Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaljé - Spallanzani, Lazzaro - Spalt (fysik) - Spalt (boktryckeri) - Spaltlampa, diafragmalampa - Spaltning - Spandau, Berlin-Spandau - Spandriller - Spangenberg, August Gottlieb - Spaniel - Spanien - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Spallanzani—Spanien
732
trådar, käppar el. ribbor, fästa lodrätt el.
vågrätt, stundom i båda riktningarna, och anbragta
direkt på väggen el. på särskilda, från väggen
utspringande stöd. Vill man blott pryda en
väggyta med spalj éväxter, planteras sådana
klätter-växter som klängrosor, kaprifolium, blåregn och
vildvin. Är s. anbragt vid vägg mot söder, kan
man med fördel odla spalj éfruktträd, i
s. Sverige vindruvor, persikor, aprikoser, mullbär,
på enstaka platser t. o. m. fikon och mandel.
Lämpligast är päronträdet, därnäst vissa
äppel-och plommonsorter. På mindre soliga väggar kan
man odla surkörsbär el. vinbär. Spaljéträd
uppdragas i många olika former, ss. p a 1 m e 11,
kor don g, U-form och solfjäder
s-f o r m. — Se bild 3—4 å pl. vid Fruktodling.
Spallanzani [-tsa’ni], Lazzaro, italiensk
naturforskare (1729—99), först präst, sedan prof, i
filosofi i Pavia. S. gjorde banbrytande
experiment med regenerationsförmågan hos polyper,
groddjur m. fl. samt med befruktningsprocessen
hos högre djur, i det att han fastslog
spermatozo-ernas närvaro därvid. Han var fanatisk
anhängare av preformationsläran, som han sökte bevisa
embryologiskt.
Spalt, fys., bländare i form av en smal springa,
som användes inom optiken, särsk. inom
spektro-skopien.
Spalt, boktr., en genom vertikala linjer el.
mellanslag avskild del av en tryckt sida;
handel. maskinsats i förråd.
Spaltlampa, d i a f r a g m a 1 a m p a, ett
instrument, som möjliggör detaljundersökning av
vissa delar av det levande ögat. S. har en
intensiv ljuskälla, som man i mörkrum låter
utsända ett skarpt avbländat ljusknippe, vilket i
sin tur sammanbrytes av en speciell lins.
Spaltning, kem., dets. som spjälkning.
Spandau [Jpa’ndau], B e r 1 i n-S., västlig
stadsdel i Berlin, till 1920 stad i prov.
Branden-burg. S., fordom en stark fästning, är numera
en utpräglad fabriksförort, som bl. a. omfattar
Siemensstadt. S. innehades 1631—34 av
svenskarna, som 1675 förgäves belägrade fästningen.
Spandri’ller (av it. spa’ndere, utbreda över,
betäcka), byggnk., de mursvicklar, som utgöra
valvbågars påmuming och som begränsas av
ar-kivolter och dessas rätvinkliga infattningar.
Spangenberg [Jpa^anbärk], August
Gott-1 i e b, herrnhutisk biskop (1704—92). Han blev
teol. adjunkt i Halle 1732 men övergick redan
1733 till brödraförsamlingen. Från 1733
vistades han mestadels i Amerika och organiserade
där brödraförsamlingen men övertog 1762
ledningen i Herrnhut, där han befäste Zinzendorfs
verk, bl. a. genom sin dogmatik (”Idea fidei
fratrum”, 1779; sv. övers. 1782). Han skrev
en biogr. över Zinzendorf (8 dir, 1772—75). —
Litt.: T. Bechler, ”A. G. S. und die Mission”
(1933)- .
Spa’niel [el. spä’njal], se Hundraser, sp. 567.
Spanien, sp. Espana, lat. Hispänia, off. Estado
Espanol, stat i s. v. Europa, omfattar huvuddelen
el. 85 °/o av Pyreneiska halvön (se karta vid
d. o.) och sträcker sig mellan 90 18’ v. längd
Det vanligaste rid- och bärdiuret är åsnan.
vid Kap Finisterre och 30 19’ ö. längd vid Kap
Creus samt mellan 430 47’ n. bredd vid Punta
de la Estaca de Bares och 36° n. bredd vid
Punta Marroqui (Kap Tarifa). Till S. höra
dessutom ögruppen Balearerna och Kanarieöarna.
S. har en yta av 505,545 km2, varav kontinentala
S. 490,525 km2, samt 27,976,755 inv. (1950),
varav på fastlandet 26,761,338 och på öarna
1,215,417. S. indelas i 50 provinser, av vilka
20 med kustlinje, 3 insulära och 27 utan
tillgång till havet. Antalet biskopsstift är 64.
Huvudstad Madrid. — S. har i hög grad naturliga
gränser. Kusternas längd mot Atlanten i n., v.
och s. samt mot Medelhavet i s. och ö. är c:a
3,140 km, varav mot Biscaya 770, mot Atlanten
710 och mot Medelhavet 1,660 km. Landgränsen
mot Portugal i v. är 987 km. — Betr, geologi
och terrängformer, klimat, växt- och djurvärld
se Pyreneiska halvön, sp. 598 ff.
Befolkning och bebyggelse. Ibererna äro det
första folk i S., som med sitt namn gått till
historien; de utgjorde under den yngre
bronsåldern huvudmassan av befolkningen. Redan i
förhistorisk tid förekom invandring till S. av andra
medelhavsfolk, som blandades med ibererna. En
verklig sammansmältning kom senare till stånd,
då ibererna under århundradena närmast f. Kr.
blandades med kelterna, som inträngde över de
v. passen i Pyrenéerna och sedan erövrade v.
delen av halvön. Biandfolket, keltibererna,
härskade i centrala S. och i Portugal, medan
kelt-inslaget ej blev så dominerande i s. S. Som en
sista rest av ibererna uppfattar man vanl. bas-
De största städernas folkmängd i 1,ooo-tal inv.
Stad Ar
1860 1900 1930 1950
Madrid 1,618
Barcelona 190 533 1,005 1,280
Valencia 107 213 320 509
Sevilla 118 r48 228 376
Malaga 94 130 188 276
Zaragoza 67 99 174 264
Bilbao 18 83 162 229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
