Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stereofotografering - Stereofotogrammetri - Stereognostiska sinnet - Stereografi - Stereokamera - Stereokemi - Stereometri - Stereoskop - Stereoskopi, plastiskt (rymd-) el. stereoskopiskt seende, stereoseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Stereofotogrammetri—Stereoskopi
18
ögon, c:a 65 mm, vilket ger normal djupverkan.
Fotograferingen kan för orörliga motiv utföras
med vilken kamera som helst, försedd med ett
objektiv, varvid kameran parallellförflyttas i
sidled mellan de båda exponeringarna. För
rörliga motiv måste båda exponeringarna utföras i
samma ögonblick. Man använder därvid
antingen två hopkopplade kameror för samma
negativformat, vilkas objektiv måste vara identiskt lika
och vilkas slutare måste hopkopplas mekaniskt el.
elektriskt, så att exponeringen sker samtidigt, el.
också vanl. en s t e r e o k a m e r a, d. v. s. en
fotografisk dubbelkamera, bestående av två lika
kameror, placerade med objektiven på visst
avstånd från varandra. Av stereoparet göras
positiva kopior på papper el. diapositiva bilder på
film el. glasplåtar. För att djupverkan skall
erhållas, måste stereoparen betraktas i stereoskop
el. kopieras och betraktas enl. något
förfaringssätt, som gör, att vänsterbilden kan ses endast
av v. ögat och högerbilden endast av h. ögat.
De viktigaste av dessa metoder äro
anaglyfmetoden och polarisationsmetoden.
Anaglyfmeto-d e n grundar sig på principen, att ett färgat
föremål, som betraktas genom ett ljusfilter i
föremålets egen färg, synes ljust, medan det synes
svart, om det betraktas genom ett filter i
komplementfärgen. Genom att kopiera stereoskopets två
delbilder, den ena i rött och den andra i
blå-grönt (komplementfärg), och betrakta dem genom
glasögon med ett rött och ett blågrönt glas, ser
ena ögat endast ena bilden och andra ögat endast
den andra. Metoden kan ej användas för
färgbilder. Polarisationsmetoden, som har
fått sin praktiska utformning av Zeiss Ikon, kan
användas endast för projektion och lämpar sig
även för stereoskopiskt betraktande av
projicerade färgbilder och kinematografisk färgfilm.
Stereoparet kopieras till ett dubbeldiapositiv i
svartvitt, resp, naturliga färger, och detta
projiceras på duk medelst en särskild
stereoprojektor, bestående av två hopbyggda
projektorer, en för varje delbild. För projektionen
Stereoprojektor (Jules Richard) med två
projektions-objektiv för visning av stereodiapositivbilder i svartvitt
el. färg enligt polarisationsmetoden. Varje åskådare
behöver polariserade glasögon.
användes ljus, som är horisontalpolariserat för
ena bilden och vertikalpolariserat för den andra.
Åskådaren måste bära polarisationsglasögon med
motsv. egenskaper.
Stereofotogrammetri, se Fotogrammetri.
Stereognostiska sinnet
gnå’s-J, se [-Hudsinnen.
Stereografi, i planet utförd perspektivisk
teckning av en solid figur.
Stereokamera, se Stereofotografering.
Stereokemi, den del av kemin, som behandlar
molekylernas rymdgeometriska byggnad el.
konfiguration och därmed sammanhängande
egenskaper.
Stereometri, mat., dets. som rymdgeometri.
Stereoskop [-skå’p], anordning för att
sammansmälta två plana bilder till en
tredimensionell sådan; det strävar att återge el. öka det
naturliga seendets plastik. Det första s., ett
s. k. spegelstereoskop, konstruerades 1838 av C.
Wheatstone. Ett ex. på s. är det av H.
Helm-holtz 1857 konstruerade telestereoskopet. —
Tryckas två stereoskopiskt upptagna bilder i två
komplementära färger, t. ex. den ena i rött, den andra
i grönt, och betraktas bilderna genom analogt
färgade glas, t. ex. genom ett rött glas för det
ena ögat och genom ett grönt glas för det andra,
ser vartdera ögat endast den ena av de båda
bilderna, och en stereoskopisk verkan erhålles. Ett
s. av detta slag kallas anaglyfon, och de för
detta ändamål använda bilderna benämnas a n
a-gly f er.
Stereoskopi, plastiskt (rymd-) el.
stereoskopiskt seende, stereoseende,
beror främst på att våra ögons bilder av
samma föremål äro olika; sådana punkter, som falla
på korresponderande näthinneelement, uppfattas
som liggande på lika avstånd, övriga som närmare
el. längre bort belägna. Detta ger en relativ
avståndsuppfattning, vartill i viss mån bidrager
ändringen i konvergensvinkeln vid successiv
fixering av olika punkter. Denna vinkel själv ger
en absolut ehuru föga exakt avståndsbedömning
men har stort värde som grundval för det
stereoskopiska mätandet (se Fotogrammetri). Det
direkta seendet kan ersättas med betraktande av
två mot ögonens bilder svarande, konstruerade
el. vanl. fotograferade bilder; de senare tagas,
helst med parallella (normalfallet), vid mätning
även med likformigt sidoriktade el. vergenta
axlar, från två skilda punkter, vilkas avstånd
kallas basen, och betraktas så, att varje öga ser den
dithörande bilden. Två punkter kunna uppfattas
som belägna på olika avstånd, om skillnaden i
blickriktning är lika med el. större än den
stereoskopiska gränsvinkeln; denna, som är den
vinkel, under vilken basen synes från den mest
avlägsna punkt man kan skilja från oändligt avstånd,
bestämmes av ögonavstånd, näthinnans synelement
och av snabbheten i uppfattning och kan vara <
10"; vid konstruktioner räknar man i allm. med
30", d. v. s. att direkt avståndsuppfattning
slutar vid 400—450 m (stereoseendets radie).
Inom detta område är noggrannheten omvänt
proportionell mot kvadraten på avståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
