Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska litteraturen - Naturalismen - Litteraturen från 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Svenska litteraturen
424
England (Darwin, Buckle, Spencer), Danmark
(G. Brändes), Norge (Ibsen) och den franska
naturalismen. De av naturvetenskaperna
framkallade åskådningarna, utilitarism, positivism och
materialism, trängde fram, politiskt och socialt
utvecklades en aggressiv radikalism. ”Det unga
Sverige” avsvor romantik och traditionell
idealism. Formellt betecknades förändringen genom
en direktare, hänsynslösare framställning; man
tillkämpade sig rätt att utan försköning skildra
verkligheten i all dess fulhet och fasa. — Det
nya skedet inleddes av August Strindberg
med ”Röda rummet” (1879). Han var skedets
ende store författare men alltför egenartad att
stanna inom den programmatiska ”åttiotalismen”,
och hans oerhört omfattande författarskap kom
att spegla de vitkigaste rörelserna inom den
europeiska kulturen under följ, årtionden, bl. a.
socialism, nietzscheanism och mysticism. Han gav
verklighetsskildringen ett rikare, friskare,
kraftigare, kongenialare uttryck än tidigare skett. (Se
även art. Benedictsson, V., Bondeson, A. L.,
Bååth, A. U., Geij erstam, G. af, Hansson, O.,
och Leffler, A. Ch.)
Litteraturen från 1890. Den litteraturepok, som
begynner under 1880-talets sista år och fortsätter
under närmast följ, årtionden, är s :s rikaste. I
denna epok rinna rika flöden upp av nationell
kultur, hämmade av föreg. tidevarvs
kosmopoli-tism och positivism. Ä andra sidan är dock
1880-talets oppositionella realism en förutsättning för
den nya litteraturens uppsving. Hembygdsdikten
får nu sin första rika blomstring i Sverige.
Insikt vaknar om släktledens sammanhang,
traditionens värde och minnets makt. I viss
motsättning till känslan för traditionen dyrkas också
under Nietzsches inflytande den starka
personligheten.
Epokens ledande gestalt är Verner von
Heidenstam, som gav signalen med
”Vallfart och vandringsår” (1888) ; han vände sig till
den historiska berättarkonsten framför allt med
”Karolinerna” och medeltidseposet ”Folke
Fil-byter” och ”Bjälboarvet”. En av alla tiders
största verskonstnärer var Gustaf Fröding;
humor, lyrisk skönhet, ädel mänsklighet beredde
hans diktning ett fortsatt segertåg genom
nationen länge sedan han själv i förtid tystnat.
Samtidigt med Fröding debuterade 1891 Selma
Lagerlöf med ”Gösta Berlings saga”;
artistiskt raffinemang och naiv genialitet samtidigt
ha bragt hennes verk till alla kulturfolk. Oscar
Levertin framträde med passionerad,
färg-mättad lyrik, dyrkande livet under stark känsla
av dödens närhet, och blev därjämte tidevarvets
ledande kritiker. Per Hallström såg kritiskt
på tidevarvets esteticism och livskult; i sin
sammansatta novellistik har han tolkat
Schopen-hauersk medkänsla; hans samtidigt intellektuella
och känsliga genius har haft en klarsynt
uppfattning av livets tragik. Erik Axel
Karlfel dt blev Frödings efterträdare som lyriker i
nationens ynnest; av alla tidevarvets diktare är
han djupast fäst vid jorden, landskapet och
hembygdens tradition. Tor Hedberg, som på
1880-talet debuterat som realistisk berättare,
anslöt sig i sin motivrika dramatik till 1890-talets
idévärld. Som hembygdsberättare om bönder och
fiskare intar Albert Engström med
osentimental humor en framstående plats; slutligen
kan nämnas Pelle Molin med ”Ådalens poesi”
(1897). — Ellen Key utvecklade tidevarvets
skönhetsdyrkan, livsdyrkan och frisinne. Hans
Larsson lämnade en filosofisk analys av
in-billningslivet i ”Intuition” och ”Poesiens logik”.
Vid sekelskiftet syntes en ny generation:
stadens novellister och lyriker. Desillusion och
känsla av livets trånghet i en ekonomiskt
begränsad borgerlig miljö kännetecknade dessa
författare. Hjalmar Söderberg tolkade denna
generations vemod i ”Martin Bircks ungdom”
(1901), ett mönster av ren och behärskad prosa.
Henning Berger var en gatulivets och
ögonblicksstämningarnas träffsäkra impressionist.
Bo Bergman debuterade 1903 som lyriker med
”Marionetter”; hans först resignerade pessimism
har senare härdats till ett viljebetonat trots mot
livets vulgariserande makter. Nya, stundom
smattrande toner, som uttryckte endels socialt
patos, endels dyrkan av samtidens politiska
övermänniskor, ljödo från K. G. O s s i a n n i 1
s-s o n s diktsamlingar. Ett kulturhistoriskt
hem-bygdsepos var Olof Högbergs ”Den stora
vreden” (1906). — Inom lyriken gör sig under
1900-talets första årtionden eljest mest gällande
den nya skånska hembygdspoesien, företrädd av
Vilhelm Ekelund och Anders
Österling; den förre utvecklar senare som
aforis-tiker under inflytande av antiken ett
personlig-hetsideal av sträng och ren karaktär, den senare
riktar sin idylliska realism och blir tolk för en
mildare, human livsgestaltning.
Omkr. 1910 mognar en ny berättargeneration,
som i synnerhet ger sin prägel åt följ, årtionden.
Den bryter 1890-talstraditionen och sätter som
sitt mål att skildra samtiden. Den äger ett rikt
mått av artistiskt temperament och talang men
är tillika socialt och moraliskt inspirerad. Den
hämtar ofta ämnen från det samtida Europa.
Gustaf Hellström, bosatt i London och
Paris, är den främste korrespondent Sverige ägt,
Marika Stiernstedt skriver om Frankrike,
Ludvig Nordström om engelska
förhållanden och gestalter under kriget, Elin W ä
g-n e r om efterkrigs-Wien och om
Ruhrockupa-tionen, Nordström och Sigfrid Siwertz
berätta om sina världsomseglingar. Ett
dominerande livsintresse el. strävan efter en
världsåskådning utmärker vidare dessa författare;
Siwertz företräder bergsonismen, Nordström
utlägger ”världsstadens” filosofi, Sven Lidman
gör en religiös omvändelse, Elin Wägner
förfäktar kvinnans moraliska och sociala
självständighet. Nordström blir med en rad novellsamlingar
och romaner det moderna Norrlands epiker.
Siwertz är framför allt Stockholmsskildrare. Elin
Wägner har växlat mellan moderna
kvinnoro-maner i stadsmiljö och småländska bygderomaner.
Marika Stiernstedt har skildrat den moderna
kvinnans kärleks- och personlighetsproblem. Hell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
