Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Storbritannien
158
ledningen av regeringen till N. Chamberlain. Den
nye premiärministern var en varm anhängare av
en internationell avspänningspolitik. Han var
villig att i detta syfte göra ganska långtgående
medgivanden åt Tyskland och Italien. På grund
härav uppstodo meningsskiljaktigheter mellan
Chamberlain och utrikesminister Eden, och i febr.
1938 avgick den sistnämnde. Hans efterträdare
blev Lord Halifax, som i huvudsak omfattade
premiärministerns utrikespolitiska program. Då
den tyska aggressiviteten mot Tjeckoslovakien i
sept. kulminerade, företog Chamberlain det
uppseendeväckande steget att träda i personlig
kontakt med Hitler. När Hitler lät sammankalla
Münchenkonferensen och därmed accepterade en
visserligen mycket fördelaktig fredlig lösning av
konflikten, innebar detta en taktisk seger för
den brittiska politiken. Först hälsades också
Chamberlain som världsfredens räddare, men när
de för Tjeckoslovakien ytterst hårda villkoren i
överenskommelsen blevo kända, blev han föremål
för stark kritik, både från oppositionen och vissa
grupper inom sitt eget parti. Förhoppningar om
bättre tysk-brittiska relationer grusades definitivt
genom Tysklands i mars 1939 genomförda
ockupation av Böhmen och Mähren. Den brittiska
regeringen slog genast in på en helt ny kurs.
Den vände sig till Sovjetunionen och föreslog,
att de två makterna och Frankrike gemensamt
skulle uppbygga en s. k. fredsfront mot
aggression. De ganska vaga brittiska förslagen till
Sovjetunionen ledde emellertid ej till några
resultat, och i stället skedde tysk-ryska
närmanden, som slutl. i aug. 1939 resulterade i en
tyskrysk överenskommelse. Icke desto mindre
fullföljde S. den nya utrikespolitiska kurs, som den
valt i mars s. å. Provisoriska ömsesidiga
bi-ståndsfördrag avslötos med Polen och Turkiet.
I det skärpta läget lät S. i april 1939 i fredstid
införa allmän värnplikt, en händelse utan
motstycke i dess tidigare historia. Va 1939 inf öllo
tyskarna i Polen. S. var fast beslutet att
fullgöra sina förpliktelser, och 3/9 1939 förklarade
S. Tyskland krig.
Under och efter 2:a världskriget.
Kort efter 2:a världskrigets utbrott ombildades
regeringen; någon samlingsregering kom ej till
stånd, men de mest framträdande konservativa
kritikerna av den tidigare chamberlainska
efter-giftspolitiken inträdde. Churchill blev
marinminister, Eden minister för dominions.
Regeringschef förblev Chamberlain, utrikesminister
Halifax. Efter mönster från 1 :a världskriget
bildades ett fåtaligt krigskabinett. I samband med
de militära motgångarna i s. Norge under maj
1940 hårdnade oppositionen, och då Chamberlain
begärde förtroendevotum, röstade ett stor antal
konservativa däremot el. nedlade sina röster.
Avfallet var så stort, att Chamberlain, trots seger
i voteringen, ansåg sig böra avgå. Churchill
bildade nu regering, en nationell samlingsregering, i
vilken ingingo ledarna för Labour Party och de
liberala, Attlee och A. Sinclair. Både
Chamberlain och Halifax tillhörde alltjämt en kort tid
kabinettet, den senare som utrikesminister till
dec. s. å., då han efterträddes av Eden. Churchill
hade vid sitt tillträde som premiärminister
endast kunnat lova det brittiska folket ”blod, svett
och tårar”. Och detta kom under den följande
tiden i rikt mått detsamma till del. U.S.A:s
inträde i kriget i dec. 1941 betecknade den
egentliga vändpunkten. Från hösten 1942 gick det
oavbrutet framåt för de allierade, bland vilka
dock icke S. utan U.S.A. framstod som den
ledande makten. 1943 sträckte Italien vapen, i
maj 1945 kapitulerade Tyskland, i aug. s. å.
Japan.
I maj 1945 bildade Churchill en rent
konservativ partiregering. Nyval till parlamentet
utlystes, och vid dessa segrade Labour Party med
bred marginal. Churchill demissionerade
omedelbart, och Attlee bildade den första
Labour-rege-ring, som hade en säker parlamentarisk
majoritet bakom sig. Icke desto mindre var dess
ställning ytterst svår på gr. av det vanskliga läge,
vari S. vid krigsslutet befann sig. Detta gällde
såväl utrikespolitiken, vilken 1945—51 handhades
av E. Bevin och 1951—52 av H. Morrison, som
inrikespolitiken. Det uppstod snart svåra
slitningar mellan S. och Sovjetunionen. Den
brittiska regeringen slöt på grund härav 1947 en
50-årig allians med Frankrike och anslöt sig,
sedan U.S.A. tagit ledningen inom det
antibolsje-vikiska lägret, 1948 till Västunionen, 1949 till
Nordatlantpakten. En särskild svårighet vållades
av de starkt framträdande centrifugala krafterna
inom samväldet. 1947 upplöstes kejsarriket
Indien och uppdelades i två stater, Indien och
Pakistan, vilka med full självstyrelse inträdde i
samväldet som dominions. 1948 blev Ceylon
självstyrande dominion. Burma erkändes som fri
stat. Trött på de ständiga slitningarna mellan
araber och judar, nedlade S. s. å. sitt mandat
över Palestina. 1949 erkände S. Eire som
självständig stat, stående utanför samväldets ram.
Redan 1946 hade Transjordanien fått sin fulla
självständighet erkänd av S., som avträdde som
man-datärmakt. S. råkade 1951 i konflikt med
Persien, då dess regering beslöt förstatliga landets
oljefyndigheter, och med Egypten rörande
Suez-kanalen och Anglo-egyptiska Sudan.
Även inrikespolitiskt hade regeringen Attlee
svåra problem att bemästra, Labour Party hade
vid parlamentsvalen 1945 kämpat under
socialistiska paroller, och regeringen genomdrev under
starkt motstånd från de konservativa 1946
socialisering av Bank of England och kolindustrien,
1947 av flertalet kommunikationsmedel och av
elektricitetsverken, 1949 av gasverken och 1951
av stål- och järnindustrien. Vidare genomfördes
en rad sociala reformer, fri sjukvård, social- och
sjukförsäkring m. m. S:s ekonomiska och
finansiella läge hade efter 2:a världskriget blivit
katastrofalt försämrat. Trots ekonomiskt stöd
från U.S.A. måste drastiska åtgärder vidtagas
för att uppnå erforderlig ökning av produktionen
och minskning av konsumtionen. Regleringar och
ransoneringar av skilda slag måste införas el.,
om de nödvändiggjorts redan under kriget,
bibehållas. Därtill kom, att militärutgifterna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
