Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tandläkekonst (odontologi) - Tandprotes - Tandreglering - Tandrotsört - Tandröta, tandkaries - Tandsjukdomar - Tandsköterska - Tandslag - Tandsnäckor - Tandsten - Tandtekniker - Tandutdragning el. tanduttagning - Tandvaktlar, trädvaktlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
T andprotes—T andvaktlar
790
bygga och behandla tändernas och tandköttets
sjukdomar samt att ersätta defekter i tänderna.
T. indelas sedan gammalt beträffande
verksamhetsområdet i tandkirurgi, tandfyllningskonst,
tandregleringskonst och tandproteskonst (konsten
att ersätta defekter i tandraderna). Genom
utbyggnad och specialisering i olika riktningar ha
ett flertal ämnen tillkommit, av vilka må
nämnas dental röntgendiagnostik, barntandvård,
parodontoprotetik, pulpa- och rotbehandlingslära,
tandhistopatologi och materiallära. — Rättighet
att utöva t. i Sverige tillkommer enl. nu gällande
författningar (förutom legitimerad läkare)
endast man el. kvinna, som avlagt tandläkarexamen
och hos Medicinalstyrelsen erhållit
legitimations-bevis som ”tandläkare”. Från 1951 gäller dels
”Lag om behörighet att utöva t.” (SFF 233),
dels ”Allmän tandläkarinstruktion” (SFF 234).
— Först genom Hippokrates erhöll t. en viss
vetenskaplig grundval. Under medeltiden och
fram till 1700-talet voro framstegen obetydliga.
I Frankrike infördes 1700 en speciell
tandläkarexamen, och i början av 1700-talet kan över
huvud förmärkas en t:s renässans. 1728 utgav
fransmannen P. Fauchard sitt berömda odontologiska
arbete ”Le chirurgien dentiste”, med vilket han
på ett utomordentligt sätt bidrog till den dåtida
t:s utveckling. 1800-talet medförde stora
framsteg, till en början mest i tekniskt-mekaniskt
hänseende men senare även i biologisk-medicinsk
riktning. De senaste årtiondenas expansion av
den medicinska och naturvetenskapliga
forskningen har utövat stort inflytande på den moderna t.,
så att behandlingsmetoderna i hög grad förts
framåt. Av särskild betydelse har forskningen
varit för en djupare förståelse av
tandsjukdomarnas biologiska natur. — Litt.: H.
Lidforss-Strömgren, ”T:s historia” (1927); A. B.
Mauns-bach och H. Rahm, ”Författningshandbok för
tandläkare” (1953).
Tandprotes, se Protes 2).
Tandreglering, förflyttning av felställda
tänder. Tänderna växa ofta fram i abnorm
ställning, vilket kan medföra nedsatt tuggförmåga
och ohygieniska förhållanden för tänder och
tandkött. När f ramtänderna äro mycket
utstående, försvåras el. förhindras läpparnas slutande,
så att andningen försiggår genom munnen,
vilket kan inverka skadligt på luftrör och lungor.
Även äro tänderna i dessa fall lätt utsatta
för yttre våld. Behandlingen utföres oftast med
tillhjälp av på tänderna fästa mekaniska
anordningar. Stundom beror felställningen på så stora
fel i själva underkäkens storlek och form, att
korrigeringen endast kan utföras kirurgiskt. Vid
de svenska tandläkarhögsk. finnes numera
särskild avd. för t. med professur i ämnet. Det 1936
i Stockholm av donationsmedel upprättade
East-maninst. för barntandvård har även särskild s. k.
dentalortopedisk avd.
Tandrotsört, Dentäria bulbi’fera, i s. och mell.
Sverige växande flerårig ört av fam.
korsblom-miga, med 3—5 dm hög, nedtill vanl. bladlös
stjälk och lång, horisontell, vit jordstam, beklädd
med köttiga, tandlika fjäll. De övre bladen äro
enkla, lansettlika, de övriga parbladiga,
blommorna täml. stora, blekt violetta. Växten förökar sig
med i bladvecken alstrade rödbruna groddknoppar.
Tandröta, tandkäries, en
förstörelseprocess av tandens hårda vävnader, som börjar i
ytan, vanl. emaljen. Se vidare Tändernas
sjukdomar och vård.
Tandsjukdomar, se Tändernas sjukdomar och
vård.
Tandsköterska, den kvinnliga hjälpkraft, som
assisterar tandläkaren i dennes kliniska arbete.
Utbildning av t. sker numera vid Statens
tand-sköterskeskolor i Stockholm, Göteborg och
Malmö samt vid Eastmaninstitutet i Stockholm.
Utbildningstiden omfattar 18 månader. Utbildningen
avslutas med t.-examen. Särskild uniform med
tillhörande t.-brosch får därefter bäras. Årl.
utexamineras 200—250 t. i Sverige.
Tandslag, se Tändernas sjukdomar och vård.
Tandsnäckor, Scapho’poda el. Solenoco’nchae,
klass bland blötdjuren. Kroppen är omsluten av
ett svagt koniskt, något krökt, rörlikt skal, öppet
i båda ändarna. Med den väl utvecklade foten
gräva t. i sanden på havsbottnen, där de leva av
smådjur. Vid Sveriges västkust finnes
havstan-den, Dentalium entalis, som blir 6—7 cm lång.
Tandsten, se Tändernas sjukdomar och vård.
Tandtekniker, manlig el. kvinnlig
yrkesper-son, som laboratoriemässigt framställer protetiska
ersättningar för förlorade tänder el. delar av
tänder. Även utföras tandregleringsapparater
m. m. av t. T. äro anställda inom folktandvård,
tandläkarhögsk., kommersiella tandtekniska
laboratorier samt hos enskilda tandläkare. Lagenligt
äga t. ej rätt utföra behandling av patient.
Utbildning av t. sker på Statens tandteknikerskolor
i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Tandutdragning el. t a n d u 11 a g n i n g, se
Tändernas sjukdomar och vård.
Tandvaktlar, trädvaktlar,
Odontopho-rvnae, underfam. av hönsfåglarna, omfattande
små el. medelstora, sirligt byggda fåglar
med kort, hög
näbb, lång tars
och måttligt
långa vingar
och stjärt. Alla
äro
hemmahörande i
Amerika. De springa
raskt och flyga
väl. Den
Virgin s k a t a n
d-vakteln, Co-linus virginia-nus, blir 25
cm lång och
erinrar till
levnadssättet om
rapphönan. Den
har under
namnet amerikansk rapphöna införts
i Europa.
Kalifornisk tandvaktel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
