Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spegel, Hakvin - Spegelavläsning - Spegeljärn - Spegelteleskop, reflektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Spegelavläsning—Spegelteleskop
786
som ett religiöst-didaktiskt universalepos, efter
mönstret av Du Bartas och (i synnerhet) Arrebo.
Den poetiska inspirationen nedtynges i detta verk
rätt mycket av vidlyftiga utläggningar ur tidens
teologi, naturvetenskap och kulturhistoria; men
dess trohjärtade, sunda och fromma realism
tilltalade i hög grad samtiden, och verket upplevde
flera uppl. (1705, 1725, 1745, 1857). Det utkom
anonymt. — Som predikant hörde S. till tidens
förnämsta. S. skrev vidare ”Then swenska
kyr-kiohistorien” (bd II 1707, bd I 1708) och
samlade därtill hörande ”Skriftelige bevis” (1716).
S:s intresse för språkets renhet utmynnade i en
stor ordbok, ”Glossarium sveogothicum el. Swensk
ordabook” (1712). — Som ärkebiskop fick han
sitta som ordf, i en kommission för att rannsaka
om pietismen i Stockholm (1713); han skötte
förhören humant men kunde icke gilla den nya
rörelsen. — S. var en förstånds- och
viljemän-niska utan Swedbergs rika gemyt men med
enkel och varm fromhet och fri från egennytta och
småsinthet.
Litt: Monogr. av H. W. Tottie (1890), J.
Helander (1899); jfr även Kyrkohist. Arsskr.
1900, 1901, 1903, 1904, 1910 samt E. Liedgren,
”Svensk psalm och andlig visa” (1926).
Spegelavläsning, en av Poggendorff
uppfunnen metod för avläsning av mycket små
vridningsvinklar. Med den kropp, vars vridning
önskas bestämd, förbindes fixt en liten spegel,
parallell med kroppens vridningsaxel. I närheten
av det plan, som spegelnormalen beskriver vid
vridningen, uppsättes en skala, vanl. på V2 till
5 m avstånd från spegeln. Skalan utgöres i allm.
av en rätlinig millimeterskala. Man särskiljer 2
olika avläsningssätt. Vid den subjektiva s.
(fig. 1) användes en med hårkors försedd kikare,
medelst vilken den
i spegeln
reflekterade bilden av
skalan iakttages. Vanl.
träffas en sådan
anordning, att i
utgångsläget, då
spegeln ej är vriden,
den punkt på
skalan, vari en
perpen-dikel från spegeln
mot skalan
träffar denna, synes
sammanfalla med
kikarens hårkors.
Vid den
objektiva s. (fig. 2)
ersättes kikaren
med en skarpt
markerad ljuskälla,
t. ex. en belyst
spalt el. en
glödlampa med en rak,
lysande tråd.
Härvid avbildas
ljuskällan på skalan
antingen medelst en
lins och den med
Fig. 1. Subjektiv
spegelavläsning.
S planspegel, Sk skala, K
kikare.
Fig. 2. Objektiv
spegelavläsning.
S" konkavspegel, Sk skala, Sp
spalt, Lj ljuskälla.
Fig. 2.
kroppen förbundna plana spegeln el. också
genom en vid kroppen fästad konkav spegel, vilken
ersätter både planspegeln och linsen.
Spegeljärn, ett slags vitt tackjärn av bladigt
kristallinisk struktur med speglande kristallytor.
Spegelteleskop, r e f 1 e’k tor, astronomiskt
teleskop, där i st. f. linser buktiga speglar
användas som bildalstrare. 1668 lyckades Newton
fullborda det första
användbara s. I
Newtons s. är
sekundärspegeln plan
och placerad
innanför huvudspegelns
brännpunkt i 450
vinkel mot
dennas optiska axel
(fig. 1).
Härigenom komma
strålarna att avböjas i
rät vinkel mot den
ursprungliga
riktningen, så att de
träffa ett vid instrumentets övre sida
placerat okular. 1678 publicerade fransmannen
Cassegrain förslag till ett s., där
sekundärspegeln är konvex och placerad innanför
huvudspegelns brännpunkt (fig. 2). I slutet av
1700-ta-let tillverkade W. Herschel en mängd förträffliga
s., det största med en spegeldiam. av 120 cm, och
gjorde med dem en rad viktiga astronomiska
upptäckter. Under förra hälften av 1800-talet
konstruerade Lord Rosse och W. Lassell sina
stora s. — Numera byggas alla större teleskop
som s. Den bästa lösningen av problemet att
åstadkomma felfria bilder hos s. gav B. Schmidt
i Hamburg-Bergedorf, som 1932 angav principen
för och själv även konstruerade det första
S c h m i d t-t e 1 e s k o p e t. I ett sådant är
spegeln sfärisk. Framför spegeln placeras ett s. k.
korrektionsglas, en tunn lins, som föga skiljer
sig från en planparallell platta. Det är slipat
på så sätt, att av de parallella strålar, som
infalla mot spegeln, bli randstrålarna något
diver-genta, de centrala strålarna något konvergenta
(fig. 3). Efter reflexion mot spegeln komma alla
strålar från en
stjärna att
sammanträffa i en
punkt. Om
korrek-tionsglaset placeras
i spegelns
krök-ningscentrum, försvinna samtidigt
även koman och astigmatismen.
Korrektionsgla-sets diam, skall vara betydligt mindre än
spegelns. Det enda kvarstående bildfelet är då
bildfältets krökning. Genom fotografering på film,
som pressas till buktig form, övervinnes denna
olägenhet. Y. Väisälä i Åbo har konstruerat en
modifikation av Schmidt-teleskopet. — De
största s. finnas i U.S.A. Mest imponerande är det
stora 5-metersteleskopet vid Mount
Palomarob-servatoriet (se bild vid d. o.). För
Uppsala-observatoriets filial i Kvistaberg bygges ett
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
