Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolpe (heraldik) - Stolpe, 1. Hjalmar - Stolpe, 2. Herman - Stolpe, 3. Sven - Stolpiller - Stolypin, Pjotr Arkadjevitj - Stoma - Stomatol - Stomberg, Ewald - Stomp - Stomplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
113
Stolpe—Stomplan
114
delar kluven heraldisk sköld, då de övriga
delarna äro likfärgade. Ha alla delarna olika färg,
säges skölden vara 2 ggr kluven.
Stolpe. 1) Knut Hjalmar S., arkeolog och
etnograf (1841—1905), fil. dr i Uppsala 1872,
docent i nordisk arkeologi vid Lunds univ. 1873,
1900 föreståndare för Riksmuseets etnografiska
avd., 1903 intendent med professors titel där.
Han gjorde omfattande arkeologiska
undersökningar på Björkö, på Karlsö och annorstädes,
som tjänat andra forskare som förebilder, deltog
i fregatten ”Vanadis’” resa runt jorden 1883—
85 och hemförde därifrån över 7,500 etnogr.
föremål. S. var ej bara skaparen av Sveriges
etnografiska museum utan också banbrytaren för
etnografisk forskning i Sverige. Hans särområde
var ornamen
talforskningen, där han
verkade nyskapande
genom den s. k.
typolo-giska metoden. S:s
fåtaliga skrifter stå
knappast i rätt
förhållande till hans
omfattande lärdom och
stora forskarnit. Han
utgav bl. a. ”Studier i
amerikansk
ornamen-tik” (1896) och
”Ut-vecklingsföreteelser i
naturfolkens
ornamentik” (i Ymer 1890
—91). Nämnda båda avh. i eng. övers.,
”Col-lected essays in ornamental art”, utkommo 1927.
2) Herman Albert S., den föreg:s kusins
sonson, kooperatör, förlagsman (f. 1904 27/s),
fil. kand. 1925, anställd i Kooperativa förbundet
(KF) sedan 1926, red.-sekr. i Kooperatören 1927
—35, red. för Vi vill 1934—47, för K. F. F:s
medlemsblad 1926—29, chef för KF:s bokförlag
sedan 1948. S. har publicerat en rad större och
mindre skrifter i politiska och ekonomiska
frågor.
3) Sven Johan S., den föreg:s bror,
författare (f. 1905 24/s), fil. lic. i Stockholm 1930. S:s
författarskap omfattar i huvudsak romandiktning
och essäistik. ”1 dödens väntrum” (1930) är en
känslig och levande sanatorieroman. De närmast
följande romanerna, ”Feg” (1931), ”Madame
Sal-lerin” (1932) och ”Järnbröderna” (1933),
anknyta till den samtida
idédebatten. I ”Den
kristna falangen” (2
bd, 1934—36) och
”Själar i brand”
(1938) presenterades
en ny religiös
strömning i Frankrike, som
var till stor del okänd
i Sverige. I
”Kopparsmeden Alexander”
(1936) meddelade S.
sin anslutning till
ox-fordgrupprörelsen. S:s
mest betydande bok på
det historiska fältet är det stora arbetet ”Jeanne
d’Arc” (1949). 1941 utkom romanen ”Världen
utan nåd”, en forts, på ”1 dödens väntrum”. S.,
som fortsatt sina katolska studier, övergick i
Paris 1947 till romersk-katolska kyrkan.
Kännedomen om katolsk-fransk miljö har inspirerat
hans två främsta romaner, ”Lätt, snabb och öm
—” (1947) och ”Sakrament” (1948).
Stolpiller, till införande i stolgången avsedda
beredningar av konisk, äggformig el. sfärisk
form, huvudsakl. bestående av kakaoolja, till
vilken verksamma beståndsdelar, ss. morfin och
opium, blandas.
Stolypin [staly’pjin], P j o t r A r k a d j e v i t j,
rysk statsman (1862—1911). Han undertryckte
som guvernör i Saratov i början på 1900-talet
hänsynslöst
oroligheterna där och blev
våren 1906
inrikesminister. Inom regeringen
främste talesman för
bröstgängestaktik mot
duman, blev S. juli
1906 premiärminister.
Om hans hårdhänt
reaktionära politik och
upphävande av det
gamla mirsystemet se
Ryssland, sp. 458.
Småningom rönte S.
opposition från
yttersta högern, utgången
från de hovkretsar, som genom honom avlägsnats
från makten. Förgäves sökte han bryta udden av
denna opposition genom att orientera sig
ytterligare mot höger och bl. a. slå in på en
ultranatio-nalistisk politik gentemot de icke-ryska folken i
riket; samtidigt lämnades han i sticket av
okto-bristerna. 1911 mördades S.; attentatorn Bagrov,
f. d. anarkist, då medlem av politiska polisen,
troddes länge ha varit ett redskap för S:s fiender
bland ultras vid hovet.
Sto’ma, bot., se Klyvöppningar.
Stomatol [ståmatå’l] (av grek. sto’ma, mun,
och lat. o’leum, olja), antiseptiskt medel för
tändernas och munnens vård.
Stomberg, Anders Ewald, tidningsman (f.
1876 15/s), medarb. i Göteborgs-Posten 1896—
1907 (redaktionssekr. från 1897) och därefter i
Svenska Dagbladet (notischef 1908—11,
redaktionssekr. 1911—18 och andre red. 1918—21).
S. var chef för Åhlén & Åkerlunds förlags
tidningsavd. 1922—23 och därvid en tid red. för
Vecko-Journalen. 1923—28 var han huvudred,
för Sydsvenska Dagbladet Snällposten och 1928—
31 för Stockholms Dagblad. 1931 blev han
chefred. för Stockholms-Tidningen Stockholms
Dagblad och var 1936—41 2:e red. i Svenska
Dagbladet.
Stomp [-å-] (fr. estompe}, spetsad rulle av
skinn (el. papper, bomull o. dyl.) i pennform,
som nyttjas vid teckning och pastellmålning för
utdrivning av färgen.
Stomplan, plan för område, som ej ingår i
stadsplan. Ordet s. har uteslutits ur nuv. bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
