Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termiter - Termmuseet i Rom - Termodynamik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
929
T ermmuseet—T ermodynamik
930
Termiter. T. v. äggläggande drottning i sin kammare; nederst t. v. kungen. Foto av en modell. — T. h.
klippformat termitbo från v. Afrika.
flykt, varefter de, nedkomna till jorden, avbryta
vingarna och parvis grunda nya kolonier genom
att gräva små hålor i marken. Då t. ha otaliga
fiender, undkomma blott få vid svärmningen.
Parning sker sedan i boet, och hannen och
honan uppföda larverna, tills arbetare
utvecklats, vilka övertaga detta arbete och även mata
det kungliga paret, som vistas i en särskild
kammare och sörja för fortplantningen varvid
drottningen hos vissa arter tilltager enormt i storlek
ända till 9 ggr den ursprungliga. Arbetarna
äro tunnhudade, vita, vanl. blinda men ha f. ö. ett
väl utvecklat huvud med kraftiga käkar. De
utföra alla byggnadsarbeten, skaffa föda till boet
m. m. Soldaterna kunna vara av två slag.
Antingen ha de ett stort huvud med långa,
kraftiga käkar, som äro ypperliga anfalls- och
försvarsvapen, el. äro de s. k. nasuti (nässoldater)
med blåsformigt uppsvällt huvud, framtill
utdraget till en spets, som utgör mynningen för en
pannkörtel. Denna avsöndrar en giftig vätska,
som sprutas ut. Larverna äro av två slag,
sådana som ha stora huvud och utvecklas till
arbetare el. soldater och sådana som ha små
huvud och utvecklas till könsdjur. — T:s föda
utgöres huvudsakl. av trä o. a. vegetabiliska
ämnen men även av andra substanser. Digestionen
av cellulosan sker hos t. med hjälp av
sym-biotiska mikroorganismer 1 tarmen. Många t.
odla svampar. Detta sker i tvättsvamp- el.
koralliknande bildningar av söndergnagt trä,
genomdraget av svamphyfer, som på ytan alstra
små vita klotrunda knoppar, vilka avbetas av
de unga nymferna. — T:s boningar äro
vanl. underjordiska, dock ofta med en
överjordisk del, som kan nå en imponerande storlek
med olika, karakteristiska former (torn-,
pyramid-, hatt- el. kamform). Många arter bygga
sina bon i träden, och på dessa göras ofta rör
NF XX — 30
och tunnlar till de underjordiska bona. Bona ha
en mängd kammare och hålrum, ofta koncentriskt
ordnade kring en större håla, det kungliga
gemaket. Vid byggnadsarbetet införa arbetarna jord
i munnen, där den bearbetas och uppblandas med
vätskor till en klibbig massa, som är ett ypperligt
murbruk. T:s skadegörelse, när de komma
i kontakt med människan, är högst betydande,
och i de trakter, där de förekomma, måste
trävirket i husen effektivt isoleras från marken. —
I t:s bon leva snyltgäster, s. k. termitofiler, av
vilka många utnyttja arbetarnas vana att mata
de övriga samhällsmedlemmarna och därigenom
föra ett liv i sådant överflöd, att de bli
proportionsvis lika tjocka som drottningen. Särskilt
anmärkningsvärda äro bland skalbaggarna många
kortvingar samt bland tvåvingarna puckel
flugorna. — T. delas i 4 underordn.: 1)
Masto-termitidae med ett enda släkte, Mastotermes, från
n. Australien, som ha veckade bakvingar. 2)
Protcrmitidae, vilkas soldater och arbetare ha
ögon samt retikulerade vingar. 3) Mesotermitidae,
som ha blinda soldater och arbetare samt ofta
retikulerade vingar. 4) M etatermitidae, som
aldrig ha starkt retikulerade vingar. — Litt.: C.
A. Kofoid, ”Termites and termite control”
(1934)-
Termmuseet i Rom, it. Museo Nazionale
Romano delle Terme Diocleziane, Roms
förnämsta statliga antikmuseum, är inrymt i
ruinerna av Diocletianus’ termer och invigdes 1889,
då de statliga antiksaml. i Rom flyttades till det
av Michelangelo i nämnda ruiner inbyggda
klostret Santa Maria degli Angeli. T. är ett av
världens rikaste museer och äger några av de
yppersta antika konstverk, som bevarats till vår tid.
Termodynamik, fys., i allmännaste bemärkelse
läran om energien och dess egenskaper, spec.
läran om värmets omvandlingar till andra
energi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
