Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spengler, Oswald - Spens - Spens, släkt - Spens, Jacob - Spenser, Edmund - Spenserstansen - Spenshults reumatikersjukhus - Spenört - Speranskij, Michail Michajlovitj - Sperber, Ivar - Spergula - Sperlingsholm - Sperma - Sperma ceti, spermaceti - Spermatid - Spermatier - Spermatocele - Spermatoforer - Spermatofyter - Spermatogenes - Spermatozoer, Spermatozoid - Spermier - Spermiogenes - Spermogonium - Spes - Spessart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Spens—Spessart
800
viss roll för den senare nationalsocialismen; med
dennas rasromantik har S. emellertid ingenting
gemensamt och tar avstånd från den i ”Jahre der
Entscheidung” (1933; sv. övers. 1934). I ”Der
Mensch und die Technik” (1931; sv. övers, s. å.)
skildrar S. djärvt och idérikt men ensidigt
rov-djuret-människans väg till makt genom tekniken.
— Litt.: A. Ahlberg, ”Västerlandets undergång”
(i930).
Spens, se Späns.
Spens, svensk, urspr. skotsk adelssläkt, känd
från 1200-talet. Till Sverige inkom Jakob S.
(d. 1632; se nedan) och blev frih. 1628. En
sonson till honom blev greve 1712.
Jacob (James) S., militär och diplomat (1571
—1632). Han blev 1608 svensk överste. 1610
kom S. som engelskt sändebud till Sverige och
blev general över de värvade brittiska trupperna
här. Jämte J. Anstruther medlade han mellan
Sverige och Danmark i Knäred 1612—13. 1613
blev S. Sveriges off. representant i England men
utförde 1613—24 samtidigt diplomatiska
beskickningar till Sverige för Englands räkning.
Spenser [spe’nsa], Edmund, engelsk skald
(omkr. 1552—99). I Cambridge påverkades S.
av religiösa rörelser och av den platonska
filosofien. Anställd hos earlen av Leicester, blev han
där bekant med sir Philip Sidney och hans krets.
Till en början sysslade S. med metriska
experiment. I slutet av X579 utkom (anonymt) hans
första mera betydande dikt, ”The shepherd’s
ca-lendar”. S. blev därefter sekr. hos vicekonungen
av Irland och verkade sedan mest där. Redan
tidigare synes han ha påbörjat sin förnämsta dikt,
det allegoriska eposet ”The faerie queene”. De
tre första böckerna utkommo 1590. Varje bok
indelas i tolv ”cantos” el. sånger. 1596 trycktes
de tre följande böckerna, och tio år efter S:s
död utkommo ytterligare några cantos. Arbetet
blev endast fragment. Det är en
romantisk-allegorisk hjältedikt till förhärligande av England,
drottning Elisabet och protestantiska religionen.
Bland S:s övriga skrifter märkas ”Amoretti”, en
samling sonetter till en kvinna, ”Colin Clout’s
come home again”, en allegorisk herdedikt med
anspelningar bl. a. på dåtidens seder och poesi,
och hans bröllopskväde (”Epithalamion”). — Se
arbeten om S. av E. Legouis (1923) och H. S. V.
Jones (1947).
Spe’nserstansen, av Edmund Spenser
införd nioradig strof med rimflätningen a b
ab b c b c c; sista versen är alexandrin, de
övriga jamhiska femfotingar.
Spenshults reumatikersjukhus är beläget i
Spenshults kronopark i Halland, 23 km n. ö. om
Halmstad vid Nissastigen. Sjukhuset, som
byggdes 1913 och tidigare varit tuberkulossanatorium,
omändrades 1953 till eftervårdsanstalt för
reumatiskt sjuka. S. är statsegendom men drives och
förvaltas av Riksföreningen för bekämpande av
de reumatiska sjukdomarna. Vårdplatsantal 124.
Spenört, Laserpi’tiwm, släkte inom fam.
flock-blomstriga, med breda delfrukter, på ryggen
försedda med 4 brett vingade åsar. I Sverige finns
en art,. L. latifolium, i lundar upp till
Gästrik
land och Dalarne. Den är en glatt, blågrön,
omkr. manshög, flerårig ört med dubbelt
par-bladiga blad och vita blommor.
Speranskij [spjira’nskaj ], M i c h a i 1 M
i-chajlovitj, greve, rysk statsman (1772—
1839). Han var lärare vid Nevskij klostrets
seminarium i Petersburg, blev senare sekr. hos furst
Kurakin och medföljde 1808 Alexander I till
Erfurt. Under de närmaste åren var S. nära nog
allsmäktig. Han verkade på många områden
reformerande, särskilt inom den högre
förvaltningen, medföljde till lantdagen i Borgå och
kontra-signerade som kejsarens sekr. de akter, genom
vilka Finlands nya statsskick grundlädes.
1812 föll S. i onåd och avskedades men
återinträdde 1816 i statens tjänst och utnämndes 1819
till generalguvernör i Sibirien, i vars förvaltning
han genomförde stora omdaningar. 1821 inträdde
han i riksrådet men återvann ej sitt forna
inflytande. Under Nikolaus I fick han i uppdrag att
kodifiera Rysslands lagar.
Sperber, Hans Ivar Vilhelm, djurfysiolog (f.
1914 2Vs), fil. dr och doc. i zoologi vid Uppsala
univ. 1944, doc. i husdjurens anatomi och
fysiologi vid Lantbrukshögsk. 1945, prof, där 1950. S.
har bedrivit en omfattande forskning beträffande
njurarnas o. a. inre organs funktioner samt den
inre sekretionen hos däggdjur och fåglar.
Spe’rgula, bot., se Spärgel.
Sperlingsholm, gods inom övraby, Enslövs,
Slättåkra, Kvibille och Snöstorps socknar i s.
Halland, omfattande 4,028 har, därav 878 åker.
Huvudgården, belägen i Enslövs kommun, vid
Nissan 4 km n. ö. om Halmstad, omfattar 425
har, därav 272 åker. Slottet av sten i nyantik
stil är uppfört 1812 i två våningar med två
en-våningsflyglar. S. grundades 1650 av friherre C.
O. Sperling, tillhörde 1748—1833 friherrliga
ätten Wrangel och kom 1866 genom köp till
kammarherre C. J. Kuylenstierna.
Spe’rma, biol., se Säd. — Spermätisk,
som innehåller el. alstrar sädesvätska.
Spe’rma céti, spermacèti, se Valrav.
Spermatid, zool., se Könsceller, sp. 200 f. och
fig. 3-
Spermätier (av grek. sperma’tion, litet frö),
de icke självrörliga hanliga könscellerna
(game-terna) hos rödalger och vissa svampar och lavar.
Spermatocéle, med., retentionscysta (se Cysta)
från testikel el. bitestikel, innehållande
spermato-zoer.
Spermatoforer [-få’-], zool., se Befruktning,
sp. 546, och Bläckfiskar, sp. 314 f.
Spermatofyter, dets. som fanerogamer.
Spermatogenès [-je-], de hanliga
könscellernas utveckling.
Spermatozoer [-så’ar], Spermatozoid [-såfd],
se Könsceller.
Spe’rmier, se Könsceller.
Spermiogenès [-je-], se Könsceller.
Spermogo’nium, bot., se Hanorgan.
Spés, lat., ”hopp”, fullständigare Bona S.,
hoppets gudinna.
Spessart [Jpä’sart], bergstrakt i mellersta
Tyskland, Bayern och Hessen-Nassau, begränsas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
