Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thessalonike - Thetis - The upper ten (thousand) - Thibaud, Jacques - Thiel, Ernest - Thielemanns droppar, diarrédroppar - Thielska galleriet - Thierry, Augustin - Thiers, Adolphe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
45
Thetis—Thiers
46
1926 univ., vidare musikhögsk. o. a. högre
läroanstalter. över T. gå Jugoslaviens naturliga
förbindelser med Egeiska havet; landet har här
ett frihandelsområde sedan 1929. T:s hamn är
modernt utrustad och med livlig export av
jordbruksprodukter. Staden har kvarnar och
bryggerier, bomullsspinnerier o. a. textilfabriker,
tobaks-, metall-, tegel- och läderindustri. Av
järnvägslinjer leda de viktigaste till Aten, Belgrad
och Istanbul. Flygstation.
2) Urspr. (1204—22) latinskt kungarike på
Balkanhalvön, sedermera (1222—42) grekiskt
kejsardöme. Vid 4æ korståget upprättades 1204
med centrum i staden T. ett kungarike med
samma namn, omfattande Makedonien och n.
Tessa-lien. 1242 tvingade kejsar Johannes III
Vata-tzes av Nikaia Johannes II av T. att nedlägga
kejsarvärdigheten och bli vasall under Nikaia.
1246 införlivades hans område direkt med
kejsarriket Nikaia.
The’tis, grek, myt., en av nereiderna, maka till
Peleus och moder till Akilles.
The upper ten [Öi a’pa te’n], näml, t h o
u-s a n d, ”de övre tiotusen”, de förnäma och rika,
”samhällets grädda”.
Thibaud [tibå’], Jacques, fransk violinist
(1880—1953), elev av M. Marsick vid
konser-vatoriet i Paris, 1898 soloviolinist i Concerts
Colonne, befäste under vidsträckta konsertturnéer
sitt rykte som en av samtidens mest framstående
violinister. T. bildade 1905 tills, m. P. Casals
och A. Cortot en ensemble, som på kort tid
vann världsrykte.
Thiel [til], E r n e s t Jacques, bankman,
konstsamlare (1859—1947). T. blev 1884 dir. för
Härnösands enskilda banks kontor i Stockholm
och 1889 vid Stockholms diskontobank. Vid
sekelskiftet drog han sig tillbaka från affärslivet
och ägnade sig därefter helt åt sina kulturella
intressen. Bl. a. gjorde han sig nu bemärkt
genom en rad förtjänstfulla
Nietzsche-översättning-ar. Men sin tyngst vägande insats gjorde T.
som konstsamlare och mecenat. Han inriktade
sitt samlande framför allt på
Konstnärsförbundets män och på den samtida danska och norska
konsten. I sin villa på Blockhusudden,
Stockholm, ritad av Ferd. Boberg och färdig 1905,
sammanförde han en av landets mest betydande
privatsaml. (se Thielska galleriet).
Thielemanns droppar [ti’la-], Tinctüra
Thie-lema’nni, diarrédroppar, innehålla bl. a.
opiumdroppar med saffran samt kräkrotsdroppar.
De uppfunnos av den tyske läkaren K. H.
Thielemann (1802—72) och begagnades
mycket i Sverige under koleraepidemien 1853
(koleradroppar).
Thielska galleriet [ti’l-], på Djurgården,
Stockholm, innehåller en betydande samling
svensk konst från tiden omkr. 1900, hopbragt av
E. J. Thiel (se d. o.). Huvudsakl. är det
medlemmar av Konstnärsförbundet, som här äro
företrädda. Till dem sluta sig några besläktade
konstnärer och några av den samtida norska och
danska konstens mästare. 1924 inköptes T. av
staten och gjordes till en stiftelse, vars
angelägenheter handhavas av en styrelse, utnämnd av
K. m:t.
Thierry [tiäri’], Jacques Nicolas Augustin,
fransk historiker (1795—1856). Han är främst
känd genom sitt 1825 utg. verk ”Histoire de la
conquéte de 1’Angleterre par les normands”.
Thiers [tjä’r], Marie Joseph Louis A d 0
1-p h e, fransk historiker och statsman (1797—
1877). Urspr. advokat i Aix-en-Provence, slog
han sig 1821 ned i Paris som publicist. I
politiskt avseende anslöt sig T. till oppositionen.
1830 grundade T. jämte några meningsfränder
tidningen Le National. I julirevolutionen ingrep
han verksamt och förmedlade förbindelsen
mellan Ludvig Filip av Orléans och oppositionen.
Sedan denne’blivit
konung, var T. med
korta mellanrum intill
okt. 1840
regeringsmedlem på olika
poster, 1836 och 1840
konseljpresident. 1832
undertryckte han ett
uppror i Vendée,
genomdrev 1835 de s. k.
septemberlagarna, som
begränsade press- och
föreningsfriheten för
att stävja den
republikanska propagandan,
och var 1840 genom
sin politik i egyptiska frågan nära att inveckla
Frankrike i krig med de övriga stormakterna.
Han utverkade, att Napoleons lik 1840
överfördes från S:t Helena till Frankrike. T., som
därefter tillhörde oppositionen, misslyckades i febr.
1848 i sina försök att upprätthålla den orléanska
dynastien. Vid decemberkuppen 1851 blev T.
först fängslad och sedan för en tid landsförvisad.
Från 1863, då han valdes till medl. av
lagstiftande kåren, framträdde han öppet som
oppositionsman mot tredje kejsardömet. I juli 1870
varnade T. energiskt och modigt för en
krigspolitik. Sedan kejsardömet störtats, var han
självskriven till regeringschef, och av 26 dep.
valdes han till deputerad i nationalförsamlingen.
T. var därefter regeringschef intill maj 1873,
fr. o. m. aug. 1871 ”franska republikens
president”. På alla statslivets fält var T. verksam
och den franska regeringens ledande kraft, som
i hög grad satte sin prägel på styrelsen. Han
avslöt freden i Frankfurt med Tyskland,
undertryckte kommunardupproret i Paris, ordnade
landets finanser, återställde den lagliga ordningen
samt utförde sitt livs storverk,
krigsskadeersätt-ningens snabba inbetalande till Tyskland och som
följd därav de tyska truppernas utrymmande av
de besatta områdena före eljest därför fastställd
frist. T. tillhörde även senare representationen
och arbetade ivrigt för vänsterns sak.
T:s insats präglas av hans utomordentligt
mångsidiga sakkunskap på statslivets olika
områden, främst det ekonomiska. Maktlystnad
utmärkte hans personlighet; i dess tjänst ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
