Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Såg
660
nerar därför över andra metoder, så snart det
är fråga om större sågverksanläggningar.
Däremot är cirkelsågning den förhärskande metoden
vid klyvning, d. v. s. uppsägning av redan sågat
virke till klenare dimensioner, likaså för all slags
maskinell kapning, d. v. s. styckning på tvären
mot fiberriktningen. Vid klyvbandsågning, som
företrädesvis användes för klyvning av mycket
grovt lövvirke (bl. a. ädelträ), tillämpas vanl.
blocksågningsprincipen, d. v. s. stocken flyttas
ej relativt bordet vid successiva klyvningar.
Sågtändernas form varierar alltefter
sågningsarbetets art. Vid klyvning användas
kraftigt
under-skurna tänder
(positiv
skärvinkel; fig. 5),
särsk. om virket
är löst (furu
och gran). Vid
kapning brukar
skärvinkeln
vara noll el.
negativ (fig. 6).
Vissa s. förses
med periodiskt
växlande
tand
form, varvid de större tandluckorna ha till
uppgift att samla spån, så att detta ej
interfererar med s. Med skränkning
förstås, att varannan el. var tredje tand böjes ut
i sidled (fig. 7). Ofta förenas denna metod
med bladförtunning. Motordrivna k e d j e s å-
Fig. 5. Vanlig tandform vid
klyvning.
Fig. 6. Vanliga tandformer vid
kapklingor (kapning av ved, resp,
plank).
Fig. 7. Bågsågblad med skränkta och fasade rivtänder
omväxlande med oskränkta hyveltänder.
gar, som användas för trädfällning, ha
varannan el. var tredje länk i kedjan utbockad
och samtidigt snedslipad i den skärande eggen.
Typer av maskinsågar, som begagnas inom
skogsbruk och trähantverk, äro (fig. 8—12)
stock-såg (fällningssåg för 2 man), timmer-
Fig. 13. Bandsåg.
svans el. fällningssvans (för 1 man),
fogsvans el. handsåg och b å g s å g.
Med vedsvans förstås en förkortad
timmersvans, avsedd för vedkapning. Ryggsågar,
vilka inom snickerihanteringen användas som
g r a d s å g a r, t. ex. för skärning av geringar,
äro försedda med en uppstyvande skena längs
bladets ryggkant.
För sågning av metaller användas, förutom
handverktygen bågfil, skurrsåg och 1 ö
v-s å g, väsentligen endast maskinella s., ss. kall-,
varm-, band- och
kontursågar.
Kallsågar (k a p s
å-g a r) begagnas för
kapning av stänger
och rör. De arbeta
enl. bågfilens
princip, d. v. s. äro
utrustade med ett
fram- och
återgående, inspänt
sågblad, vilket lyftes
något under
åter-gångsrörelsen, el.
med klinga.
Varmsågar användas
för styckning av
göt, stänger m. m.
i rödvarmt
tillstånd. Härtill
begagnas vanl. en
klinga, som löper med så stor hastighet, att
ge-nomsågningen kan fullbordas på så kort tid, att
tänderna ej antaga skadligt hög temp. B a n d s
å-gar (fig. 13) nyttjas för bortskärning av ingjut
o. s. v. på metallgjutgods och dessutom för
sågning av (grov) mässingsplåt m. m. En
kontur-såg (dekupirsåg) kan lättast beskrivas som en
med vevstake driven lövsåg, varvid bladets
sträckning enklast åstadkommes genom en
uppåtdragande fjäder.
Sågning av sten sker efter olika metoder
alltefter stenmaterialets art. Granit o. a. hårda
stensorter sågas vanl. medelst ett slags
horisontell ramsåg, varvid bladen vanl. sakna tänder.
Avverkningen åstadkommes genom att man
till
Fig. 8. Stocksåg. Fig. 9. Timmersvans. Fig. 10. Handsåg (fogsvans). Fig. 11. Sticksåg. Fig. 12. Bågsåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
