Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stad - Stad (Stat, Norge) - Stad (kant) - Stade - Stadener, 1. Sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Stad—Stadener
866
Jordens största städer1).
Städer År Inv.-antal i 1,000-tal Med
förstäder
New York 8,630 12,912
London 3*348 8,346
Tokyo 1950 5,385 6,278
Chicago 1950 3,606 5,476
Paris 2,853 5,008
Buenos Aires 2,983 4,618
Los Angeles 1950 1,958 4,339
Osaka 1950 1,956 3,857
Philadelphia 1950 2,065 3,661
Berlin 1950 3,336 —
9 Uppgifter för Moskva (jfr d. o.) saknas; det är
trol. jordens 3æ stad.
i detta avseende intet vet, fanns det 1800 på hela
jorden endast 15 s. med över 100,000 inv.,
storstäder. Sedan mitten av 1800-talet har
urbaniseringen gått mycket hastigt. 1950 funnos
över 725 storstäder, därav över 40
millionstäder.
De svenska städernas historia. Den
äldsta svenska stadsbebyggelsen är Birka. Dess
sammanhang med handelsvägen från Friesland
mot ö., betecknad av Dorestad och Hedeby,
torde vara oomtvistligt. Sedan Birka av okänd
anledning fått förfalla, anlades omkr. år 1000
Sigtuna, tydligen avsett att bli svearnas merkantila
och kyrkliga centrum. Det företedde en ny typ
med kyrkor som karakteriserande bebyggelse.
Omkr. 1120 nämnas Skara, Linköping,
Eskilstuna, Strängnäs, Sigtuna och Västerås som
civi-tates el. biskopssäten. Under noo-talet torde den
gotländska handeln ha koncentrerats i Visby. —
Stadsbildningen i Sverige stod från denna tid
under inflytande av den tyska handels- och
stads-expansionen. Det är troligt, att de
köpmannakolonier, som under 1200-talet började uppstå vid
svenska kungsgårdar, borgar och civitates, voro
tyska. De första orterna av denna karaktär torde
vara Kalmar och Stockholm, vilket omnämnes
som s. 1281. S. kallas ibland köpstad och inv.
bya- el. köpstadsmän. — De mellansvenska s:s
uppkomst torde ha hängt samman med
malmfyn-digheterna och bergshanteringen. Under
1200-talets senare hälft torde stadssamhällena ha
funnits vid Örebro, Arboga och Västerås. Här
liksom i kuststäderna är det tyska inslaget starkt
bland de från urkunderna kända borgarna. De
äldsta bevarade svenska stadsprivilegierna äro
Jönköpings 1284. I samma s:s privilegium från
1288 nämnas rådmän som s:s styrelse. 1293
omtalas consules i Söderköping. Bj ärköarätten
nämner kungsfogde och råd. Den svenska
stadsrätten, som var starkt tyskt influerad, fick sin
kodi-fiering i Magnus Erikssons stadslag omkr. 1350.
Motsättningen mellan s:s lägre skikt och de
ledande köpmannakretsarna tog formen av
kampen mellan svenskar och tyskar: enl. stadslagens
bestämmelser skulle hälften av rådmännen vara
tyskar, men mot medeltidens slut utträngdes det
tidigare ledande tyska elementet där. —
Territo-rialstatens stadspolitik gjorde sig gällande i
Va-sakungadömets ekonomiska lagstiftning. S:s
centrala plats i statsbyggnaden kom till uttryck i
NFXIX —28
privilegierna för Kalmar samt i
handelsordning-en 1614 och handelsordinantian 1617. Det redan
från de medeltida privilegierna och lagarna
kända förbudet mot landsköp skärptes, hantverk
förbjöds på landsbygden, som i ekonomiskt
avseende helt gjordes beroende av s.; hela landet
indelades i noggrant bestämda handelsdistrikt,
uppland, kring s., dit bönderna tvungos föra
sina för avsalu bestämda produkter. S. delades,
efter omfånget av sina privilegier, i
uppstäder och stapelstäder. — Utmärkande för
den äldre s. var, att den i olika avseenden var
utbruten ur landsbygden; den ägde egna
rättsregler, egen domstol, vissa handels- och
näringsprivi-legier samt egen administration. Efter hand ha
dessa karakteristika försvunnit el. försvagats.
1734 fingo land och s. gemensam civillag. S:s
administrativa organisation omgestaltades genom
1862 års kommunallagar, och deras
näringsrättsli-ga särställning upphörde genom
näringsfrihetslag-stiftningen 1864. Sedan 1904 stadsrättigheter
beviljats åt samhällen utan egen jurisdiktion, s. k.
stad under landsrätt, har den
administrativa särställningen blivit s:s främsta kännetecken.
Litt.: ”Byer og bybebyggelse” (i ”Nordisk
kultur”, 18, 1933); P. Lavedan, ”Géographie des
villes” (1937); L. Mumford, ”The culture of
cities” (1938; sv. övers. 1942); F. Lindberg,
”Det europeiska stadsväsendets uppkomst. En
blick på den nyare litteraturen” (1938); G.
Cha-bot, ”Les villes” (1948). — A. Schück, ”Studier
rörande det svenska stadsväsendets uppkomst och
äldsta utveckling” (1926).
Stad, förr Stat, långsträckt, bergig halvö i
Sogn og Fjordane fylke, Norge. Utgör s. Norges
nordvästligaste udde. V. om S. Stadhavet.
Stad, en vävnads kant.
Stade [Jtä’d-a], stad i Niedersachsen i
Tyskland, s. om Elbe, vid järnvägen
Hamburg—Kux-hafen; c:a 30,000 inv. Gammal handelsstad. S:s
förr starka befästningar nedlades 1882. — S.
nämnes 994, kom i början på 1200-talet till
ärke-biskopsdömet Bremen och var 1648—1712
residens för svenske generalguvernören i
Bremen-Verden.
Städener. 1) Nils Samuel (Sam) S., teolog
(1872—1937), teol. kand, i Lund 1898,
inspektör vid Hälsingborgs folkskolor 1899, pastor vid
svenska förs, i Paris 1901, kyrkoadjunkt i
Malmö 1905, folkskolinspektör s. å., kyrkoherde i
Ystad 1909, i S:t
Peters kloster i Lund
1923; teol. dr i Lund
1923; utnämndes till
biskop i Strängnäs stift
1927, i Växjö stift
1932; led. av F. K.
(liberal) 1912—17, ordf,
i Allmänna svenska
prästföreningen 1928
—30 samt från 1933.
Som
ecklesiastikminister i Ekmans regering
(1930—32)
genomförde S. bl. a. ecklesiastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
