- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
861-862

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staaff, 4. Karl - Staaff, 5. Erik - Staafflagarna - Stab (förkortning) - Stab

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

861

Staafflagarna—Stab

862

Karl Staaff.

utmynnade i bondetåget (se d. o.). På grund av
konungens ”borggårdstal” begärde ministären sitt
avsked 10 febr. 1914 och avgick 17 febr. Den
i mars följande valstriden gick liberalerna emot,
men vid årets andra lagtima riksdag var partiet
dock alltjämt utslagsgivande, och S. insattes som
ordf, i försvarsutskottet. Efter 1 :a världskrigets
utbrott förhjälpte han emot en stark opinion
inom partiet det Hammarskjöldska
regeringsför-slaget i försvarsfrågan till seger.

S:s båda ministärer utvecklade under hans
kraftiga ledning en mycket stor arbetsintensitet,
som bl. a. tog sig uttryck i ett dittills ovanligt
stort antal riksdagspropositioner. Bland dem
märkas under första ministären Norrlandslagen,
lagarna om villkorlig dom och frigivning, de s. k.
Staafflagarna (se d. o.), Trollhätte kraftstations
anläggning samt från andra ministären
folkpensioneringen, inrättande av Social- och
Folkskolöverstyrelserna, ny arbetarskyddslag,
kommunernas frigörande från ekonomiskt beroende av
rus-drycksmedlen och alkoholistlag.

S. visade särskilt som oppositionsledare stark
stridbarhet men hade tillika en varmt human syn
på de allmänna tingen och var i stånd till kraftig
handling. En viss osmidighet i hans politiska
naturell, stundom parad med ohövlighet, gjorde, att
han stötte mången ifrån sig. Därtill kom en
viss benägenhet för hemlighetsmakeri. Han blev,
särskilt i samband med 1914 års för svar skampanj,
utsatt för skarpa angrepp.

S. utgav på 1890-talet några juridiska
broschyrer. I hans litterära kvarlåtenskap funnos dels
statsvetenskapliga avh., 1917 utg. av N. Edén och
S.5) under titeln ”Det demokratiska statsskicket”
(2 bd), dels några dramatiska arbeten. Två av
dessa, ”Johansson och Vestman” (omkr. 1898)

och ”Elisabet” (1905), ha utgivits och uppförts.
S:s ”Politiska tal” (2 bd) utgåvos 1918 av S.5)
och K. Setterwall. S:s efterlämnade papper
finnas i Uppsala univ.-bibl. men äro ännu ej
tillgängliga för forskning. — Litt.: I. öman, ”K.
S:s första ministär” (1923); V. Spångberg, ”K.
S.” (2 bd, 1928); A. Wåhlstrand, ”1905 års
ministärkriser” (1941); A. Brusewitz, ”Kungamakt,
herremakt, folkmakt. Författningskampanjen i
Sverige (1906—1918)” (1951).

5) Erik Schöne S., den föreg:s bror,
romanist (1867—1936), doc. i romanska språk vid
Uppsala univ. 1896, ord. prof, där 1908—32. S:s
lärarverksamhet var högt skattad och fick stor
betydelse för romanistiken i Uppsala. Efter
gra-dualavh. ”Le suffixe -arius dans les langues
ro-manes” (1896) ägnade sig S. åt spansk filologi
i ”Étude sur les pronoms abrégés en ancien
es-pagnol” (1906) och en banbrytande
dialektundersökning, ”Étude sur
1’ancien dialecte
léo-nais” (1907), samt i
”Evangelios y
episto-las” (1908; tills, m. I.
Collijn). Därpå
följde talrika uppsatser i
fransk filologi, de
flesta införda i ”Studier i
modern
språkvetenskap” och ”Studia
neophilologica”, bland
vars grundare S. var;
vidare inom italiensk
språkhistoria avh. om
laude, d. v. s. populära

andliga sånger. S. var även mönstergill
översättare från äldre och nyare franska, spanska
och italienska samt medverkade vid utgivandet
av brodern S.4):s skrifter.

Staafflagarna [stäv-] benämndes i den
politiska diskussionen de 1906 under K. Staaffs
ministärtid antagna lagarna om ändring av
Strafflagen kap. 8 §§ 3 och 8 samt kap. 10 §§ 13 och
14 enl. dåv. lydelse. För att effektivare motverka
den antimilitaristiska propagandan ändrades
förstn. lagrum, som tidigare straffat uppmaning
till förräderi genom tal och skrift, så, att straff
drabbade även den, som annorledes söker förleda
till brott el. gör försök härtill. Genom 1940,
1942 och 1948 års nya och skärpta lagstiftning
mot förräderi ha dessa lagbud och
brottsbestäm-ningar helt omskapats och en del gärningar
överförts till militära strafflagstiftningen el. (1948)
”brott av krigsmän”.

Stab, förk. för Svenska tändsticks-ab.

Stab (ty. Stab, eg. [kommando] stav). 1)
Krigsv., den personal, som biträder en militär
chef. S. brukar finnas ned t. o. m. kompani (i
vissa fall pluton). Större s. äro indelade i
sektioner, avd. o. s. v. för handläggning av olika
typer av ärenden. Bataljons- och högre s.
biträdas i regel av var sitt stabskompani, i
vilket ingår personal för expeditionstjänst,
signaltjänst o. s. v. Fördelnings- och högre s. bruka ha
särskilda signalförband (signalkompani, signal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free