Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsion - Torsionsvåg - Torsk - Torsk el. tröske (medicin) - Torskfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Torsionsvåg—Torskfiskar
262
Fig. 1. Torsionsvåg.
fattar. Momentet kan skrivas M = Ktp, där K är
torsionsfjäderkonstanten och 92 t o
r-s i on s v inke 1 n, vilken vanl. uttryckes i
ra-Q
dianer. Härvid gäller K=Io.~’t där lo är det
polära yttröghetsmomentet hos en tvärsektion
genom torsionsfjädern, l torsionsfjäderns
längd och G materialets t o r s i o n s- el. s k j u
v-modul. Om sektionen är cirkulär och har radien
r, gäller sålunda K = — . — Ett praktiskt sätt
att bestämma G är genom svängningsförsök,
varvid man använder en torsionspendel. —
Det slags elasticitet, som gör sig gällande vid
t., kallas torsions- el.
vridningselas-t i c i t e t.
Torsionsvåg, fys., våg, vid vilken vikten av en
kropp bestämmes genom mätning av den vinkel,
som en i båda ändar fäst stång el. tråd torderas,
om en i
stångens el. trådens
mitt anbragt
arm belastas
med kroppen i
fråga. Vikten
kan avläsas på
en skala. T.
har särsk. fått
användning för
mätning av
mycket små
vikter (fig. i).Den
kan tillverkas
med en
känslighet av 0,002
mg per
skaldel för
vägning-ar inom
området 0—1 mg. T.
ha också
kommit i bruk för
mätning av små
krafter i allm., t. ex. för mätning av ytspänning
i vätskor el. för mätning av attraktions- el.
repul-sionskrafter, t. ex. mellan elektricitetsmängder el.
magnetpoler. En t. för sistn. ändamål är C o
u-lombs vridvåg el. vändvåg (se fig. 2),
som innehåller en horisontell,
lätt stav, som är upphängd i en
fin kokong-, glas- el. kvartstråd.
Skall kraftverkan mellan
magnetpoler undersökas, utgöres
staven av en magnetstav. Skola åter
de krafter, som verka mellan
elektricitetsmängder, studeras,
göres staven av något isolerande
material och förses i endera el.
båda ändar med metallkulor.
Vanl. är det hela anbragt i ett
cylindriskt glaskärl med ett
vertikalt glasrör för
upphängnings-tråden (se fig. 2). Trådens
fäste kan vridas kring en
vertikal axel, varigenom tråden
torderas. Stavens vridning kan avläsas
Fig. 2.
Cou-lombs vridvåg.
a, b och c
metallkulor, d
metalltråd,
e skala.
på en skala, anbragt på det cylindriska glaskärlet.
Små vridningar kunna också bestämmas med ett
avläsningsmikroskop. Vid noggranna mätningar
förses det rörliga systemet med en spegel, vars
vridning avläses med kikare och skala
(spegelav-läsning). Är tråden från början otorderad och
utsättes det rörliga systemet för en vridande
kraft, vars storlek skall mätas, är
vridnings-vinkeln proportionell mot denna kraft.
Propor-tionalitetsfaktorn kan man bestämma genom
observation av svängningstiden för det rörliga
systemet.
Torsk, zool., se Torskfiskar.
Torsk el. tröske (eng. thrush, lat. stomatitis
6i’dica), med., en vid dålig hygien hos klena barn
under de första levnadsveckorna uppträdande
munsjukdom. Dess framkallare är torsksvampen,
Oospora albicans. Svampen bildar gråvita
beläggningar, i början såsom talrika, något upphöjda
punkter på munslemhinnan, vilka utväxa och
sammanflyta till korniga, tjocka membraner. I
framskridna fall övergår sjukdomen på svalg och
matstrupe. Behandling: renlighet och svag
pensling med gentianaviolettlösning.
Torskfiskar, Gädidae, fam. av de mjukfeniga
fiskarna, utan förbindelse mellan simblåsan och
tarmkanalen. Kroppen är mer el. mindre
långsträckt, med små fjäll samt 1—3 ryggfenor och
1—2 analfenor. Bukfenorna sitta framom
bröstfenorna. De flesta arterna tillhöra den norra och
den tempererade zonen samt äro havsfiskar;
endast laken av släktet Lota finns i sött vatten.
Torsksläktet, Gadus, som utgör typen för
fam., skiljer sig från övriga släkten bl. a. genom
förekomsten av tre från varandra och från
stjärtfenan avgränsade ryggfenor samt två analfenor.
I Skandinavien finnas nio arter. Torsken, G.
callarias, har olika benämningar, utmärkande
fö-rekomstsätt m. m., ss. s t o r t o r s k, motsv.
norrmännens skrei (den vid Lofoten lekande torsken),
s m å t o r s k, på s. k. gräsbotten kallad
grästorsk, motsv. norrmännens taretorsk (av tare,
tång), och bergtorsk, som uppehåller sig på
bergbotten och ofta har rödaktig färg. —
Torskens överkäke skjuter framom underkäken, som
undertill har en skäggtöm. Färgen är växlande,
men alltid finnes en mängd fläckar på ryggsidan.
Torsken kan nå ända till 1,5 m i längd och en
vikt av omkr. 20 kg. Den tillhör n. Atlanten från
Murmankusten, Spetsbergen, Island och
Grönland i n. till Biscayabukten och Kap Hatteras i
s. Kring Skandinaviska halvön förekommer den
runt kusten upp till n. Kvarken, i Östersjön ned
till över 300 m djup. För leken uppsöker torsken
vissa bankar och ger då anledning till stora fisken
(se Torskfiske). Leken inträffar vid norska
kusten (de största lekplatserna i Europa) vanl. från
slutet av febr, till slutet av april men växlar
under olika år. I Östersjön är lektiden mycket
utsträckt, men huvudleken äger rum vid Gotland
under försommaren, i Ålandshav under
högsommaren och utanför Örnsköldsvik ännu något
senare.
Som utvuxen företar torsken ofta långa
vandringar till och från lekplatserna. I Kattegatt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
