Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbestämning - Tidsekvation el. tidsjämning - Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Tidsekvation—Tidskrift
104
tiden i passageögonblicket. Noteras tiden med
hjälp av ett stjärntidsur, erhålles omedelbart dess
korrektion; användes ett medelsolur, måste den
erhållna stjärntiden först omräknas i medelsoltid.
2) T. med hjälp av korresponderande
höjder. Man observerar då de tider (ti och fe),
vid vilka en och samma stjärna har samma höjd
före och efter meridianpassagen. Tiden för
meri-2
dianpassagen är då t = - (fe + fe), vid denna
tidpunkt är st järntiden lika med stjärnans
rekt-ascension, liksom i föreg. fall. Tillämpas denna
metod på solen, måste till medeltalet av de båda
tiderna läggas en korrektion, den s. k. m i d d a g
s-förbättringen, beroende på att solens
deklination ändras mellan de båda observationerna.
Man erhåller då tiden för sann middag, den
sanna soltiden är då 12b Genom att härtill
lägga tidsekvationen erhålles medelsoltiden;
lägges härtill även tidsskillnaden, erhålles den
borgerliga tiden.
3) T. genom mätning av himlakropps höjd
(h) och samtidigt avläsning av det ur, vars
korrektion skall bestämmas. Man måste då känna
himlakroppens rektascension (a) och deklination
Q) samt observationsortens polhöjd (9?). Genom
ekvationen sin h = sin <p sin å + cos cos <5 cos
t kan då himlakroppens timvinkel t beräknas,
varefter st järntiden 0 i observationsögonblicket
erhålles ur relationen 0 = a + t.
Numera bestämmes urkorrektion bekvämt och
noggrant med hjälp av de tidssignaler, som
utsändas per radio. Dessa tidssignaler måste
naturligtvis dock i sista hand vila på astronomiska t.
Tidsekvation el. t i d s j ä m n i n g är
skillnaden mellan medelsoltid och sann soltid och anges
så, att den representerar det belopp, som man skall
lägga till en rätt visande solvisares tid för att
erhålla medelsoltiden. T. äro noll 15 april, 15
juni, 1 sept. och 24 dec. Dess största värde är
14,5 min. omkr. 15 febr, och minsta —16,5 min.
omkr. 3 nov.
Tidskrift. Under 1600-talets början utkommo
periodiska nyhetspublikationer, tidningar,
vilka delvis innehöllo rent tidskriftsmaterial. Den
i Frankrike 1665 grundade Journal des Savants
är den viktigaste av alla tidigare t., då den varit
förebildlig för alla andra länders t. av
litterärvetenskaplig karaktär, t. ex. den italienska
Gior-nale di Letterati (1668), den tyska (på latin
skrivna) Acta Eruditorum Lipsiensium (1682—
1745) och den betydelsefulla engelska History of
the Works of the Learned (1692—1712).
Andra tyska t. av detta slag voro Teutsche Acta
Eruditorum (1712—58) och Göttingische
Anzei-gen von Gelehrten Sachen (1739), i Sverige
Den Swänska Mercurius (1755) och i
Danmark Nye Tidender (Dansk Literaturtidende ;
1720—1836). Tidskriftspublikationen utvecklades
genom de i Holland fram till 1780 förlagda
franska t., utgivna av franska hugenotter. Bland
de mest inflytelserika franska t. intar Bayles
Nouvelles de la République des Lettres (1684
—1718) hedersplatsen. Den politiska t.
härstammar från England, skapad av D. Defoe,
som 1704 utgav Review; den följdes senare av
Monthly Review (1749—1845) och Critical
Review (1756—1817), båda månatliga, och de
senare kvartalstidskrifterna Edinburgh Review
(från 1802) och Quarterly Review (från 1809)
jämte många andra, vilka påverkade t. i andra
länder, i Sverige Philipsons Patrioten m. fl.
1700-talstidskrifter. Bredvid denna typ uppstod även
den kåserande engelska t., Steeles Tatler (1709
—11) samt Addisons och Steeles Spectator (1711
—12), som under de följ, fyrtio åren fingo
hundrasex engelska avläggare och i Frankrike
härmades av Le Spectateur Franqais (1722) m. fl.,
i Sverige av Then Swänska Argus (1732—34).
Den engelska veckotidskriften med politiskt
och litterärt innehåll kan följas tillbaka till den
engelska Gentleman’s Journal (1691—94); den
viktigaste efterföljaren var Gentleman’s
Maga-zine (1731), som föranledde den första
amerikanska t., General Magazine, gr. 1741 av
Benjamin Franklin, och The Scots Magazine (1739—
1817). Under 1800-talet utvecklades denna
engelska tidskriftstyp genom Athæneum (1828) och
Spectator (s. å.), av vilka den förra uppgått i
The New Statesman and Nation, vidare
Satur-day Review (1855) och Academy (1869), i
U.S.A. representerad av The New Republic och
i Sverige bl. a. av Forum (1914—23).
Bland franska politisk-litterära t. märkes den
1829 grundade Revue des Deux Mondes. Den
blev förebild för de engelska Fortnightly Review
(1865) och Nineteenth Century (1877), de tyska
Preussische Jahrbücher (1858) och Deutsche
Rundschau (1874), den italienska Rivista
Con-temporanea (1852) m. fl. Under 1700-talet och
fram till 1800-taIets slut voro t. på olika områden
lika inflytelserika som dagspressen. Särskilt den
allmänna tidskriftstypen florerade. Under
årtiondena efter 1910 har emellertid den moderna
tidningen uppsugit mycket av tidskriftsstoffet i
tidningen själv och dess bilagor. Det mest
karakteristiska draget för t.-pressen efter 2:a
världskriget är, att den populära t., som redan under
mellankrigstiden uppnått väldiga uppl., ytterligare
gått framåt. Tekniskt sett har denna t.-press
i första hand utnyttjat illustrationsmaterial,
främst fotografier, och vissa t. ha låtit bilden
helt dominera innehållet, ”bild-t.”, ss. Life
(grundad 1936) i U.S.A., Picture Post (1938) i
England och Se (s. å.) i Sverige. En annan teknisk
nyhet gäller formatet, som hos vissa t. minskats
till fickformat, en nyhet, som också utgått från
U.S.A. I fråga om innehåll och språk ha t. av
detta slag fått en mer och mer ”populär”
utformning. En populär, av allt att döma mycket
livskraftig typ av t., som fått ökad spridning under
senare tid, äro de på mycket olika sätt redigerade
t., som vända sig till el. äro direkta organ för
olika slag av föreningar och organisationer, särsk.
sådana t., som företräda olika yrkesgrupper,
”medlemsblad” av skilda slag, profana och
religiösa. — Litt.: G. Menz, ”Die Zeitschrift, ihre
Entwicklung und ihre Lebensbedingungen” (1928);
om svenska t. se O. Wieselgren i Ord och bild,
1931-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
