Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tordmule (trubbalka, törd) - Tordyvlar - Toreador - Torekov - Torell, Otto - Torén, Axel - Torén, Märta - Torero - Torestorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
T ordyvlar—Torestorp
240
Stora tordyveln.
ligen häckat i Bohuslän. Den lever företrädesvis
av sill och strömming.
Tordyvlar, Geotrüpes, skalbaggssläkte bland
dyngbaggarna, i Sverige representerat av fem
jämförelsevis stora arter. Kroppen är kullrig,
glänsande, till färgen vanl. svart el. blåaktig. De
vanligaste arterna äro
lilla tordyveln, G.
silvaticus, som ovan är
svartblå, undertill
blåviolett, samt den
svartblå, mattglänsande
stora tordyveln, G.
stercorarius, som blir
intill 24 mm lång. En
jämförelsevis sällsynt
art är den vackert
blå-glänsande G. vernalis
(se fig. 6 å färgpl. vid
Skalbaggar).
Tordön, meteor.,
åskväder.
Toreador [tåräaöå’r], sp., se Tjurfäktning.
Torekov, sn i Kristianstads län, Bjäre hd,
ytterst på Bjärehalvön; 5,42 km2, 489 inv. (1954).
Förutom Hallands Väderö (se d. o.) omfattar T.
en mindre fastlandsdel kring den gamla kyrkbyn,
fiskläget och badorten Torekov, som 1879—
1951 var municipalsamhälle (463 inv. 1951). 86
har åker. Livräddningsstation med livbåt och
raketapparat. Sedan den intressanta romanska, från
senare medeltiden tvåskeppiga kyrkan av gråsten
eldhärjats tills, m. samhället 1858, revs den, och
den nuv. av tegel uppfördes (färdig 1862). Den
gamla kyrkans grund frilädes 1942 (se ”Skånes
hembygdsförb:s årsb.”, 1944). Ingår i V. Karups
och T:s pastorat i Lunds stift, Bjäre kontrakt.
Tillhör storkommunen Västra Bjäre.
Tore’ll, Otto Martin, geolog, zoolog (1828—
1900). Han blev 1853 fik dr, 1858 med. kand., 1860
adjunkt i zoologi och 1866 e. o. prof, i zoologi
och geologi vid univ.
i Lund. 1871—97 var
T. chef för Sveriges
geologiska
undersökning. 1856 studerade
han i Schweiz
glaciä-rernas verksamhet med
avseende särskilt på
frågan, om sådana
fordom varit utbredda
över Skandinaviska
halvön, och 1857
besökte han i samma
syfte Island. 1858
företog T., åtföljd av A.
E. Nordenskiöld och A.
Quennerstedt, sin första färd till Spetsbergen, och
1859 gjorde han en forskningsresa till Grönland.
Dessa färder bildade uppslaget till de svenska
polarexpeditionerna, och T. var själv ledare för den
första mera betydande av dessa, den i
vetenskapligt hänseende särdeles resultatrika
Spetsbergsex-peditionen 1861, i vilken flera vetenskapsmän del-
togo. Denna expedition, vilken tjänat som
förebild för senare svenska polarfärder, kan sägas ha
grundlagt den vetenskapliga polarforskningen. —
T. var en av de första svenska forskare, som
omfattade glaciärteorien, enl. vilken
Skandinavien under istiden var betäckt av en inlandsis, lik
Grönlands, och uttalade sig härför redan i sitt
första arbete, ”Bidrag till Spetsbergens
mollusk-fauna” (1859). I en inl. till L. P. Holmströms
gradualavh., ”Märken i Skåne efter istiden”
(1865), gick han längre och menade, att
inlandsisen från Skandinavien utbrett sig över hela det
erratiska området ö. och s. om Östersjön. I en
prisbelönt men opublicerad tävlingsskrift, som T.
1866—67 inlämnade till Hollandsche maatschappij
der wetenschappen i Haarlem, gav han en
utförlig behandling av de erratiska fenomenen i hela
n. Europa samt bevis för att dessa stå i
samband med en inlandsis, som sträckt sig över
området i fråga. När T. 1875 framställde sina
åsikter inför Deutsche geologische Gesellschaft, rönte
han häftigt motstånd från de tyska geologerna,
som dittills omfattat den Lyellska s. k.
driftteorien, enl. vilken de erratiska bildningarna blivit
avsatta på bottnen av ett ishav, men snart var
inlandsisteorien även i Tyskland allmänt erkänd
och antagen. — I Lund kan T. sägas ha lagt
grunden till den geologiska institutionen. Som
chef för Sveriges geologiska undersökning
verkade han för dennas utbildning till en
vetenskaplig institution av erkänd rang. T. hade, redan
innan han blev verkets chef, låtit utföra arbeten,
som bidrogo till grundläggande av den skånska
cementindustrien. — Litt.: Minnesteckning av L.
Holmström i Geol. Fören :s Förhandi., 23, 1901.
Torén, Carl Axel, teolog (1813—1904), fil. dr
i Uppsala 1836, teol. lic. 1852, prof, i
pastoralteologi 1853, teol. dr 1860, förste teol. prof, och
domprost 1865—89. T. gjorde starkt intryck
som predikant. Religiöst sett lutade han mest åt
den lågkyrkliga, evangeliska riktningen. Sedan
1853 satt han i bibelkommissionen och var 1867
—78 mestadels tjänstledig för detta arbete.
Provövers. av N. T. utkommo 1873 och 1877, av G. T.
1878 men blevo icke antagna. 1883—89 satt T.
som ordf, i en psalmbokskommitté, vars förslag
dock ej vann anklang. 1903 ägnade honom teol.
fakulteten i Uppsala en festskrift. T:s självbiogr.
utkom 1892.
Torén Märta, svensk-amerikansk
filmskådespelerska (f. 1925 21/s). Efter någon tid vid
Dramatiska teaterns elevskola engagerades T. 1947 av
Universal Film i Hollywood och har därefter
under namnet Marta T o r e n gj ort en
uppmärksammad karriär i amerikansk och senare i
italiensk film.
Torero [tårä’rå], sp., se Tjurfäktning.
Torestorp, sn i Älvsborgs län, Marks hd,
närmast ö. om sjöarna Tolken och öresjön; 62,48
km2, 1,017 inv. (1954). Sjörikt platåområde med
odlade dalgångar. 656 har åker. Kyrkan uppf.
1786, sedan medeltidskyrkan brunnit 1784. Ingår
i T :s, öxabäcks och Älekulla pastorat i
Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt.
Tillhör storkommunen Svansjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
