Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedala - Sveda och värk - Swedberg, Jesper - Svedberg, 1. The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
381
Sveda och värk—Svedberg
382
mitten av 1870-talet, blev 1899 municipalsamhälle
och 1919 köping med 1,670 inv. Svedala
landskommun, med 2,825 inv. 31/i2 1949,
uppgick 1950 i köpingen. Här finnas
samreal-skola, ett landstingets hem för kroniskt sjuka,
apotek och provinsialläkare. 14 industriföretag
sysselsatte 1950 764 arb. Den dominerande
industrien är ab. Åbjörn Anderson (se d. o.).
Vidare märkas tegelbruk, mössfabrik, spinneri,
järn-gjuteri och mineralvattenfabriker. Ett
råsockerbruk fanns 1894—1947. Bland större egendomar
märkas Lindholmen, Roslätt (under Skabersjö),
Nygård, Södra Lindved och Brännemölla. En
medeltida, tornlös stenkyrka ersattes 1852 av den
nuv.
Sveda och värk, jur. Enl. Strafflagen 6:2
skall i mål, som angå kroppsskada, under
skadeståndet räknas även ersättning för s. Till denna
bestämmelse hänvisas i ett flertal speciella lagar
om skadeståndsskyldighet, ss. i lagen S0/6 1916
ang. ansvarighet för skada i följd av
automobil-trafik. Skadeståndet för s. avser att utöver
ersättningen för sjukvård lämna den skadade en
gottgörelse för det lidande han fått utstå på gr.
av skadan. — Litt.: Hj. Karlgren,
”Skadestånds-rätt” (1952).
Swedberg, Jesper, biskop (1653—1735); jfr
släktart. Swedenborg. Han studerade i Uppsala
och Lund, från 1674 åter i Uppsala, blev 1682 fil.
mag. och prästvigdes
1683. 1684—85 gjorde
S. en resa till
England, Frankrike,
Holland och Tyskland.
Efter hemkomsten blev
han e. o. hovpredikant
hos Karl XI och vann
genom redbarhet, kraft
och oförskräckthet
konungens förtroende
och vänskap. 1692
utnämndes S. till
teol. prof, i Uppsala.
— Genom hans
initiativ tillkom
bibel
kommissionen 1691, vari han själv var medlem.
Dess arbete var färdigt redan 1692. S. stred i
kommissionen mot ordf. E. Benzelius och senare
i prästeståndet vid 1693 års riksdag för ändringar
i gamla kyrkobibeln till mera överensstämmelse
med grundtexten, men kommissionens övers, blev
ej antagen. — S:s psalmboksarbete började på
konungens uppdrag 1691; något senare tillsattes
en officiell psalmbokskommitté, vari S. även var
medlem. Dess förslag granskades av ärkebiskop
Svebilius och teol. fakulteten i Uppsala samt vid
riksdagen 1693 av ett utskott av prästeståndet och
utgavs 1694. Då restes mot det en storm, emedan
en mängd kätterier ansågos finnas däri. En
omarbetning gjordes, vars resultat blev den slutligen
fastställda psalmboken av 1695, en förkortad och
delvis bearbetad, men också försämrad uppl. av
S:s. 31 av dess psalmer (dels original, dels övers.)
härstamma från S. själv; därav kvarstå 21 i
Wallins psalmbok. 33 av S:s psalmer ha
uppta
gits i 1937 års psalmbok. S:s psalmdiktning är
mer naiv och ojämn än Spegels, men har en
djupare personlig klang. Även i den kommitté,
som utarbetade den nya kyrkohandboken, satt S.
(1692—93). S. blev 1695 förste teol. prof, och
domprost. 1703 tillträdde han episkopatet i Skara
(utnämnd 1702) och blev teol. dr 1705. Vid
upptagandet av kyrklig verksamhet bland svenskarna
vid Delaware i Amerika 1696—97 hade S.
medverkat och utsett de första dit utsända prästerna.
Som biskop fick han ledningen av denna
verksamhet, för vilken han redogjorde i arbetet
”America illuminata” (1732). — I riksdagens
förhandlingar tog S. flera gånger verksam del.
Självständig och orädd, kom han oftast i minoriteten.
— Som predikant hörde S. till
i6oo-talsortodoxi-ens praktiska riktning med dess betonande av det
kristna livets utveckling och dess inriktning på
hela folkets kristliga fostran. Han utgav bl. a. en
evangeliepostilla (”Gudz barnas heliga
sabbats-ro”, 2 bd, 1710—12) och en epistelpostilla.
S. yrkade på en reformerad rättstavning efter
uttalet. Étt betänkande i denna fråga till
biskopsmötet 1695 blev senare omarbetat och utvidgat
till ”Schibboleth, Svenska språkets rycht och
richtighet” (färdig 1701, utg. 1716). Då U.
Hjär-ne uppträdde med en motskrift, svarade S. med
"Rettmätigt heders försvar” (1719). Han skrev
även ”En kort svensk grammatica” (1722) samt
en aldrig tryckt svensk ordbok.
På gamla dagar skrev S. sin
”Lefvernesbeskrif-ning” (utg. av G. Wetterberg, 1, 1941). — S.
var en rättfram och kraftig dalkarlsnatur, som
visste att göra sig gällande, med rikt gemyt,
sprudlande kvickhet, vittfamnande intresse och
outtröttlig arbetsförmåga. Till sin andliga
läggning hör han ännu storhetstiden till men
förebådar dock även tydligt pietismen. — S:s
vitterhetsarbeten äro intagna i d. 15 av P. Hansellis
samling (1871). — Se vidare H. W. Tottie, ”J.
S:s lif och verksamhet” (1885—86); G. Lizell,
”S. och Nohrborg” (1910); H. W. Tottie och
H. Lundström i Kyrkohist. Årsskrift, I, 1900;
E. Liedgren i ”Svensk psalm och andlig visa”
(1926); B. Wahlström, ”Studier över tillkomsten
av 1695 års psalmbok” (1951).
Svedberg. 1) Theodor (The) S., fysikalisk
kemist (f. 1884 30/s), doc. i kemi i Uppsala 1907,
fil. dr 1908, prof, i fysikalisk kemi i Uppsala
1912—49, sedan sistn. år föreståndare för det av
honom grundade och
uppbyggda Gustaf
Werners inst. för
kärnkemi i Uppsala.
S :s vetenskapliga
arbeten ha huvudsakl.
gällt de dispersa
systemens fysikaliska
kemi, på vilket område
han utfört ett
banbrytande forskningsarbete. I sin gradualavh.,
”Studien zur Lehre
von den kolloiden
Lösungen”, angav S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
