Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3
Stenkol
4
sjöar, havsbukter och laguner. Alltefter
bildnings-sättet talar man om autoktona (som torvmosse
bildade) el. alloktona (som drivvedsmassor
bildade) kolflötser. S. finnas i olika delar av den
geologiska formationsserien, mest dock i
karbon-systemet, men även i de mesozoiska bildningarna
och, underordnat, i de äldre paleozoiska
systemen. I allm. äro s. i de äldre geologiska
systemen mera hårda och rena samt fattigare på
bituminösa ämnen än de i de yngre. Genom de
överliggande berglagren ha de varit utsatta för
starkt tryck och därigenom blivit hoppressade,
varvid de flyktiga ämnena bortgått. Efter den
större el. mindre halten av bituminösa ämnen i
s. kallas de feta el. magra och ha
användning för olika ändamål.
Alltefter den förkolningsgrad, till vilken
för-kolningen nått, ha efter vartannat bildats
brunkol, yngre magra s., vanliga bituminösa och
antracitiska s. samt till slut antracit och grafit.
— Upphettas bituminösa s. tillräckligt högt i
re-torter el. ugnar utan lufttillträde, inträffar
torr-destillation, varvid alstras gaser, vattendestillat,
tjära och koks, som fallet är vid gas- och
koksverk. — Utsättes s. vid 100—200 atm. tryck och
450—460° temp. för inverkan av vätgas, alstras
genom hydrering enl. F. Bergius’ metod med
högt utbyte oljor, vilka kunna bearbetas och
användas på liknande sätt som bergoljeprodukter
till bensin, brännoljor och smörjoljor. — I s. k.
generatorer, schaktformade ugnar, kunna s.
genom avsiktlig, ofullständig förbränning av högt
bränsleskikt överföras till brännbar gas, s. k.
generatorgas. Inblåses vattenånga genom ett
glödande kolskikt i generator, fås en värmerikare
gas, s. k. vattengas, som innehåller hög halt
koloxid och väte.
För olika praktiska ändamål måste utväljas
sådana s., vilkas sammansättning och egenskaper i
övrigt lämpa sig för det avsedda behovet. De
viktigaste grupperna s. ur denna synpunkt äro:
hushållsko 1, ångkol, bunkerkol,
indus t r i k o 1 för olika ugnar, gaskol,
kokskol och generatorkol.
S. ha påträffats över hela jordklotet, men
huvuddelen finnes på n. halvklotet. Angående
fördelningen av s.-tillgångarna i världen se tab.
Om s. i Skåne se. d. o.
En kolgruva består under jord av minst 2
vertikala schakt, av vilka det ena är avsett som
reservutgång och för ventilationen i gruvan. På
olika djup under markytan i större kolflötser
upptages enl. ett bestämt system ett nätverk av hori-
V är Idens st enkolstillg ångar i milt. ton.
Världsdelar Sannolika och säkra därav säkra
Europa 784,190 274,189
Nordamerika 5,073>43i 414,804
Sydamerika 32,097 2,087
Asien 1,279,586 20,502
Afrika 57,839 499
Australien och Oceanien .... 170,410 4.073
Summa 7,397,553 716,154
sontala tunnlar el. orter. Dels finnas
huvudorter, som utgå stjärnformigt el. på annat sätt
från huvudschaktet, och dels längs dessa
tvär-el. arbetsorter. Vid huvudortens botten finns
en större vattendamm, gruvsumpen, varest
gruv-vattnet samlas och varifrån det pumpas upp ur
gruvan. Brytningen kan ske genom
huggning för hand med kolhacka el. med maskiner.
Även förekommer, att hårdare kol spränges loss.
Det brutna kolet hissas i kolvagnar genom
huvudschaktet upp till markytan. Ovan jord har man
gruvöppningens överbyggnad, ”laven”, där
väg-ningen sker och där kolvagnarna i tippanordningar
tömmas samt där hissmaskineriet är uppställt.
Vidare finnas lokaler för kolens harpning och
anrikning, en lastningsplats för järnvägsvagnar och
en betydande bangård med större antal spår. —
Det upphissade, direkt brutna kolet består av
större och mindre kolstycken samt stybb och
dessutom stycken av bergart. Därjämte kunna i
samma flöts finnas tunna skikt s. av olika
karaktär, ss. glansiga kol, lämpade för gas- och
koksverk el. som hushållskol, och matta kol, vilka äro
bäst som ångkol. Sorteringen sker på plana
el. cylindriska harpor och siktar med stänger,
kvadratiska maskor el. runda hål. Anrikning
av styckekol sker alltid för hand på löpande band
av järn el. gummi, övriga s. från större nötkol
till fin stybb anrikas maskinellt antingen på våt
väg, tvättning, el. på torr väg. — För s:s t r a n
s-p o r t och lagring spelar kolens hårdhet en
viktig roll. Lösa kol gå lätt sönder under
transport och omlastning, och därigenom kan stybb
-halten bli betydande, vilket för flera
användningsändamål är ofördelaktigt. Vid lagring är s:s
sj älvantändningsbenägenhet helt
naturligt en synnerligen beaktansvärd egenskap,
vilken kräver säkerhetsåtgärder och kontroll genom
regelbunden temp.-mätning. Självantändning
beror på att temp. i ett lagrat kolparti genom
oxidation av kolet med luftens syre stiger, tills
kolet självantänder och en snabb förbränning
inträder.
De europeiska kolfyndigheterna ligga
huvudsakl. i Storbritannien, Tyskland, Polen och Sov-
De viktigaste stenkolsproducerande länderna.
Land Produktion i mill. ton
1948 1949 1950
Förenta staterna 592,9 433,2 501,4
Sovjetunionen1) 207,0 234,0 260,0
Storbritannien2) 212,8 218,s 219,8
Tyskland (Väst-) 87,0 103,2 110,8
Polen 70,3 74,1 78,0
Frankrike 43,» 51,2 50,8
Japan 33,s 38,1 38,5
Indiska unionen 30,6 32,2 32,8
Belgien 26,7 27 ,s 27,3
Sydafrikanska unionen .... 23,9 25,4 26,1
Australien 15,0 14,3 16,8
Canada 15,9 15,6 15,4
Saarområdet 12,6 14,3 15,0
Världsproduktionen2) 1,229 1,114 1,201
l) Inkl, lignit. — 2) Exkl. Nordirland. — *) Exkl.
Sovjetunionen och Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
