Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tall - Tallahassee - Tallbarrsbad - Tallbarrsolja - Tallberg, Axel - Tallbit - Tallbocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Tallahassee—Tallbocken
768
Topp av Pinus silvestris med
kottar. Se även bild 2 å pl. vid
Bark och Barrträd.
80 arter, de flesta högvuxna träd. Flera äro
skogbildande, t. ex. P. silvestris, P. nigra
(s v a r 11 a 11) och P. halepensis (a 1 e p p
o-t a 11) i Medelhavsländerna, P. palustris (p i t c h
p i n e) och P. strobus (w e y m u t h t a 11 el.
whitepine) i ö. Nordamerika, P. ponderosa
(gultall el. western yellow pine) i
Klippiga bergen
och P.
Monte-zumae i Mexico.
Många lämna
värdefullt virke.
Terpentin fås
från P. taeda (s.
ö.
Nordamerika) och P.
pinas-ter (s t r a n
d-tall; Medelhavsländerna)
m. fl. Ätliga
frön
(dvärgnötter, pinjenötter)
fås från P.
cembra (c e
m-b r a t a 11;
Alperna, Karpa-terna, Altaj)
och P. pinea
(pinje; Medelhavsländerna; se bild 6 å pl. vid
Italien) m. fl. Företrädesvis i parker odlas i
Sverige P. nigra (med parvisa barr), P. strobus
och P. cembra (båda med 5 barr) m. fl. och
som flygsandsbindare el. skyddstall vid kusten
den vanl. buskartade P. montana (d v ä r g t a 11,
b e r g t a 11; Mellaneuropas bergstrakter).
Vild i Sverige är endast en art, P. silvestris
(s k o g s t a 11, fur el. fura), jämte granen
Sveriges viktigaste skogsträd. Den växer från
n. Skåne upp till fjälltrakterna, där den i Torne
lappmark går upp till 300—400 m ö. h.; är
dessutom utbredd över nästan hela Europa och
n. Asien. Den har parvis sittande barr och
tjocka, koniska, upp till 6 cm långa kottar, som
kräva nära 2 år för sin mognad. Blomningen
infaller i maj och juni. Veden är gulvit med
i äldre stammar skarpt begränsad rödaktig
kärnved. Trädet kan nå en ålder av omkr. 500 år
och en höjd av omkr. 30 m.
T. går bäst till på torr, sandig, näringsfattig
mark. I kärr och högmossar anträffas små,
förtvinande, långsamt växande individ
(”martall”). På näringsrik mark undantränges den
ljusälskande t. av granen, som bättre fördrager
beskuggning.
Man urskiljer i Sverige två raser: den
sydsvenska t., P. silvestris septentrionalis, som har
längre (normalt över 35 mm långa), smalare
barr, som falla av redan efter 2—4 år, och
den nordsvenska t., P. silvestris lapponica,
med kortare, bredare och längre kvarsittande
barr. Den förra är allenarådande upp till
mellersta Dalarne och n. Hälsingland.
T. har en mycket mångsidig användning som
byggnadsvirke, i möbelslöjd, som bränsle, för
tjärbränning o. s. v. Av kådan beredas terpentin
och harts, av barren träull.
Tallahassee [tälahä’si], huvudstad i Florida,
U.S.A., i statens n. v. del; c:a 28,000 inv.
Tallbarrsbad, ett av de vanligaste
medicinska baden. Vanl. användes numera
handelsprepa-rat av tallbarrsolja el. tallbarrsextrakt. Den
ljusa (eteriska) tallbarr sol jan beredes genom
destil-lation; den måste blandas mycket väl med
vattnet. Tallbarrsextraktet är en genom inkokning
koncentrerad naturlig dekokt. Man använder även
kolloida lösningar av samtliga i barren
förefintliga eteriska oljor, hartser, terpentiner m. m. —
T. verkar kraftigt hudretande och brukas mest
vid vissa former av muskel- och
ledgångsreumatism samt i fall, där cirkulationen i huden är
dålig. Badets temp. är vanl. 38° för reumatiska,
något svalare för blodfattiga och nervösa.
Tallbarrsolja, se Tallbarrsbad.
Tallberg, Axel, etsare (1860—1928). Han
studerade 1879—82 vid Konstakad. i Stockholm,
därefter i Düsseldorf, målade till en början
landskap, övergick sedan till etsning och
studerade i England. På T :s initiativ föranstaltade
Konstakad. i Stockholm från 1895 kurser i
etsning under hans ledning, och 1908 erhöll akad.
statsanslag till en etsarskola. Bland T:s
etsningar i varierande behandlingssätt märkas porträtt
av Oskar II, Z. Topelius och L. Tolstoj samt
”Från gamla Stockholm” (50 blad, utg. 1917).
Han utgav bl. a. ”Om måleriets och färgernas
kemi” (1915) och ”Om etsningar och andra
konstblad” (1917).
Tallbit, Pini’cola enucleätor, tillhör finkarna
och utmärkes av täml. klumpig kropp och kort,
tjock näbb.
Hannen är
övervägande
röd el. gul,
honan grågul.
Längd 22—24
cm. T. häckar
i barrskogarna
i n. Sverige
men
förekommer vintertiden
ända ned till
Skåne, där den
livnär sig av
rönnbär och
enbär.
Tallbocken,
Mono’c hamns
sütor,
långhor-ning, som
ge
nom sina djupa gångar i veden är en av
de svåraste skadegörarna på barrträdstimmer.
Honan biter en djup tratt genom barken, når
så kambiet och lägger där sina ägg. Larven
urholkar sina gångar ända till 7 cm djupt in
i veden, som därigenom blir fullständigt
fördärvad. I rätt tid utförd barkning av träden,
innan larverna hunnit tränga in i veden, el.
rand-barkning jämte vattenläggning av timret kunna
hindra skadegörelse.
Tallbit, hanne.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
