Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teschenområdet - Teseus - Tesla, Nikola - Teslaströmmar - Tesmotet - Tespiskärra - Tessalien, Thessalien - Historia - Tessalonika - Tessalonikerbreven - Tessin (kanton) - Tessin, ätt - Tessin, 1. Nicodemus, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11
Teseus—Tessin
12
fikiska kronlandet Schlesien, urspr. ett av de
många hertigdömen, vari Schlesien under
senmedeltiden sönderföll. När den hertigliga ätten
Teschen utdog 1653, kom T. direkt under
Österrike men bibehöll därinom en särställning. Det
kvarblev under Habsburg, då huvuddelen av
Schlesien 1742 avstods till Preussen. Efter
habs-burgska väldets fall kom T. att bli ett
tvisteämne mellan Tjeckoslovakien och Polen, och 1938
förvärvade Polen ö. delen av det tjeckoslovakiska
T. Efter 2:a världskriget framträdde åter
meningsskiljaktigheter mellan Tjeckoslovakien och
Polen om T. 1947 enades man om att inom 2
år reglera alla inbördes tvistigheter.
Tèseus, se Theseus.
Te’sla, Ni kol a, kroatisk fysiker, uppfinnare
(1856—1943). Efter några års praktik i Europa
flyttade han till U.S.A. (1882), arbetade först
hos Edison och fick senare eget laboratorium (i
Colorado). T. uppfann oberoende av G. Ferraris
den för växelströmstekniken viktiga
vridfälts-principen. Berömd är T. framför allt genom
upptäckten av teslatransformatorn (se
Teslaström-mar).
Te’slaströmmar, högfrekventa elektriska
växelströmmar, som alstras enl. en av T e s 1 a (se
d. o.) utarbetad metod. De uppkomma vid
sammankoppling av 2 elektriska svängningskretsar,
vilka bringats till resonans. Sammankopplingen
av de båda kretsarna äger rum medelst en
hög-frekvenstransformator, en s. k. t e s 1 a t r a n
s-formator. T:s fysiologiska verkningar äro
trots den höga spänningen, milliontals volt, ringa.
Detta beror därpå, att strömmarna äro så snabbt
växlande. T. ha tidigare haft en vidsträckt
användning inom medicinen för diatermibehandling,
men användas numera endast i begränsad
omfattning.
Tesmotèt (grek, thesmoth^tes}, se Arkont.
Te’spiskärra, se Thespis.
Tessälien, Thessälien, grek. T hessali’a,
landskap i Grekland, innanför Saloniki- och
Volo-vikarna, motsvarar ung. de nuv. nomoi Larisa
och Trikkala. T. är till större delen ett
slättland kring Salambria (Peneios) och åt alla håll
begränsat av bergstrakter; i n. reser sig Olympos,
i ö. Ossa och i s. Othrys, i v. når T. fram till
Pindos. Sedan gammalt är T. ett av Greklands
förnämsta spannmålsproducerande områden.
Historia. I förhistorisk tid hade T. en högt
utvecklad stenålderskultur. Den mykenska
kulturen kom sent till T. och vann fotfäste
huvudsakl. kring golfen vid Volo. Dialekten var eolisk,
men den härskande klassen utgjordes av doriska
invandrare, som antagit de underlydandes språk.
I historisk tid var samhällsskicket aristokratiskt,
lantbefolkningen var livegen (penester), adeln
innehade makten, rytteriet var starkt utvecklat. Då
så påkallades, utsågs en gemensam anförare
{tago’s} för hela landet, fason från Ferai sökte
omkr. 375 f. Kr. grunda ett kraftigare
regemente men mördades. Fred och ordning
åstadkommos först av Filip av Makedonien, som
kallades till hjälp i de inbördes striderna och bragte
landet i sin besittning. T. var skådeplatsen för
den makedoniske konungen Filip V:s nederlag
mot romarna vid Kynoskefalai 197 f. Kr. och
den avgörande striden mellan Caesar och
Pom-peius vid Farsalos 48 f. Kr. Det tillhörde den
romerska provinsen Achaia, därefter det
bysantinska riket och slutligen Turkiet. Det
avträddes till Grekland 1881.
Tessalonika, se Thessalonike.
Tessalonikerbreven, de två äldsta i N. T.
upptagna Paulusbreven, äro skrivna från Korint
till församlingen i Thessalonike i Makedonien i
början på 50-talet. Det första brevet ger
intressanta inblickar i Paulus’ missionspraxis, det
andra undervisar huvudsakl. om den yttersta
tidens händelser.
Tessin, schweizisk kanton, se Ticino.
Tessin, ätt, sannolikt härstammande från en
ort med samma namn nära Demmin, Pommern,
inkommen från Stralsund till Sverige med
nedan-nämnde T.i), adlad 1674. Dennes son, T.2),
blev friherre 1699, greve 1714; ätten utslocknad
med T.3).
1) Nicodemus T., d. ä., i Tyskland född,
i Sverige verksam arkitekt (1615—-81). T. kom
1636 till Sverige och blev s. å.
fortifikations-ingenjör under örnehufvud. 1646 utnämndes han
till kungl. ”architecteur och byggmästere” och
hade som sådan att uppgöra ritningar till
kronans byggnader och anläggningar. Han gjorde
1651—53 med statsstipendium en studieresa till
Tyskland, Italien, Frankrike och Holland samt
blev 1661 stadsarkitekt och 1663 slottsarkitekt i
Stockholm. 1666 utnämndes han till rådman. —
Under örnehufvud deltog T. under 1630- och
1640-talen i det omfattande arbetet med
stadsplaneringar och befästningsanläggningar
(stadsplaner till bl. a. Gävle, Hudiksvall och
Härnösand äro bevarade). Som arkitekt och
byggmästare arbetade T. under 1640-talet framför allt
åt Axel Oxenstierna vid Fiholm och Tidö. Till
dessa anläggningar hade Simon De la Vallée
uppgjort ritningarna, och T. var huvudsakl.
bygg-nadsledare, helt bunden av De la Vallées
förslag. Först efter utlandsresan börjar T:s
egentliga bana som skapande arkitekt. Under
1650-talet voro hans förnämsta verk slottet i
Borgholm samt de båda ståtliga palatsen för Carl
Gustaf Wrangel på Riddarholmen i Stockholm
och vid Skokloster. De båda sistnämnda hade
påbörjats av Jean De la Vallée. Alla tre
slotten visa huvudsakl. inflytande från fransk
arkitektur från seklets början, som förenats med
inhemsk tradition. Med 1660 börjar en ny
period i T:s verksamhet. Han blir nu bofast i
Stockholm. Under T :s delvis konkurrerande
samarbete med J. De la Vallée växer en ny stil
fram, där de utländska förebilderna och äldre
svensk arkitektur smälts samman till en
enhetlig särpräglad typ. Drottningholms slott är den
nya stilens kungliga paradbyggnad, Strömsholm,
Sjöö, Salsta, Ericsberg, Mälsåker (se bilder vid
d. o.) m. fl. typiska herresäten från denna
period. Byggnaderna samkomponeras med storartade
trädgårdsanläggningar till helgjutna konstverk.
T:s trädgårdskonst bygger huvudsakl. på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
