Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilbenfärgämne - Stilett - Stilettben - Stilgjutning - Stilhöjd - Stiliko (Flavius Stilicho) - Stilisera - Stilistik - Stilla havet, Stilla oceanen - Djupförhållanden och bottenrelief
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Stilett—Stilla havet
38
per. Krysofenin är ett mycket omtyckt gult
färgämne för alla slags textilier.
Stile’tt, dolk med fin, vanl. treeggad el.
syl-formig klinga.
Stilettben, se Hästdjuren, sp. 742.
Stilgjutning, framställning av boktryckstyper
av metall. Härvid erfordras först en modell av
bokstaven, en i stål graverad, bakvänd stämpel,
p a t r i s. Med denna inslås bokstavsformen
fördjupad i en kopparskiva, matrisen. Denna
insättes i ett gjutinstrument, bildande bottnen
till en stavformig urtagning i detta, vilken fylles
med smält stilmetall under tryck. Efter
stelnandet öppnas gj utinstrumentet, typen uttages,
gjut-tappen avbrytes, typen slipas och justeras i riktig
höjd. Numera sker s. i s. k.
komplettgjutnings-maskiner, vilka leverera typerna fullt färdiga.
Till s. kan även sägas höra sättmaskinernas
framställning av typrader el. lösa typer.
Stilhöjd, boktr., den höjd på alla tryckkroppar
(lösa typer, sättmaskinsrader, stereotyper, klichéer
etc.) i en tryckform, som erfordras, för att ett
jämnt tryck skall kunna åstadkommas. En
gemensam s., uppgående till 23,558 mm, har numera
införts för olika stilgjuteriers produkter.
StiJiko (Flavius Stilicho), romersk
fältherre och statsman (omkr. 365—408), son
till en vandal. S. äktade kejsar Theodosius’
brors- och adoptivdotter Serena. Vid Theodosius’
död blev S. innehavare av det faktiska
förmyn-derskapet för Honorius. S:s tvist med Rufinus,
som åt Honorius’ broder Arcadius styrde ö.
riks-hälften, ledde till skilsmässan mellan öst- och
Västrom. S. besegrade Alarik, som 401 inföll
i Norditalien, och tillbakaslog ett angrepp av
betydande germanskaror under Radagais. Under
striderna blottades de v. provinserna på
försvarare, varigenom Britannien kunde frigöra sig.
— S. störtades och dödades i Ravenna.
Stilisera, ge form åt någonting, avfatta; i
målarkonst, skulptur 0. s. v. ombilda de
individuella naturformerna till regelbundna typer. —
S t i 1 i’s t, för sin stil beaktansvärd författare.
Stilistik, vetenskapen om stilen, stillära. —
Språkv. Redan i antiken var s. föremål för starkt
intresse. S. delades upp i poetik och retorik;
den sammanföll mer el. mindre med
litteraturkritiken. Antikens teorier blevo länge ledande.
Först mot slutet av 1800-talet började nya
synpunkter göra sig gällande. S. bearbetades
historiskt och analytiskt, undersökningar av
individual-språken intogo allt vidsträcktare rum. För
Bene-detto Croce sammanfaller s. med estetiken; den
av Croce påverkade K. Vossler hävdar, att
språkvetenskapen i sin helhet måste vara s. och
definierar s. såsom vetenskapen om språket som
skapelse. — Vid sidan om den estetiska s.
finnes en normativ s. med regler och råd för
satsbildning och ordval i syfte att uppnå
tydlighet, enkelhet, skönhet och renhet (från
främmande ord) i språket, en s. k. antibarbarus, till
tjänst för den elementära undervisningen. —
Litt.: rörande estetisk s.: B. Croce, ”Estetica”
(1902); O. Östergren, ”Stilistisk språkvetenskap”
(1908); talrika arbeten av bl. a. S. Belfrage, R.
G:son Berg, J. MjÖberg, N. Svanberg (bl. a.
översiktsverket ”Svensk s.”, 1936) och A.
Wif-strand. Bland arbeten rörande normativ s. må
nämnas ett flertal arbeten av G. Cederschiöld,
främst den grundläggande ”Om svenskan som
skriftspråk” (1897, 5æ uppl. 1924) samt E.
Wel-lander, ”Riktig svenska” (3:6 uppl. 1948).
Stilla havet, Stilla oceanen (eng. The
Pacific Ocean el. The Pacific’), erhöll detta namn
av portugisen Magelhäes, den förste
världsom-seglaren, på gr. av det lugna väder, som mötte
honom under färden över S. 1520—21. Det
alltjämt ofta använda namnet Söderhavet
härstammar från spanjoren Balboa, som 1513
överskred Panamänäset och såg S. utbreda sig s.
därom. Den senare införda benämningen Stora
oceanen är numera mindre vanlig. S. är den
största av de tre oceanerna med en areal av
179,7 mill. km2. Bihavens sammanlagda areal är
14,4 mill. km2. Vattenvolymen beräknas till 724
mill. km3, medeldjupet till 4,028 m.
Djupförhållanden och bottenrelief.
Karakteristiska drag äro dels förekomsten av väldiga
djup-havsslätter, varvid särsk. bör framhållas
området mellan Sydamerika och Tongaöarna, jordytans
kanske vidsträcktaste horisontalterräng, dels
mängden av djupgravar i omedelbar närhet av
fastland el. ökedjor. Från Mellanamerika stryker
östpacifiska ryggen på mindre än 4,000 m djup
mot s. s. v. över Galapagosöarna och Påskön,
där den skäres av en tvärrygg, som i ö.
förbinder den med Sydamerikas smala shelf och i v.
uppbär Tuamotu- och Sällskapsöarna. ö. om
Australien ligger ett system av höj dryggar
mindre än 2,000 m u. h. med dels n. n. ö., dels n. v.
strykning, och över huvud resa sig över
djup-havsslätterna flera sådana isolerade ryggar med
i allm n. v. strykning. De utgöra socklarna för
de polynesiska ökedjorna. Dessa ryggar uppdela
S. i ett antal djupa bäcken. Mellan Filippinerna
i v., Marianerna och Boninöarna i ö. ligger
Fi-lippinbäckenet med Riu-kiu-graven (7,480 m)
längst i n. och Filippingraven med Emdendjupet
(10,500 m) i s. v. Mot s. följer en rad av mindre
bäcken, Karolinerbäckenet mellan Nya Guinea
och Karolinerna, Salomonbäckenet med
Bougain-villegraven och Planetdjupet (9,140 m) ö. om Nya
Guinea, Korall-, Hebrid- och Fidjibäckenen,
östaustraliska bäckenet el. Tasmanbäckenet har i
s. ö. förbindelse med Sydpacifiska bäckenet, i
s. ö. begränsat av Sydpacifiska ryggen, i n. av
Tuamotu- och Sällskapsöarna. I dess v. kant
ligga Kermadec- och Tongagravarna, den förra
med Penguindjupet (9,427 m). S. ö. om
Sydpacifiska ryggen ligger det Pacifisk-antarktiska
bäckenet, och mellan östpacifiska ryggen och
Sydamerika ligger Peru-Chile-bäckenet med
Ata-camagraven (7,635 m). Mitt i oceanen ligger
Centralpacifiska bäckenet, genom Hawaiiryggen
skilt från Nordpacifiska bäckenet, som med djup
på över 5,000 m uppfyller hela n. delen av S.
Vid dess n. gräns ligger en rad av djupgravar,
näml. Aleutergraven (7,680 m), Kurilgraven med
Tuscaroradjupet (8,513 m), Japanska graven med
Ramapodjupet (10,550 m) samt Boningraven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
