Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Topik - Topograf - Topografi - Topografiska kåren - Topografisk karta - Topologi - Toppa rårna - Toppeladugård - Topplänta - Topplösa - Toppsegelskonert - Topptorka - Topsöe, Vilhelm - T-optik - Toque - Tor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Topograf—Tor
236
les den del av logiken, som handlar om sättet att
för varje problem uppställa sannolikhetsslut och
dialektiskt pröva dessa.
Topograf, person, som utför topografiska
arbeten.
Topografi (av grek. to’pos, ställe, plats, och
gra’fein, skriva), ortbeskrivning, som kan vara
grafisk (medelst kartor o. dyl.;
topografiska kartor) el. statistiskt redogörande el.
beskrivande. T. användes även som beteckning för
vissa terrängförhållanden (fjord-t., sprick-t. etc.),
stundom liktydigt med terrängförhållanden i allm.
— Adj.: t o p o g r a’f i s k.
Topogräfiska kåren, 1831—73 benämning på
den under denna period självständigt
organiserade Fältmätningskåren med uppgift att uppgöra
militärkartor över Sverige. Jfr
Fortifikationskåren, sp. 851 och Generalstab, sp. 810.
Topogräfisk karta. Med t. menas vanl. en
karta, som redovisar landskapets topografi, d. v. s.
allt, som kan visuellt uppfattas, så långt i
detaljer, som kartskalan medger, och därtill är försedd
med namn o. a. förklarande text. På t. lägges
särskild vikt vid terrängformernas noggrannast
möjliga redovisning genom nivåkurvor (isohypser),
lutningsstreck (skraffering), skuggning
(crayon-ton) el genom kombination av dessa olika sätt.
Höj dredovisningen kompletteras med
siffermässiga höj dvärden på lämpligt valda punkter. T.
upprättas i skalor mellan 1:20,000 och 1:100,000;
i Sverige har man av många skäl måst utge även
t. i skalan 1:200,000. Utomlands förekomma t.
någon gång i skalor upp till 1:10,000. T. i
skalorna 1:50,000—1:100,000 gå allmänt under
benämningen generalstabskartor.
Sveriges t., som upprättas av Rikets allmänna
kartverk, omfattar ett kartverk över s. Sverige i
skalan 1:100,000 och ett över n. Sverige i skalan
1:2oo,ooo. Av det senare äro kustlandsbladen
utefter Bottniska viken samt en zon genom
Jämtland utgivna även i skalan 1:100,000. Alla tre
verken gå under namnet Generalstabens
karta över Sverige. Resultaten av
fältmätningen publiceras sedan 1897 som konceptblad
i mätskalan, varför även dessa kartor genom
sina likartade beteckningar och innehåll böra
hänföras till t. — Jfr Karta.
Topologi (av grek. to’pos, ställe, plats, och
lo’-gos, lära; eg. ortlära, ortkännedom). 1) Anat. T.,
topografisk anatomi, regionär
anatomi, den form av anatomien, som behandlar
de olika organens el. organsystemens inbördes
läge inom en viss kroppsdel el. region.
2) Geogr., den del av den fysiska geografien,
som sysselsätter sig med terrängens form.
3) Matem., den del av geometrien, som
undersöker de egenskaper hos figurer, som icke ändras
vid kontinuerliga avbildningar.
Toppa rårna, sjöv., se Topplänta.
Toppeladugård, gods i Genarps sn, Malmöhus
län, 16 km s. ö. om Lund; 700 har, därav 315
åker. Slottet uppfördes på 1700-talet och
ombyggdes 1918. T. lydde till 1720 under Häckeberga,
tillhörde därpå släkterna Piper, Thott, Bennet och
Wrangel von Brehmer (till 1903), 1918—27 J.
Topplösa.
Kuylenstierna och äges sedan 1935 av advokaten
Rolf Nordenstedt, som 1954 donerade T. till
Kulturen i Lund.
Topplänta, tåg, som stöttar (uppbär) en rås
yttre ända. — Genom att hala ena sidans t.
toppas rårna.
Topplösa, Naumbu’rgia thyrsiflöra, av fam.
Primulaceae, omkr. 5 dm hög, flerårig ört med
motsatta, lansettlika blad
och små gula blommor
i långskaftade, korta ax
i de mellersta
stjälkbladens veck. Växer i bl. a.
kärr i nästan hela
Sverige.
Toppsegelskonert, se
Skonare.
Topptorka, dets. som
törskate (se Rost).
Topsöe [tå’psö],
Vilhelm Christian
Sigurd, dansk författare
och journalist (1840—
81), jur. kand. 1865,
medarb. i Dagbladet
1867 och dess red. 1872.
T. var en framstående
journalist, som tog
ledande del i striden mot
vänstern. Han utgav
några politiska broschyrer och de träffsäkra
”Politiske portrætstudier” (1878). T:s skönlitterära
författarskap omfattar bl. a. romanerna ”Jason
med det gyldne skind” (1875) och
”Nutidsbille-der” (1878) samt flera noveller. Han bildar en
övergång från romantik till realism, är intim
människoskildrare och fin stilist. ”Udvalgte
skrifter” (2 bd, 1923). — Litt.: V. Andersen, ”V. T.”
(1922).
T-optik, antireflexbehandlad optik.
Toque [tå’kl, fr., sammets- el. sidenhatt med
smalt el. intet brätte samt veckad kulle.
Tor (isl. Porr), nordisk gud, betecknas i de
isländska källorna bland annat som ”den främste
av asar”, ”den allsmäktige asen”, ”Midgårds
vär-nare”. Han är kraftens gud, storväxt med rött
skägg. Myterna om honom, bevarade i eddakväden
och hos Snorre, berätta mycket om hans strider
med jättarna. Han är ständigt på resa för att
förfölja trollen, än gående, än åkande i en av
bockar dragen vagn (jfr Auka-Tor). När han far
till Jotunheim, ”brista bergen och jorden står i
låga”. Hans vapen är hammaren Mjollner; när
han slungar den mot jättarnas skallar, uppkomma
åska och blixt. Så värjer han gudars och
människors värld. Den måttlösa styrkan hos T.
framstår ibland i komisk dager, såväl gentemot den
vise Oden (”Harbardsljod”) som den listige Loke
(”Trymskvida”). T:s hustru är Siv med det
gyllene håret, hans barn sönerna Mode och Magne
och dottern Trud (”styrka”), hans tjänare
Tjal-ve; hans boning heter Trudvang. — I det stora
gudatemplet i Uppsala, som omtalas av Adam av
Bremen, hade T. hedersplatsen i mitten. Bland
nordiska personnamn under vikingatiden är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
