Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svalg - Svalgandare - Svalgets sjukdomar - Svalginflammation - Svalgkatarr - Svalgång - Svallgrus - Svallkött - Svallning - Svalor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Svalgandare—Svalor
348
(se Luftstrupens sjukdomar och Struphuvudets
sjukdomar samt bild vid Munhåla).
2) (Bot.) Gränsen mellan pipen och brämet
i en sambladig blomkrona.
Svalgandare. Enteropnéu’sta, grupp av
mask-liknande havsdjur med osäker systematisk
ställning. Hit höra ollonmaskarna
(Helmin-thomorpha el. Enteropneusta i inskränkt
bemärkelse) med Balanoglossus samt även de
rörbyggande kolonibildande Pterobranchia.
Svalgets sjukdomar. Den lymfatiska
svalgringens körtelvävnad (se Svalg) tjänstgör jämte
slemhinnan f. ö. mot infektionsämnena som skydd
för hela organismen. * När detta skydd angripes
av bakterier, uppstår en angina (se nedan).
Slem-hinnesjukdomen, halsflussen, kan fortledas
till näsa och öron. Tränga smittämnena via
lymf-och blodbanor vidare in i organismen, fås
lymfkörtelinflammation (lymfadenit) och
halsböld (se nedan) el. allmän
blodförgiftning, sepsis och pyemi. Vid större ansvällning
och medföljande förträngning av lumen kunna s.
stundom medföra andningsbesvär.
Pharynxtonsillen kan liksom mandlarna vara
säte för sjukdomsalstrande bakterier, som ge sig
till känna dels så, att deras bärare sjukna, dels
så, att bäraren förblir frisk men smittar andra
personer. Behandlingen av dessa ”bacillbärare”
består i avlägsnandet av samtliga dessa körtlar.
— Svalget spelar med vid de vanligaste akuta
infektionssjukdomarna, t. ex. akuta
förkylnings-sjukdomar och influensa i form av halsfluss
(halsinflammation, angina), difteri,
schar-lakansfeber och mässling. Mandlarna och hela
svalgslemhinnan äro därvid svullna och högröda
med eller utan beläggningar. Dessa senare
förekomma nästan alltid vid difteri. Vanlig akut
halsfluss kan i enstaka fall vara av allvarlig, ja,
dödlig karaktär. I regel är den godartad och
medför då ingen el. kortvarig feber, smärtor vid
svälj ning, huvudvärk och allmän sjukdomskänsla.
Halsfluss kan följas av inflammation i öronen
m. m. Behandlingen består av våtvärmande
omslag om halsen, gurglingar och laxering.
Vanliga komplikationer till såväl akut som kronisk
angina äro dessutom muskel- och
ledgångsreumatism, hjärtfel och njurlidande. — Halsböld
(peritonsillit, peritonsillär abscess, flegmonös
angina) utvecklar sig i anslutning till inflammation i
en mandel (angina tonsillaris), varvid infektionen
alltid utgår från dennas övre pol och utbildar
sig antingen i främre el. bakre gombågen. Ibland
tömmer sig bölden (abscessen) spontant, men när
den mognat, d. v. s. gått till varig smältning, är
det i regel förmånligt att få den öppnad på
kirur-gisk väg. — Kroniska inflammationer
i svalget äro vanliga i mandlarna (tonsillitis
chro-nica). Behandlingen är i regel kirurgisk.
Tuberkulos av godartad natur är ej ovanlig i
mandlarna och följes av lymfom på halsen. Mandlarna
böra avlägsnas kirurgiskt, varefter lymfomen
kunna minska el. försvinna. Ibland måste även
dessa behandlas för sig (strålbehandling el.
kirurgisk behandling el. bådadera). Jfr Halsens
yttre sjukdomar. — Sårbildande
inflam
mationer i Sverige äro Vincents angina,
syfilis, tuberkulos och de s. k. ulcererande
stomato-pharyngiterna. Vid de båda förstnämnda
sjukdomarna äro oftast mandlarna angripna, men
även gombågarna kunna vara såriga.
Tuberku-lösa sår i svalget förekomma endast vid
framskriden lungtuberkulos. Syfilis kan även uppträda i
svalget, dels som mukösa papler, dels som vanlig
halsfluss utan beläggningar och av ett feberfritt
och f. ö. beskedligt förlopp men utan påverkan
av vanlig halsflussbehandling. I båda fallen är
behandlingen antiluetisk.
Katarrer i svalget (pharyngitis) äro akuta
och kroniska. De förra läkas merendels lätt även
utan behandling, när slemhinnan befriats från det
framkallande momentet. Om retningen kvarstår
el. upprepas längre tid, blir katarren kronisk, t. ex.
hos rökare. Fuktig katarr medför andra och
lindrigare besvär än torr katarr, som dessutom är mer
svårläkt och ibland trotsar all behandling. Beror
katarren på sjukdom i mandlar el. näsa, måste
först orsaksmomentet avlägsnas. — Tumöre
r-n a i svalget äro mestadels elakartade (kräfta)
och oftast lokaliserade till mandlarna el.
nässvalget. I sistnämnda lokal förekommer mest hos
barn en godartad svulst, nasofibromet, och hos
vuxna det kräftliknande endoteliomet, som har
god prognos till skillnad från cancern. Den förra
tumören behandlas kirurgiskt, den senare
radiologiskt.
Svalginflammation, se Svalgets sjukdomar.
Svalgkatarr, se Svalgets sjukdomar.
Svalgång, utskjutande, i regel öppen gång
utmed 2:a våningen i en byggnad (jfr Loftbod och
Ornässtugan jämte bilder).
Svallgrus, av vatten, antingen vågor el.
strömmar, omlagrat grus.
Svallkött. 1) (Kir.) Alltför riklig
granula-tionsvävnad. Svampigt rött s. iakttages oftast i
ränderna el. på ytan av ett sår och avlägsnas
lätt genom etsning med lapis el. bortskrapning.
2) (Zool.) Hos gädda periodisk ansvällning av
tandköttet i samband med tandömsning. Under
de s. k. svälltidema hugger gäddan ej efter rov.
Svallning, tryckvåg i tillopps- el.
avloppstunn-lar vid vattenkraftstationer, härrörande från
snabba belastningsändringar på turbinerna. Om
tunnlarna ha mera avsevärd längd, måste man
för att undertrycka s. anordna särskilda
svalltorn, d. v. s. stigschakt med avpassad sektion
och höjd, i turbinernas närhet.
Svalor, Hirundi’nidae, fam. bland tättingarna.
S. ha kort hals, platt huvud med kort, platt näbb
och vid munöppning, långa, smala vingar, korta
tarser och svaga fötter. De äro skickliga flygare,
som leva av insekter, vilka de fånga under
flykten. Alla flytta, de flesta till det inre av Afrika
el. ännu sydligare. I Sverige finnas tre arter.
Hussvalan, Chelidonaria (Hirundo) urbica,
är ovan biåsvart, under vit. Stjärten är grunt
kluven, tarser och tår fj äderklädda. Längd 13
—16 cm. Boet bygges av lera el. jord,
sammanklibbad med saliv, och är runt och slutet. Arten
förekommer över hela landet utom på fjällheden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
