Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strumpa - Strumpebandsorden el. S:t Georgsorden - Strupe - Struphuvud - Struphuvudets och luftstrupens sjukdomar - Struphuvudets sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Strumpebandsorden—Struphuvudets sjukdomar
218
2) Glödstrumpa, se Gasglödljus.
Strumpebandsorden (eng. Order of the
Gar-ter), el. S:t Georgsorden, Englands
förnämsta och äldsta kungl. riddarorden, instiftad
av Edvard III omkr. 1350. Om anledningen till
S:s instiftande finnas flera legender från långt
senare tid, vilka ej förtjäna minsta tilltro (t. ex.
berättelsen om hur grevinnan av Salisbury på
en hovbal tappade ett strumpeband, som Edvard
III egenhändigt skulle ha tagit upp). — Det
ursprungliga ordenstecknet var ett strax under
vänstra knäet fäst strumpeband med
devisen: ”Honi soit qui mal y pense” (skam den,
som tänker illa härom). Henrik VII skall ha
infört den ännu vid högtidliga tillfällen brukliga
ordenskedjan av emaljerat guld med
vidhängande bild av S:t Georg. Henrik VIII
fastställde 1522 statuter för S. och införde för
dagligt bruk en oval, gyllene bild av S:t Georg,
inramad av strumpebandet (se fig. 21 å pl. vid
Orden). Karl I tilläde ett blått sidenband,
som nu bäres över vänstra axeln till högra
höften. Dessutom tillkom ung. samtidigt en
kraschan, vars runda mittparti upptages av ett
rött, grekiskt kors, omgivet av strumpebandet.
S. har endast en grad, och de inhemska
riddarnas antal — kungl. husets medl. undantagna —
får ej överstiga 25. — S. kan även tilldelas
utländska furstar och statschefer.
Strupe, se Luftstrupe, Luftstrupens
sjukdomar, Matstrupen och Matstrupens sjukdomar.
Struphuvud (grek. la’rynx), luftstrupens
avslutning uppåt, är ett andningsorgan och
röstapparatens (se d. o., sp. 565) ljuddosa. S. är
beläget i halsens främre
övre del, tätt under huden.
Ovan s. ligger svalget,
bakom s. matstrupen. S. är
sammansatt av det
sigill-ringsformade r i n g b r o
s-k e t (fig. 1 b), en
omvandlad trakealring, av det
ovanpå vilande sköldbro
s-ket (fig. 1 a), vars stora
främre huvuddelar mötas
framtill i ett hos mannen
starkt framskjutande
vinkelparti (adamsäpplet), hos
kvinnan mindre markerat
och med trubbig vinkel, vidare av det
pa-riga kannbrosket (fig. 2 c) och s t r u
p-I o eket (epiglottis-, fig. 2 e). S. är
medelst muskler förenat med bröstbenet,
nyckelbenen, tungbenet och tungan och kan
härigenom dels fixeras i ett bestämt läge, dels
förskjutas uppåt—nedåt och framåt—bakåt.
Brosk-skelettet omsluter en håla (cavum laryngis). Från
kannbrosken (från dess framåtriktade, rörliga
utskott, stämbrosken) baktill till sköldbroskets
vinkel framtill löper på var sida ett koniskt,
muskelhaltigt veck i den slemhinneklädda
väggen, vilken enl. sin funktion och sitt utseende
uppifrån kallas stämband (röstband,
röstläppar, äkta stämband). Mellan
stämbanden, som vid vanlig andning mötas framtill i
Fig. 1. Struphuvudets
brosk från höger.
a sköld-, b ringbrosk.
Fig. 2. Struphuvudet sett
bakifrån.
a sköld-, b ring- och c
kann-brosk, d luftstrupe, e
strup-lock. Se även bild vid
Munhåla och svalg.
Fig. 3. Struphuvudet sett
uppifrån.
a äkta, b falska stämband, c
ljudspringa, d struplock, c
främre, f bakre sidan av
struphuvudet.
spetsig vinkel,
finnes ljud- el.
röstspringan
(rima glottidis,
glottis; fig. 3 c).
Ovan stämbanden
ligga med dem
parallella veck,
fick-banden (falska
stämbanden; fig. 3
b), mellan
stäm-och fickbanden
Morgagnis ficka
(ventriculus
la-ryngis), som
levererar det sekret,
vilket håller
stämbanden fuktiga och
mjuka.
Röstspringans form och längd
varieras vid
tongiv-ningen alltefter
stämbandens
ställning och spänning
(se Röstapparat,
sp. 565). När
röstspringan är sluten,
finnes bakom den
ett litet trekantigt
rum för andningen,
rima respiratoria.
Struplockets
egenskap att kunna
fällas bakåt,
stäm-bandsslutningen och
larynxslemhinnans
stora känslighet
utgöra tills. en
sky ddsmekani sm
för luftvägarna
mot främmande
kroppar, vilka
kunna helt el. delvis
hindra andningen.
Struplockets ställning varieras under tal och
sång för att dirigera ljudvågorna till högre
belägna delar av ansatsröret. — Struplocket är ej
oumbärligt som skydd för luftvägarna vid svälj
-ning utan kan vid sjukdomar i detsamma utan
skada avlägsnas. Stämbandens svängningar
undersökas med instrumentet laryngostroboskopet.
Om undersökning av struphuvudets inre i
spegeln se Laryngoskop.
Struphuvudets och luftstrupens sjukdomar,
se Luftstrupens sjukdomar och Struphuvudets
sjukdomar.
Struphuvudets sjukdomar. Heshet uppstår
vid sjukliga förändringar i stämbandens form
och rörelseförmåga vid sjukdomar i slemhinnan
el. i väggens djupare delar, i stämbandens
muskel-, resp, nervapparat. Ex. på förstnämnda
förändringar äro katarrer och inflammationer
(la-ryngitis) av olika slag samt andra akuta och
kroniska sjukdomar. Laryngiten åtföljes ofta av
liknande förändringar i luftstrupen, 1 a r y ngo t r a-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
