Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Litt. - Stockholm (fartyg) - Stockholm—Nynäs järnväg, SNJ - Stockholm—Roslagens järnvägar, SRJ - Stockholm—Saltsjöns järnväg - Stockholms blodbad - Stockholms bomullsspinneri och väfveri, ab. - Stockholms borgarskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm—Stockholms borgarskola
89
orm, ”S. genom sju sekler . . . En bokfilm” (1951);
H. Schück, ”S. vid 1400-talets slut” (2:a uppl. omarb.
och utg. av T. O:son Nordberg, s. å.); ”S. 1252—1952”,
red. av M. v. Plåten (s. ä.); N. Ahnlund, ”S:s historia
före Gustav Vasa” (1953); R. Hentzel, G. Sahlberg och
G. Selling, ”Mälardrottningens underliga öden från
Gustaf III till Gustav VI Adolf” (s. å.); Ä. Ohlmarks,
O. Wieselgren och V. Siöcrona, ”Boken om Gamla
stan” (s. å.); ”S:s folk och försvar under 700 år”
(s. å.); O. Sirén, ”Gamla Stockholmshus” (2 bd, 1912
—13); R. Josephson, ”Borgarhus i gamla S.”, 1 (1916),
”Stadsbyggnadskonst i S. intill år 1800” (1918);
”Stock-holmsbilder från fem århundraden”, utg. av G. Upmark
m. fl. (1922—23); G. Selling, G. Johansson och G.
Axel-Nilsson, ”S. i närbild. Från stormaktstiden till
sekelskiftet” (1943; T. O:son Nordberg, ”S. i tolv
vandringar. Byggnader och monument” (1946); M. A.
Ohlsson, ”Stormaktstidens privatpalats i S.” (1951).
Stockholm, motorfartyg om 11,892 ton,
tillhörigt Svenska Amerika-linien. S. är byggt vid
Götaverken och levererades 1948; deplacement
13,000 ton, längd 160 m, antal passagerare 407.
S. drives av 2 dieselmotorer om sammanlagt
14,600 hk, farten är 19 knop.
Stockholm—Nynäs järnväg, förk. SNJ, från
Älvsjö till Nynäshamn; spårvidd 1,435 m, längd
56 km; öppnad för trafik 1901; äges och
trafikeras av Stockholm—Nynäs järnvägs ab.,
Nynäshamn. Bolaget äger även hamnen i Nynäshamn.
S. är en länk i förbindelseleden Stockholm—
Visby över Nynäshamn i samtrafik med
Gotlands ångbåts-ab.
Stockholm—Roslagens järnvägar, förk. SRJ,
”Roslagsbanan”, ”Rimbobanan”, benämning på de
järnvägslinjer, som ägas av Stockholm—Rimbo
järnvägs-ab. och Dannemora—Hargs
järnvägs-ab.; sistn. bolag uppgick emellertid Vi 1953 i
Stockholm—Rimbo järnvägs-ab. Aktiemajoriteten
i bolagen förvärvades av staten 1951, men
järnvägarna ha ännu icke införlivats med SJ utan
förvaltas som ett statligt bolag. S. är
smalspårig med o,89i m spårvidd, längden är 325 km.
De viktigaste bandelarna äro Stockholm ö—
Rimbo, 55 km, öppnad 1885, Uppsala—Rimbo,
59 km, öppnad till en del 1876, återstoden 1884,
Rimbo—Norrtälje, 22 km, 1884,
Rimbo—Hallstavik, 42 km, 1898 och 1915,
Roslagsnäsby—österskär, 18 km, 1901 och 1906, Djursholmslinjerna,
11 km, öppnade etappvis 1890—1937, Dannemora
—Hargshamn, 39 km, 1878, och Faringe—Gimo,
32 km, 1921. Huvudlinjen Stockholm ö—Rimbo
—Norrtälje jämte österskärs- och
Djursholmslinjerna äro elektrifierade enl. likströmssystem.
Stockholm—Saltsjöns järnväg,
”Saltsjöbanan”, från Slussen till Saltsjöbaden, 15,6 km med
bibanan Igelboda—Solsidan, 2,8 km; spårvidd
1,435 m; öppnad 1893, bibanan 1913, Slusstationen
1936. S., som är elektrifierad, äges av
Järnvägs-ab. Stockholm—Saltsjön.
