Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spex - Speyer - Spezia - Sphaeropsidales - Sphaerotheca - Sphagnum - Sphenodon - Sphenophyllales - Spica - Spiccato - Spicheren - Spicken - Spiegelberg, Wilhelm - Spieler, Spihler, Mathias - Spielhagen, Friedrich - Spiethoff, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Speyer—Spiethoff
810
omfattar dels uppsluppna farser, ofta med ämnen
ur studenternas liv, dels anakronistiska dramer i
historisk kostym, dels även stycken, som närma
sig operetten. De flesta äro tillfällighetsstycken
med aktuella häntydningar. De äldsta uppfördes
i Uppsala på 1850-talet. Senare studentspex äro
bl. a. Emst Meyers ”Erik XIV” (uppf. 1875),
Hugo Montgomery-Cederhielms, A. Kulls och K.
A. Forssmans opera buffa ”På Madagaskar” (tr.
1870; många uppl.), Lundastudenternas ”Uarda”
och Västgöta nations (Uppsala) ”Napoleon”.
Speyer [Jpäi’ar], stad i Rheinland-Pfalz i
Tyskland, på v. sidan av Rhen 15 km s. om
Mann-heim; 31,841 inv. (1950). S. är en urgammal
stad; den hette Noviomlagus under gallisk tid
och Augusta Nemetum under romersk men
kallades från 400-talet Spira. Om dess stora betydelse
under medeltiden erinra numera blott ett fåtal
byggnader. Den förnämsta är domen av röd
sandsten, vilken grundades 1030 och blev det
ståtligaste romanska byggnadsverket i Tyskland.
I flera avseenden har denna dom utövat
inflytande på anläggningen och uppbyggandet av
Lunds domkyrka, t. ex. redan vad kryptans
valvsystem beträffar. — Staden är biskopssäte samt
har statlig akad. för förvaltningsvetenskap, flera
seminarier o. a. högre undervisningsanstalter,
historiskt museum för Pfalz, statsarkiv och bibi.
S. är nu övervägande industristad.
Spezia [spe’tsia], La S., huvudstad i prov.
Spezia i Ligurien, Italien, vackert belägen vid
innersta delen av den 10 km långa, välskyddade
Speciaviken (antikens Portus Lunae) i östligaste
delen av Riviera di Levante; c:a 112,000 inv. S.
är sedan 1857 Italiens förnämsta örlogshamn.
Talrika fort på de omgivande höjderna försvara
staden och dess anläggningar. Utom
flottstationens verkstäder märkas jute-, järn- och
elektro-teknisk industri, varv och kabelverk. Vid allierade
flyganfall under 2:a världskriget, särsk. i april
—maj 1944, anställdes enorma skador, främst i
hamnområdet. Domkyrkan från 1500-talet blev
förstörd utom absiden och tvärskeppet. I
närheten ligga badorterna Lerici, San Terenzo m. fl.
Sphaeropsidäles [sf-], avd. av Fungi
rmper-fecti, vars konidier alstras i pyknider, som vanl.
öppna sig med en por el. längdspricka. S. leva
Domen i Speyer, sydsidan.
parasitiskt el. saprofytiskt och alstra många
sjukdomar på kulturväxter (t. ex. släkten Phoma och
Septorid).
Sphaerotheca [sf-], bot., se Mjöldagg.
Spha’gnum [sf-], bot., se Bladmossor, sp. 193
f. och fig. 2, samt Vitmossa.
Sphènodon [sf-], Se Hatteria.
Sphenophylläles [sf-f-], utdöd klass av
kärlkryptogamer från den paleozoiska eran; omfattar
i huvudsak blott ett släkte, Sphenophyllum.
Stammarna voro
ledade, bladen 6—18
(alltid en multipel
av 3) vid varje
led, vanl.
kilfor-miga. Stammarna,
som oftast voro
högst 1 cm i
diam., hade en i
tvärsnitt
triangulär vedcylinder
utan märg. Man
har ansett, att S. möjl. voro klängväxter.
Kottarna påminna om calamiternas; i regel hade
deras kransställda sporofyll på övre sidan s. k.
sporangioforer, som buro sporangierna.
Spica, lat., ”ax”, astron., se Jungfrun.
Spiccato [spika’tå], it., mus., staccato vid
stråkinstrument (med hoppande stråke).
Spicheren [spikrä’n], by i fr. dep. Moselle
(Lothringen), invid gränsen mot Saarområdet.
Vid S. segrade tyskarna 6 aug. 1870 över
fransmännen.
Spicken (i sammansättning spicke-; sydsv.
dial. speken, resp, speke-), urspr. och eg.
om torkad el. rökt, sedan även om insaltad mat,
särsk. när den ätes okokt (spickeskinka,
spicke-korv, spickesill).
Spiegelberg [Jpi’galbärk], Wilhelm, tysk
egyptolog (1870—1930), prof, i München från
1923. S. var en av egyptologiens mest
betydande och produktiva företrädare inom sin
generation. Bl. a. gjorde han djupgående studier inom
koptiskan.
Spieler [Jpi’lar], Spihler, Mathias, tysk
arkitekt (d. 1691), verksam i Stockholm vid
uppförandet av Katarina kyrka o. a. byggnader, som
ritats av Jean De la Vallée (S. var dennes måg).
Kungsholms kyrka är anlagd efter S:s ritningar
(1672—89).
Spielhagen [JpiT], Friedrich, tysk
författare (1829—1911). Han blev berömd genom
romanerna ”Problematische Naturen” (4 bd,
1861), ”In Reih’ und Glied” (1867), ”Hammer
und Amboss” (1869) m. fl. Han skrev även
själv-biogr. ”Finder und Erfinder” (2 bd, 1890—91).
— Monogr. av V. Klemperer (1913).
Spiethoff [Jpi’thåf], Arthur, tysk
nationalekonom (1878—1938), prof, i Prag och Bonn.
S. är en av de första konjunktur forskarna i
Tyskland. Sin teori för konjunktionerna, enl.
vilken dessa bero på en ensidig överproduktion av
realkapital, ej på monetära faktorer, har han bl. a.
utvecklat i artikeln ”Krisen” (i ”Handwörterbuch
der Staatswissenschaften”, 4:e uppl., 6, 1925).
Skott och blad av Sphenophyllum
emarginatum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
