Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svågerlag, svågerskap - Svår - Svägerska - Sväljning - Svällare - Svält - Svältkur - Svältorna - Svämbildningar, svämlera, -sand, -grus - Svängel - Svänghjul, balanshjul - Svängkolvar, halterer - Svängningskrets - Svängningsmedelpunkt - Svängningsrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579 Svår—Svängningsrörelse 580
äktenskapshinder i vid utsträckning, man räknade
t. o. m. i 2:a och 3:e s. Numera utgör i Sverige
endast s. i rätt upp- och nedstigande led
äktenskapshinder, men s. medför ännu i viss
utsträckning domar jäv.
Svår, sjöv., grov, tung, stor, t. ex. svårt
artilleri, svår sjö.
Svägerska, ens makas syster el. broders hustru
el. svågers maka.
Sväljning, fysiol., födans fortskaffande från
munhålan till magsäcken. Den fasta födan
formas i munhålan till en tugga, som genom tungans
tryck mot gommen successivt drives bakåt, tills
den kommit bakom främre gombågarna, där den
föres nedåt genom en sammandragning, som i
form av en peristaltisk våg genomlöper
svalgets och matstrupens muskler. Samtidigt
träda avstängningsmekanismerna i verksamhet.
Gomseglet spärrar tillträdet till den övre, bakom
de bakre näsöppningarna befintliga delen av
svalget. Struphuvudet dragés uppåt och framåt,
dess ingång täckes av tungroten, som välver sig
bakåt. Inuti struphuvudet lägga sig de s. k. falska
stämbanden över den slutna ljudspringan. I
svalgmekanismen ingår även öppnandet av
magmun-nen (kardia). Sväljningsakten är en reflex, som
utlöses genom den mekaniska retning, som födan
utövar på slemhinnan, vilken bekläder bakre
delen av tungan och främre gombågarna. Svälj
-ningsreflexens centrum ligger i förlängda märgen.
Jfr Svalg och Matstrupe.
Svällare, en i en orgel befintlig inrättning för
åstadkommande av crescendo och diminuendo.
Svält, fysiol., se Hunger.
Svältkur. Frånsett den s., som användes i
kosmetiskt syfte för att nedsätta kroppsvolymen,
har man använt s. med inskränkt
näringstillförsel vid en mängd kroniska sjukdomstillstånd, där
det gäller att minska påfrestningen och arbetet
för organismens vitala organ. S. tillgripas
numera sällan.
Svältorna, gammal benämning på ett sand- och
moränområde i gränstrakten mellan Kullings och
Gäsene hdr i Västergötland, ö. om Alingsås.
Sedan den ursprungliga lövängsvegetationen
skövlats, tog ljungen överhand, men de vidsträckta
hedarna ha sedan 1800-talets mitt planterats med
barrskog. — Om S:s hembygdsmuseum se
Orn-unga. — Litt.: O. Lidén, ”S? och livet i
Svält-bygden förr och nu” (1949).
Svämbildningar, s v ä m 1 e r a, -sand, -grus,
äro avsatta under tillfälliga översvämningar av
vattendrag och sjöar samt innehålla ej sällan
växtlämningar. Uppkomsten av s. ökades, då
åkerbruket för bortsvämmande regn blottade allt
större arealer från det skyddande växttäcket. S.
avsattes därvid ofta på tidigare torvmark.
S v ä m i s uppkommer i arktiska trakter genom
att översvämningsvatten tillfryser och
överskiktas, det ena lagret på det andra.
Svängel. 1) S. (i Skåne även ha mm el), ett
c:a 85 cm långt trästycke (ev. järn), i vars
ändar hästens draglinor fästas. S. har på mitten
en bygel med ögla för anfästning vid redskap
el. vagn, som skall dragas. Vid parkörning
fäs
tes en s. vid vardera ändan av en liknande ”våg”,
vilken med bygel är fästad vid redskapet, som
skall dragas.
2) Se Brunnssvängel.
Svänghjul, balanshj ul, maskinelement, som
användes vid vissa primärmotorer (t. ex.
förbränningsmotorer) för att utjämna den utgående
axelns varvtal och vid vissa energikonsumerande
maskiner (t. ex. kolvpumpar) för att utjämna
belastningen på den drivande motorn el.
transmissionen.
Svängkolvar, h a 11 é r e r, de rudimentära
bakvingarna hos insektordn. tvåvingar.
Svängningskrets, fys., en strömkrets, i vilken
elektriska svängningar kunna genereras el.
induceras.
Svängningsmedelpunkt, fys., kallas vid den
fysiska pendeln en punkt, belägen på ett avstånd
från svängningsaxeln, som är = den reducerade
pendellängden.
Svängningsrörelse, fys. Om ett fysikaliskt
system av något slag, som befinner sig i ett
stabilt jämviktstillstånd, avlägsnas från detta
tillstånd, strävar det, förutsatt att förändringen ej
är för stor, att åter uppnå det ursprungliga
jämviktstillståndet. Härigenom råkar systemet i s.
el. utför svängningar (oscillationer). Vanl.
passerar systemet därvid förbi jämviktstillståndet,
avlägsnar sig från detta för att därpå åter närma
sig o. s. v. Systemet återvänder alltså i allm.,
sedan det utsatts för en störning, ej direkt till
det stabila jämviktstillståndet för att varaktigt
förbli i detta tillstånd utan utför en pendlande
rörelse kring detta. S. säges då vara
periodisk. Den tid, som förflyter mellan två på
varandra följande passager av jämviktstillståndet
genom likriktade tillståndsändringar, kallas
systemets svängningstid el. -period.
(Stundom betecknas hälften av denna tid som
svängningstid.) På denna tid säges systemet utföra en
fullständig svängning. Antalet svängningar per
tidsenhet kallas svängningstalet el.
frekvensen. Som enhet för denna användes vanl.
1 hertz (hz), som är 1 svängning per sek. Inom
radiotekniken ofta använda frekvensenheter äro
1 kilohertz (khz), d. v. s. 1,000 svängningar per
sek., och 1 megahertz (Mhz), d. v. s. 1 mill.
svängningar per sek. Den största avvikelsen av
det svängande systemet från jämviktstillståndet
kallas svängningens a m p 1 i t u d. Exempel på
system, som kunna försättas i mekaniska
svängningar, utgöra pendeln, en i ett fjädrande
material upphängd vikt, en spänd sträng, en
vätske-pelare i ett U-rör, småpartiklarna i en ljudande
kropp o. s. v. Andra slag av s. äro de elektriska
svängningarna. Erfarenheten visar, att, för att
underhålla en s. under längre tid, energitillförsel
till systemet är nödvändig. Äger detta ej rum,
avtager amplituden av svängningarna
småningom. S. säges då vara dämpad. Dämpningen
kan vara så stor, att systemet efter en
störning utan egentliga svängningar småningom
närmar sig jämviktstillståndet. S. kallas i så fall
aperiodisk. — Det enklaste slaget av s. är
den s. k. harmoniska s., vid vilken den
pe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