Stockholms blodbad, vedertagen benämning på
de avrättningar, som Kristian II lät utföra i
Stockholm s/ii och 9/n 1520, sedan han låtit kröna
sig 4/ii. 7/ii framfördes från ärkebiskop Gustav
Trolle inför Kristian klagomål över de ”kättare”,
som under ledning av den avlidne Sten Sture d. y.
förföljt honom o. a. kyrkans män under de
sist-förflutna åren. Bland de anklagade voro Sten
Stures änka och många av hans anhängare, bl. a.
Stockholms borgarstånd. Följ, dag är det
aktstyc
90
ke daterat, vari domen fastställdes med anledning
av vad som framkommit föreg. dag; det är
utfärdat av en andlig domstol på 14 personer med
ärkebiskopen i spetsen, men ej beseglat av mer än
8. Det innehåller en dom för ”uppenbart
kät-teri” över Sten Sture och hans anhängare. Under
det juridiska förfarandets lopp hade även
framkommit det ”sammansvärjelsebrev”, vari Sten
Sture och hans anhängare 1517 förbundit sig att
bryta ned Stäket och aldrig mer ha Gustav
Trolle som sin ärkebiskop. — Redan 8/n, samma dag
som ”sententian”, domen, är daterad, började en
rad avrättningar, ehuru Kristian II ett par
månader tidigare utfärdat allmän amnesti. Dessa
avrättningar drabbade, av ej slutgiltigt utredda
grunder, 2 biskopar, Mattias av Strängnäs och
Vincent av Skara, vidare flera svenska herrar,
bl. a. Erik Abrahamsson Leijonhufvud och Erik
Johansson Vasa, samt ett 40-tal borgare från
Stockholm. Blodbadet fortsatte 9/n och drabbade
även flera ”herremännens tjänare”. Mellan 80
och 100 personer torde ha avrättats. De döda
kropparna jämte Sten Stures uppgrävda lik
brändes därefter på ett bål, såsom med kättares
kvarlevor fick ske. Vid exekutionernas början hade
en person i konungens närmare omgivning,
Did-rik Slagheck, särsk. framträtt, enl. vad bödeln
berättat. — S. är ett av de i nordisk, både dansk
och svensk, historieskrivning livligast debatterade
problemen. Härvid har diskussionen rört sig
kring källkritiska frågor (vilken är huvudkällan
vid händelsernas rekonstruktion: domsurkunden
el. en senare avgiven relation av 3 svenska
prästmän, vilkens tendens låter sig fastställa?) och
rättshistoriska problem (kätterifrågans betydelse
vid domens fällande och avrättningarnas
utförande). Även skuldfrågan har övervägts, och
olika forskare ha velat tilldela kungen, Didrik
Slagheck el. Gustav Trolle, huvuddelen av
ansvaret för den brutna amnestien. Bland den
rikhaltiga litteraturen må anföras: C. Paludan-Müller,
”De förste konger af den oldenborgske slægt”
(1874); Kr. Erslev, ”Det stockholmske blodbads
forhistorie og C. Paludan-Müllers opfattelse
deraf” (i Dansk Hist. Tidskr., R. 6:3, 1891), ”Det
stockholmske blodbad” (i Dansk Hist. Tidskr.,
R. 9:6, 1929); G. Carlsson, ”S. Några
synpunkter och reflexioner” (i Hist. tidskr., 1920); L.
Weibull, ”S.” (i Scandia, 1928), ”Kristian
Erslev och S.” (därst., 1930); J. Sandström,
”Kät-tardomen vid S.” (i Hist. tidskr., 1928); R.
Bergström, ”Studier till den stora krisen i Nordens
historia 1517—1523” (1943); Lars Sjödin,
”Kalmarunionens slutskede. Gustav Vasas
befrielsekrig” (2 bd, 1943—47).
Stockholms bomullsspinneri och väfveri ab.,
Stockholm, grundat 1869, driver trikåfabrik,
blekeri och färgeri i Stockholm, sidenväveri och
filmtryckeri i Sölvesborg samt bomullsspinneri
och vigognespinneri vid Torshag i Åby
(Östergötlands län). Antal anställda c:a 670;
aktiekapital 3 mkr. Företagets bomullsspinneri vid
Barnängen i Stockholm nedlades 1952. S. är
dotterbolag till ab. John Werner, Stockholm.
Stockholms borgarskola grundlädes 18.36 av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
