Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stånd (samhällsklass) - Stånd (jaktväsen) - Ståndare, ståndarblad - Ståndarmjöl - Ståndkrok - Ståndort - Ståndrätt - Ståndskall - Ståndskytte - Ståndsperson - Ståndsriksdag - Stång - Stånga - Stångbetsel, Stångbett - Stångby - Stångbönor - Stångebro - Stångehuvud - Stångenäs härad - Stånghästar - Stångjärn - Stångkoppel, stångkappa - Stångkorv - Stångryttare - Stångstörtning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
277
Stånd—Stångstörtning
278
Stånd, i vidsträckt bemärkelse (plur. stånd)
rättsligt mot varandra avgränsade
samhällsklasser, i inskränkt (plur. stånd el. vanl.
ständer) sammanfattningen av de till varje s.
hörande representanterna i en riksförsamling,
grundad på ståndsindelning, adel, präster, borgare
(och bönder).
Stånd, jaktv. i) Ståndort, plats el. område,
där högvilt regelbundet uppehåller sig, t. ex.
älgstånd. — 2) Ett djur säges göra stånd,
då det stannar för och låter sig uppehållas av
skällande hund. — 3) Hönshunden säges göra
stånd, då den med ledning av villebrådets
vitt-ring stannar orörlig och stående (el. liggande)
för jägaren markerar det vilda.
Ståndare, ståndarblad, det hanliga
könsorganet i fanerogamblomman. Dess viktigaste
del är knappen (anteren), som urspr.
innehåller 4, mera sällan endast 2 längsgående
pollenfack (pollensäckar), i vilka alstras pollen
(stån-darmjöl, frömjöl). Förr el. senare sammansmälta
pollenfacken med varandra två och två, så att det
uppkommer två, resp, ett knapprum. Väggen
mellan knapprummen bildas av knappbandet
(konnektivet). Vanl. är knappen uppburen av en
oftast trådlik ståndarsträng.
Ståndarknappen öppnar sig oftast genom
längsgående springor, en för varje rum, mera sällan
genom porer i spetsen, genom klaffar o. s. v.
öppnandet beror på sammandragning av ett
innanför knappens epidermis liggande cellskikt
(endotheaium), vars väggar äro försedda med
listformiga förtjockningar. —- Vanl. finns mer
än en s. i blomman. Samtliga dess s. bilda
androeceum, och de kunna än vara fria från
varandra, än sammanvuxna. — Jfr Blomma och
Linnés sexualsystem, med bilder.
Ståndarmjöl, bot., se Pollen.
Ståndkrok, se Fiskredskap, sp. 553.
Ståndort, bot., sammanfattningen av alla på
en viss geografiskt bestämd lokal verkande
ekologiska faktorer (jfr Ekologi). Vegetationen på
en given lokal kallas bestånd.
Ståndrätt, till 1949 särskild krigsdomstol,
förordnad under krig el. vid utomordentliga
omständigheter för att handlägga med dödsstraff
belagt brott, begånget av någon, som var
underkastad åtal inför krigsdomstol och som gripits på
bar gärning. Domstolen, sammansatt av 9
militära led. av olika grader och 1 jurist,
sammanträdde inför samlad trupp och fällde omedelbart
utslag.
Ståndskall, jaktv., den ställande el. skällande
hundens skall vid däggdjur, som gör stånd, el.
vid träande fågel el. framför fällt villebråd. Jfr
Ställa och Ställande hund.
Ståndskytte, se Jakt, sp. 317.
Ståndsperson, numera mindre bruklig
benämning på person, tillhörande de högre
samhällsklasserna (stånden).
Ståndsriksdag, folkrepresentation, grundad på
stånd.
Stång. 1) Se Betsel. — 2) Äldre svenskt
längdmått = 10 fot = 2,97 m.
Stånga, sn på Gotland, Burs’ ting, n. ö. om
Hemse; 39,46 km2, 672 inv. (1954). övergår
norrut i skogsbygd med revkalkklintar. 1,311 har
åker. Många fornlämningar. (Jfr Loj sta).
Kyrkans långhus, från 1300-talets förra hälft, har
en rikt skulpturprydd sydportal och vid sidan om
denna kolossalfigurer i relief av nedtagandet från
korset m. m. Se bild 15 och 17 å pl. vid
Gotland. Ingår i Burs’ och S. pastorat i Visby stift,
s. kontr. Utgör tills, m. När och Burs
storkommunen Stånga; 118,85 km2, 2,163 inv. (1954).
Stångbetsel, Stångbett, se Betsel.
Stångby, sn i Malmöhus län, Torna hd, på
Lundaslätten, n. om Lund; 10,10 km2, 312 inv.
(1954). 911 har åker. Egendom: Botillelund.
Romansk kyrka, trol. från slutet av 1100-talet.
Ingår i Vallkärra, S., V. Hoby och Håstads
pastorat i Lunds stift, Torna kontrakt. Tillhör
storkommunen Torn.
Stångbönor, störbönor, se Bönsläktet.
Stångebro, den med Linköping införlivade
plats, där fordom två broar ledde över Stångån
(vid nuv. Nykvarn). Vid S. besegrades
Sigismund 25 sept. 1598 av hertig Karl. — Litt.: S.
Tunberg, ”Sigismund och Sverige 1597—1598”,
bd 2 (1918).
Stångehuvud, ett storslaget klippområde,
utgörande sydligaste delen av Stångenäset i
Bohuslän. En del av S. överlämnades 1925 till
Veten-skapsakad. att förvaltas som naturminnesmärke.
Stångenäs härad i mell. Bohuslän omfattar
blott socknarna Bro och Brastad, sedan Vi 1952
förenade till kommunen Stångenäs (126,72
km2; 4,708 inv., 1954), samtidigt som Lyse sn
införlivades med Lysekils stad. Häradet upptar
inre delen av Stångenäset, mellan
Gull-marsfjorden och Brofjorden, samt Herrenäset
mellan den sistn. och Åbyfjorden. S. tillhör
Sunnervikens fögderi och domsaga (tingsställe
Kvistrum).
Stånghästar, det par hästar, som vid
flerspän-da fordon, t. ex. hästanspända art.-pjäser, äro
närmast fordonet. Kusken, i regel ridande på
vänster s., kallas stångkusk.
Stångjärn, smidbart järn, utsmitt el. utvalsat
i stångform.
Stångkoppel, stångkappa,
anspännings-anordning vid körning med parhästar för vagn.
Medelst s., som vanl. består av järnkedjor el.
läderremmar, angöres tistelstångens främre ända
vid seldonens lokor el. brösta (jfr Sele).
Stångkorv tillverkas av kokt kött och
korngryn.
Stångpiska, hårpiska, omvirad med ett band,
herrmod i Europa under 1700-talet.
Stångryttare, lättrökt korv av gryn och fett
oxkött.
Stångstörtning, gammal svensk, folklig
kastlek, som ännu idkas på Gotland. Vid gotländsk
s. gäller det att stöta en 4,2—4,6 m lång, relativt
tung trästång så långt som möjligt.
Utgångs-ställningen för själva kastet är, sedan stocken,
med storändan framåt och utan att beröra
marken med lilländan, ”brutits upp”, fattning om
lill-ändan med händerna, stödda mot knäet av det
främre, något böjda benet, varvid stången vilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
