Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taggtråd - Tagliamento - Taglioni, familj - Tagore, 1. Devendranath - Tagore, 2. Rabindranath - Tahiti, Taïti, Otaheiti - Tai - Taichu - Taifun - Taiga (Tajga) - Taihoku - Taille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Tagliamento—Taille
754
lan vilka anbringats skarpspetsade järn trådsbitar,
T. användes dels som stängsel, dels inom det
militära fältförsvaret, bl. a. till stormhinder,
”spanska ryttare” m. m.
Tagliamento [taljame’ntå], flod i n. Italien,
upprinner i Venetianska alperna samt mynnar
med delta i Adriatiska havets innersta del; 170
km lång.
Taglioni [taljå’ni], berömd balettfamilj. —
1) Filippo T., italiensk dansör och
balettmästare (1777—1871), var 1803—04
premiärdansör vid Kungl. teatern i Stockholm och
sedermera balettmästare vid flera av Europas större
scener. — 2) Marie Sophie T., den
föregåendes dotter, sin tids berömdaste dansös (1804
—84), utbildades i den klassisk-italienska
balettkonsten av fadern. Hon dansade med oerhörd
framgång i Milano, Wien, Paris, London,
Stockholm (1841) m. fl. platser och väckte ett
enastående bifall samt orsakade överallt en
fullständig Taglionifeber. Hennes dans präglades av
ädelt behag, lyriskt vemod och genial enkelhet.
Tagore [eng. utt. tagå’] (angliserad form
för bengali tä’kura). 1) Devendranäth
T., indisk religionsbildare (1817—1905). Då
det av T. 1839 för religiös väckelse
stiftade mindre samfundet Tattvabodhini sabhä
1843 förenades med det religiösa samfundet
Brähma Samäj, blev T. efter Rämmohun Roy
dess egentlige ledare och själ. Senare delen av
sitt liv, då han mera till namnet var samfundets
ledare, ägnade han åt skriftställeri och religiösa
vandringar och förkunnelser. Han gällde i hela
Indien som en mahar^i, helgon el. profet. T:s
självbiogr. (sv. övers. 1915) är den förnämsta
källan för kunskapen om hans religiösa egenart.
2) Rabindranäth T., den föreg:s son,
diktare och tänkare (1861—1941). Efter att
under yngre år av fadern ha erhållit sin första
uppfostran sändes T.
vid 17 års ålder till
University College i
London. Hemkommen
skötte han familjens
lantegendom och levde
en längre tid i
Bengalen. För att bidraga
till uppfostran av det
indiska folket till
självstyrelse
grundade han en skola i
Bholpur, den s. k.
Säntiniketan (”fridens
boning”), genom
vilken han utövade ett
starkt inflytande på det unga Bengalen. — T. var
närmast religiös tänkare av mystisk läggning.
Praktiskt ville han verka som uppfostrare,
reformator och nydanare. Bland hans skrifter av
reli-giöst-filosofiskt innehåll märkas ”Sädhanä” (sv.
övers., ”Sädhanä. Livets mening”, 1914),
”Creative unity” (1922; ”Den skapande enheten”, 1923)
och ”Religion of man” (Hibbert lectures, 1930;
”Människans religion”, 1932). — Störst är T.
som diktare. Förutom berättelser, sagor och
ro
maner — i sv. övers, bl. a. novellsamlingarna ”De
rovlystna stenarna” (1918) och ”Maschi” (1920)
samt romanerna ”Hemmet och världen” (1921)
och ”Skeppsbrottet” (s. å.) — har han utgivit
ett antal ofta starkt lyriskt el. mystiskt färgade
dramer, i sv. övers, bl. a. ”Chitra” (1915),
”Postkontoret” (1916), ”Konungen av det mörka
rummet” (1917) och ”Offret” (1919). Höjdpunkten
som diktare når T. i sin lyrik. Mest bekanta äro
samlingarna ”Naivedya”, ”Kheyä” och
”Gitän-jali” (1901—06), vilka ligga till grund för det
urval, som skalden själv gjort i den engelska
samlingen ”Gitänjali. Song offerings” (1913;
med en entusiastisk inl. av W. B. Yeats; sv.
övers., ”Gitanjali. Sångoffer”, 1913, flera uppl.).
Separat är ”Kheyä” (eg. Månskära; ”The
cre-scent moon”, eng. övers, av T., 1913; ”Nymånen”,
1914). En annan av skalden själv till engelska
överflyttad samling med den innerligaste
kärlekslyrik är ”The gardener. Lyrics of love and
life” (1914; ”örtagårdsmästaren”, flera uppl.).
Svenska tolkningar äro vidare ”Fruktplockning”
(1916), ”Farande fåglar” (1917) och ”Eldflugor”
(1927). — T:s diktning rör sig i främsta
rummet kring barnen och deras känsloliv, kärleken
och religionen, kärlekens, hängivenhetens religion.
1913 erhöll han Nobelpriset i litteratur.
Litt: S. Radhakrishnan, ”The philosophy of
R. T.” (1918); jfr även J. Charpentier i Nord.
Tidskr. 1913 och S. Konow i Ord och Bild 1914.
Tahi’ti, T a i t i, O t a h e i’t i, den
sydöstligaste och största av Sällskapsöarna; 1,048 km2,
24,820 inv. (1946). ön, som är mycket naturskön,
består av 2 genom ett smalt näs förenade
vulkaniska massiv, av vilka det största i Orohena
når 2,237 m ö. h. Bergsidorna äro vilt
förklyf-tade och klädda med yppig urskog. Papeete har
en årsnederbörd av 1,830 mm. Det smala men
fruktbara kustbältet producerar bl. a. kokosnötter,
bananer, apelsiner, vanilj och brödfrukt. Främst
exporteras fosfat, kopra och vanilj. Även
pärlor, pärlemor och fisk äro viktiga produkter.
Turisttrafik. Huvudstad är Papeete.
T., upptäckt 1606 av portugisen de Queiros,
blev närmare känt genom Cooks forskningar på
1770-talet. En protestantisk missionsanstalt
grundades 1797 på ön av engelsmännen och 1812
övergick Pomare II (Pomare var titeln på T:s
infödda härskare) till kristendomen. Franska
katoliker gjorde 1836 ett försök att anlägga en
missionsstation på T. men förvisades av
drottning Pomare IV. Som svar härpå intogs T.
1843 av en fransk general och tvangs att erkänna
Frankrikes överhöghet. Den siste konungen över
T., Pomare V, abdikerade 1880, varpå ön blev
en fransk koloni.
Tai, folk i Indien, se Thai.
Taichu [-t/o], kin. Tai-wan-fit, stad på v.
Formosa; c:a 207,000 inv.
Taifün, dets. som tyfon.
Taiga’ (T ajga’), urskogsområdet i Sibirien.
Taihoku, japanska namnet på staden Taipeb
på Formosa.
Taille [täj], fr. 1) Kroppsställning, figur,
växt, liv; snitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
