erik och Karin”,
”Mälarlegender” och ”Helge Huldingsbane”),
filmmusik (”Ordet”, ”Hon dansade en sommar”
m. m.), stycken för violin- och violoncellsolo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
