Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällsynta jordartsmetaller (jordarter) - Sällträ - Sälting - Säm - Sämjedelning - Sämskgarvning - Sämskskinn - Sämund (Sæmundr) Sigfusson (Frode) - Sändebud - Sängvätning - Sänka - Sänke - Sänklod - Sänkningsabscess - Sänkningsreaktion - Sänkningstecken - Sänksmide - Sänkvåg - Sänt - Säntis - Särestad - Särimner - Särkland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
679
Sällträ—Särkland
680
Arendal och Hitterö i Norge samt Uralbergen.
Huvudförekomst för monazitsand är North och
South Carolina.
På gr. av svårigheterna att skilja sällsynta
jordartsmetaller från varandra har deras
renframställning varit besvärlig och dyrbar. Nya
användningsområden ha dock öppnats, sedan man
utvecklat nya, billigare metoder för att separera
s. i teknisk skala. En blandning av 50%
ce-rium, 40% lantan, 3% andra sällsynta
jordartsmetaller och 7°/o järn antändes redan vid 1500
och ger vid rivning med järn gnistor. I
elddon användes en något hårdare blandning av
40—50°/o cerium och 20—30% järn som
tänd-metall. Cerium användes också som katalysator,
t. ex. vid Fischer-Tropsch-syntesen. I form av
ceriumoxid har cerium använts i glödstrumpor
för gasbelysning. Neodym användes för färgning
av glas, emalj och porslin. Då en neodymhalt
i glas ökar dess absorption av ultraviolett ljus,
har neodym använts som tillsats i optiskt glas.
En tillsats av sällsynta jordartsmetaller till
aluminium och magnesium ger förbättrad kryp- och
utmattningshållfasthet vid högre temp. Även
vid framställning av stål har man iakttagit, att
dyl. tillsatser kunna förbättra vissa av stålets
egenskaper.
Sällträ, gammal benämning på slagträ (bollträ),
använt vid bollekar.
Sälting, Triglöchin, släkte av fam.
Scheuch-zeriaceae med rosettställda, halvtrinda blad och
i axlik klase sittande, små, tvåkönade blommor.
I Sverige finnas två arter, 2—5 dm höga,
fleråriga örter, k ä r r s ä 11 i n g, T. palustre, och
havssälting, T. maritimum, på havsstränder.
Båda ha salt smak.
Säm, socknar, se Norra Säm och Södra Säm.
Sämjedelning, se Jorddelning.
Sämskgarvning, animalisk garvning
(fettgarv-ning) med sådana fettämnen, som i riklig mängd
innehålla omättade fettsyror, vilka kemiskt
reagera med kollagenet i huden. Vanl. användas för
denna garvning skinn och hudar av rådjur, ren
och älg. Hudarna förbehandlas i kalklösningar
1—2 mån. el. så länge, att narvskiktet kan
avlägsnas med skavjäm el. genom spaltning, pyras
och garvas med sältran i s. k. hammarvalk, i
vilken tranen genom kraftiga stötar arbetas in i
huden. Det sämskgarvade lädret har krämgul
färg och sammetsliknande yta och kan tvättas
utan att förlora sin mjukhet.
Sämskskinn, gemensam benämning på
sämsk-garvat läder. S. användes huvudsakl. för
framställning av s. k. tvättskinnshandskar. S. som
poler- och tvättskinn framställes vanl. av
köttspalten av fårskinn och är utan oxstyngsskada.
Sämund (S æ m u n d r) Sigfusson, med
tillnamnet Fr ode (d. v. s. den lärde), isländsk
historiker (1056—1133). Han reste tidigt
utomlands och besökte bl. a. Paris. Efter
återkomsten till Island bosatte han sig på sin fädernegård
Odde som präst. Han vann mycket anseende för
sina lärda och medborgerliga förtjänster. Av
hans skrifter finns intet bevarat. Bl. a.
författade han en förlorad skrift på latin om de
nors
ka konungarnas historia till Magnus den gode.
Genom detta arbete blev S. jämte sin yngre
samtida Are Frode grundläggare av den isländska
historieskrivningen.
Sändebud, se Beskickning, Envoyé och
Mi-nistre plénipotentiaire.
Sängvätning, se Enuresis.
Sänka, med., populär benämning på
blodsänk-ningsreaktionen (se Sänkningsreaktion).
Sänke, tekn., se Smidning.
Sänklod, spolformig kropp av metall, fäst vid
ett snöre. Begagnas vid byggnadsarbeten o. dyl.
för att på enklaste sätt genom snöret markera
”lodlinjen”.
Sänkningsabsce’ss kallas abscess, som
uppkommer på annat ställe än den egentliga varhärden.
Orsaken är, att varet på grund av tyngden
sänker sig, framgående i den vävnad, som bjuder
det minsta motståndet.
Sänkningsreaktion i blod, klinisk metod,
använd för sjukdomsdiagnostiken i allm. Om ett
blodprov får stå orört i ett smalt rör i vertikal
ställning med åtgärd vidtagen för att förhindra
koagulationen (vanl. utspätt med citratlösning),
sänka sig de röda blodkropparna, som ha en
högre specifik vikt än blodvätskan. Vid de allra
flesta sjukliga tillstånd äro de röda
blodkropparna mer el. mindre sammanklumpade
(aggrege-rade) och sjunka då hastigare. Som mått vid s.
användes höjden i mm av den efter en timme
ovanför blodkroppspelaren belägna plasmavätskan.
Denna vätskepelare, ”sänka n”, är normalt
högst 3 mm för män och högst ii mm för
kvinnor. S. lämnar alltså läkaren viktiga upplysningar
ang. arten och framför allt graden av många
sjukliga processer, och den har kommit att spela
en betydande roll. S. kan betraktas som en av
de viktigaste undersökningsmetoderna i modern
medicin. Metoden upptogs efter R. Fåhræus’
studier av blodets suspensionsstabilitet och
utarbetades för kliniskt bruk av A. Westergren.
Sänkningstecken, mus., tecknen b och bb (”be”
och ”dubbelbe”), som sänka en not med resp,
en och två halvtoner.
Sänksmide, se Smidning.
Sänkvåg, fys., se Areometer.
Sänt, skpsb., trälängor, som användas för
in-passning och hophållande av spant, balkar o. dyl.
på ett fartyg före anbringandet av bordläggningen.
Sä’ntis [z-], grupp av Appenzellalperna i n. ö.
Schweiz, på gränsen till kantonen S:t Gallen,
2,504 m ö. h. Meteorologisk station; storslagen
utsikt.
Särestad, sn i Skaraborgs län, Åse hd, på
Vänerslätten, n. ö. om Grästorp; 22,35 km2, 542
inv. (1954). 1,767 har åker. Nuv. kyrkan är
från 1851. Ingår i S:s, Bjärby, Tängs, Håle och
Flakebergs pastorat i Skara stift, Väne kontrakt.
Tillhör storkommunen Grästorp.
Särimner (isl. Sæhrimmr), enl. eddadikten
”Grimnismal” och Snorres Edda den galt, av
vars kött Odens kämpar i Valhall, ” enhär jarna”,
leva. S. slaktas varje dag men är varje afton
oskadd och levande igen.
Särkland, isländskt och runsvenskt namn på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
