Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strandpiparsläktet - Strandpryl - Strandqvist, Magnus - Strandråg, sandelm, sandhavre - Strandrätt - Strandsittare - Strandsjö - Strandskator - Strandsnäcka - Strandsätt - Strandvall - Strandvallmo - Strandäganderätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
183
Strandpryl—Strandäganderätt
184
Större strandpipare.
Strandråg.
under vit.
Genom ögat och
över pannan
går ett brett
svart band;
näbben är gul
med svart spets.
Den vistas
mest på
sandiga havsstränder. Mindre [-strandpiparen,-]
{+strandpi-
paren,+} A.
du-bia, 17 cm lång,
har svart näbb.
S v a r t b e
n-ta strandpiparen, A.
alexandrina,
saknar föreg.
arters svarta tvärband över bröstet; finns
sällsynt på Skånes och Hallands kust.
Strandpryl, Litore’lla uniflöra, av fam.
gro-bladsväxter, omkr. 5 cm hög, flerårig ört med
nästan syllika blad i rosett och enkönade
blommor. S. växer på stränder, mest i Götaland och
Mälarlandskapen.
Strandqvist, Magnus Tore Petter, läkare
(f. 1904 29/i’), med. lic. 1931, med. dr 1944, t. f.
överläkare vid Radiologiska kliniken i Göteborg
1942, överläkare vid Jubileumskliniken där sedan
1944, prof, i radioterapi vid Medicinska högsk.
i Göteborg 1953. S. har utg. arbeten om bl. a.
radiumbehandling av kavernösa hemangiom och
om röntgenbehandling av kräfta i matstrupen.
Strandråg,
s a n d e 1 m,
sandhavre,
E’lymus
arenä-rius, omkr. 1
m högt,
blådag-gigt gräs med
grovt, styvt
strå, breda blad
och långt,
upprätt ax. Växer
på sandiga
havsstränder
längs svenska
kusten och
planteras på
flyg-sandsfält.
Strandrätt,
jur. 1) Dets.
som
strandäganderätt. —
2) Rätt att
tillägna sig
förolyckade fartyg
samt gods från fartyg, som kastats upp på
stranden el. driver i dess närhet. Den germanska
rätten synes urspr. ha tillerkänt kustborna en
synnerligen vidsträckt s., som sträckte sig ända
därhän, att skeppsbrutna kunde göras till trälar.
Redan i de svenska landskapslagarna framstår
Strandskata vid boet.
emellertid den obegränsade ockupationsrätten som
ett övervunnet stadium. Gällande lag om sjöfynd
av 2A 1918 stadgar, att, om ägaren efter
vederbörlig kungörelse ej anmäler sig inom 1 år,
strandfynd (strandvrak) tillfaller staten och
annat fynd bärgaren. — Litt.: A. Ernberg, ”Om
bärgning och bärgarelön enl. svensk sjörätt”
(1905).
Strandsittare, vid kusten boende, huvudsakl.
med fiske sysselsatta lägenhetsinnehavare, som
icke ha äganderätt till sina lägenheter.
Strandsjö, dets. som lagun.
Strandskator, Haema’topus, vadarsläkte av
fam.
brockfåglar med lång,
hoptryckt näbb.
De täml. korta
tårna äro vid
basen förenade
av hud, som
löper ut på och
kantar dem.
Baktå saknas.
Den svenska
arten, strandskatan, H.
ostralegus, är
omkr. 42 cm
lång, svart och
vit, näbb och
ben röda. Den
finns runt
kus
terna och vid några insjöar. Den lever mest av
små musslor, snäckor o. a. vattendjur.
Strandsnäcka, Litorina, släkte bland de
fram-gälade snäckorna, med tjockt skal, lever i havet,
vanl. på stenar i vattenbrynet, och livnär sig
av alger. Allmän vid Sveriges västkust är den
vanliga s. el. kubungen,
L. litorea, som även intränger
i s. Östersjön. Jfr
Litorina-havet. En mindre, likaledes
vanlig svensk art är L. rudis.
Strandsätt, benämning på
fasta fiskredskap av garn,
pålade el. förankrade, av
växlande form, ss. krokar med el.
utan botten, kar med botten
el. kilnotar. S. användas särsk.
för laxfiske (laxsätt).
Strandvall, vall av strandklapper el. av
strandgrus, som vågorna uppkastat något över vanligt
vattenstånd.
Strandvallmo, bot., se Glaucium.
Strandäganderätt, jur., innebär den med
äganderätt till mark utmed en strandlinje följande
rätten till vattnet närmast stranden och till marken
under detsamma. De viktigaste momenten i s. äro
rätten till fiske, till utnyttjande av vattenkraft
samt till uppgrundningar. Utsträckningen av s. i
vattendrag och sjöar regleras i Jordabalken, kap.
12. Grundsatsen är här den, att varje strandägare
har rätt till den del av vattenområdet, som ligger
närmast hans strand. Vid rikets kuster mot havet
räknas enl. lag V12 1950 till resp, strandfastighet
Strandsnäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
