Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland - Försvarsväsen - Författning - Förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Storbritannien
146
utövas av flygrådet (Air Council). Flygvapnet
(Royal Air Force, RAF), består av de reguljära
flygförbanden, fördelade på kommandon
(com-mands) i hemlandet, Mellersta östern, Fjärran
östern och Tyskland, luftbevakningsförband
(Royal Observer Corps), flygvapnets
markförband (RAF Regiment), reservorganisationer
(bl. a. Roy al Auxiliary Air Force, RAF
Volun-teer Reserve och RAF Reserve) samt
ungdomsorganisationer. — Kommandona bestå av
eskadrar (groups), vilka i sin tur äro uppdelade på
flottiljer (wings) och divisioner (squadrons).
Bombkommandot (Bomber Command), med
strategisk bombning som huvuduppgift, skall inom
närmaste tiden tilldelas moderna reabombplan.
Jaktkommandot (Fighter Command’), vars
främsta uppgift är luftförsvar av hemlandet, är det
största kommandot och utrustat med moderna
reajaktplan. Ur luftförsvarssynpunkt är landet
uppdelat i 5 områden (sektorer).
Luftbevakningen och luftvärnsart. (Anti Aircraft Artillery)
samarbeta intimt med jaktkommandot.
Kustkommandot (Coastal Command) har till uppgift spaning,
räddningstjänst och skydd av bl. a.
handelssjöfarten. Transportkommandot svarar för
krigsmaktens flygtransportbehov. Kommandona utanför
hemlandet äro Mellersta östern- och Fjärran
östernkommandot. I Västtyskland är en taktisk
flygstyrka (Second Allied Tactical Air Force)
organiserad. — Den nuv. flygplanstyrkan i tjänst
torde vara c:a 2,000 plan, men möjligheter för
utökning vid krig äro relativt stora tack vare
god tillgång på krigsvan reservpersonal och en
väl utvecklad flygindustri.
Utom moderlandet har S. utbyggt ett stort
antal stödjepunkter till skydd för örlogsbaser och
depåer, bl. a. Gibraltar, Malta, Port Said, Aden,
Singapore och Hongkong.
Författning. England har aldrig ägt någon
skriven författning. Alltjämt är common law
grundvalen lika väl för S:s författningsliv som
för dess rättsliv över huvud. Endast i enstaka
punkter har den kompletterats genom skriven
lag, statute law, men de författningsregler, som
på sådant sätt tillkommit — som exempel må
nämnas Magna Charta 1215, Petition of Right
1628, Declaration of Rights 1689, Act of
Settle-ment 1701, Act of Union with Scotland 1706—
07 samt de reformbiller under 1800- och
1900-talen, genom vilka rösträtten till underhuset
utsträckts och maktförhållandet mellan överhus,
House of Lords, och underhus, House of
Commons, omreglerats —, kunna ändras i samma
ordning som vilka skrivna lagar som helst. Att
en konung skall finnas, har ingen annan grund
än uråldrig hävd. Tronföljdsordningen är däremot
reglerad icke blott i common law utan också i
skriven lag, näml, nämnda Act of Settlement,
som stadgar lineal och kognatisk arvsrätt på så
sätt, att vid en konungs frånfälle som arvtagare
till kronan äldre son alltid har företräde för yngre
son och son alltid för dotter. Ej heller finns
någon skriven lag, som säger, att ett parlament
(se d. o.) skall finnas, men väl nämnda skrivna
regler för huru underhuset utses. En rad
vik
tiga författningsregler ha karaktär av sedvänjor,
som på sin höjd stå i det indirekta sambandet
med rätten, att vissa rättsregler dem förutan
icke skulle kunna iakttagas. Kronans makt är
alltjämt avsevärd — den utnämner domare,
högre ämbetsmän och pärer, utövar benådingsrätt,
sammankallar, prorogerar och upplöser
parlamentet, förklarar krig, sluter fred och ingår
traktater m. m. —, men den utövas ej av konungen
el. drottningen vare sig personligen el. i det
officiella rådet, Privy Council, utan av vissa
medl. av detta, samlade till en privat konferens,
till vilken majestätet icke har tillträde, det s. k.
kabinettet, som ända fram till 1937 var helt
okänt av den engelska rätten. Konungens
viktigaste funktion består däri, att han lämnar en
viss politiker, enl. den parlamentariska principen
ledaren för underhusets majoritetsparti, i
uppdrag att bilda en ministär. Den ministerlista,
som denne uppgör, måste av konungen
godkännas för att få giltighet, men vilka av
ministären, som skola sitta i kabinettet, den egentliga
regeringen, bestämmer ministärbildaren,
premiärministern, i den mån icke den
politiska seden gör vissa ministrar självskrivna
därtill. Kabinettsmedl. bli, för så vida de icke redan
äro det, utsedda till Privy Councillors.
Visserligen kan kabinettet, vars medl. alltid tillika
måste vara medl. av parlamentet, betraktas som
ett dettas el. rättare underhusets
förvaltningsutskott, men faktiskt blir det alltid det, som leder
parlamentets arbete. I och med att
premiärministerns ämbete 1937 oupplösligt sammanknöts med
ställningen som First Lord of Treasury är
premiärministerns ledamotskap av underhuset en
given sak. Ledare av underhusets arbete, leader
of the House of Commons, är dock numera icke
denne utan i stället en annan kabinettsminister.
Också i överhuset är kabinettet representerat
av en leader. Även His (Her) Majesty’s
Opposition har leaders i båda husen. Där bevaka
också de kabinettsmedl., som äro chefer för dep.,
dessas intressen. I det hus, varav en sådan
ka-binettsled. icke är medl., företrädes han av en
s. k. parlamentarisk understatssekr., som är led.
av ministären men icke av kabinettet. Efter den
ombildning, som sommaren 1953 föreslagits av
Churchills ministär, äro blott två
kabinettsminist-rar medl. av överhuset. Att finansministern, the
Chancellor of Exchequer, tillhör underhuset, är
lika självklart som att the Lord Chancellor
tillhör överhuset. I stort sett kan kabinettet diktera
underhusets och därmed praktiskt taget även
parlamentets beslut, överhusets veto i fråga om
public bilis har 1949 inskränkts därhän, att
sådana bilis, om de under två på varandra följande
sessioner antagits av underhuset, må utan hinder
av att de avslagits av överhuset sanktioneras av
kronan, om ett år förflutit mellan första och
sista behandlingen. Kabinettets öde och därmed
även den politiska kursen avgöres i allm. vid
valen till underhuset.
Förvaltning. Centralförvaltningens
funktionärer äro antingen politiska, desamma,
som ovan kallats ministären, el. opolitiska. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
